lördag 25 oktober 2014

Fissurer...

Nu kommer jag vara en riktig gnällkärring. Värre än vanligt vill säga ;-) Känns som jag inte gjort annat än gnällt på sistone och jag gillar det inte. Inte alls faktiskt. Vore skönt att känna att man inte hade något att gnälla över för en dag eller två... vilken känsla det hade varit!

Fick en sån där fruktansvärd värk i ändtarmen igår efter att jag inte lyckats gå på toa på det vis jag "normalt" gör under en sisådär en veckas tid. Trots ökad movicoldos. Trots längre promenader.. trots fett som smörjer tarmen...  sovit uruselt dessutom och drömt en massa mardrömmar. Hemska förlossningar, ebola och ja gud vet allt. En härlig kombo av allt elände helt enkelt.

Smärtan har inte gett med sig trots att jag förbrukat en halv tub smärtstillande salva och trots att jag skickat iväg stackars mamma att köpa såna där receptfria suppar och salvor som finns på apoteket. Trodde först det rörde sig om hemorojder, som jag vet att man lätt kan få när man är gravid pga ökat tryck och trögare tarm - men insåg ganska snart att så inte är fallet. Det är en sån där "härlig" fissur som jag fick när jag väntade Olivia...  en sån där jävulsspricka i ändtarmen som inte gärna läker av sig själv och gör så förbannat ont. Inte någon vidare kombo när man redan har ett helvete med att försöka gå på dass. Att det enda som kommer igenom är vattenaktigkt gör ju inte saken bättre. Fräter och värker något otroligt. :( Fy. Har mått så skit idag så jag ringde, mot bättre vetande, 1177 för att be om råd. Fick jag några vettiga? Som vanligt inte.

De hänvisade mig till förlossningen på NÄL. Visste redan att jag inte skulle få någon hjälp där, men desperat som man är ringde jag ändå. Fick visserligen prata med en rar sköterska, men hon hade inte mycket att tillföra som jag inte redan visste.

De recepfria krämerna hjälper inte. Nitrosalvan som jag fick sist får man inte ta under graviditet (det är ju i princip samma som hjärtmedicin fast i krämformat) och den hjälper inte när jag väl fick börja använda den efter att jag slutat amma Olivia...   botox är inte sådär vidare värst lätt att få tag i här i västsverige och inte heller det är en behandling man ger under graviditet, även om det var den som tillslut fick min hemska fissur att läka ut förra gången. Känns just nu rätt överjävligt att veta att jag kommer får dras med detta tills bebis är ute och är färdigammad och allt det där. Vi pratar ju inte om veckor direkt. :(  gnäll, gnäll.. idag är en sådan dag... 

torsdag 23 oktober 2014

GBS - Grupp B streptokocker

Det ringde från min MVC mottagning igår. Hade på känn vad det handlade om redan när jag hörde vem det var, eftersom de enda gångerna de ringt har varit då något inte varit bra. I det här fallet mina urinprover som de odlat på eftersom jag haft UVI och konstaterad GBS redan under tidig graviditet. Trots två antibiotikabehandlingar har det inte blivit det minsta bättre, snarare tvärtom. Det enda som egentligen hänt är att magen ballat ur ännu mer och att jag dragit på mig obalans i underlivet till följd av rubbad bakterieflora. 

Hur som helst. Min barnmorska sa till mig från början då detta upptäcktes att vi inte skulle behandla så länge jag inte hade symtom som UVI eller sammandragningar. Eftersom jag åkte på både och beslutade läkaren på MVC att man trots allt skulle sätta in antibiotika. Den första kuren gjorde inte ett piss. Lika mkt bakterier som vid första odlingen och inga tecken till förbättring. Jo, UVI gav med sig lite grann..  men obalansen i underlivet som uppstod till följd av denna har jag fått dras med och kör jag inte mjölksyravagitorier och probiotika slår det till direkt. Hur som helst. Läkaren kallade in mig halvakut och kollade livmodertappen, som då var oförändrad. Han förskrev även ett starkare antibiotika och behandling mot obalansen i underlivet som gjorde det hela sjuttioelva resor värre. 

Det är alltså provet efter senaste kuren som inte heller varit bra. Har läst på lite om GBS (som jag knappt visste vad det var innan) och förstått att man sällan blir av med det trots upprepade antibiotikakurer. Det är ca 30% av alla gravida som är bärare och normalt sett orsakar det inte några problem, men under en graviditet KAN de göra det. Problemen som uppstår är då inte särskilt trevliga. Det handlar om tidig vattenavgång, förkortad livmodertapp, kraftiga sammandragningar, UVI och att smittan överförs till barnet. Pga detta skall man alltid får antibiotikadropp minst fyra timmar innan en normal förlossning. Jag kommer ju snittas pga tarmen så där får jag antibiotika oavsett. 

Hela skiten känns rätt olustig då jag haft mardrömmar om en hemsk förlossning de senaste nätterna och knappt sovit ett piss både pga tarmen, lillan och detta. Usch. Nej, det känns som det är nog med allt annat skit.Jag hoppas det stoppar här och inte drar med sig ytterligare komplikationer. 

tisdag 21 oktober 2014

Uuuuurghhhh :(

Har nu pratat med min läkare i Sthlm angående min strulande SNS och vi kom fram till att det förmodligen inte är något fel på apparaten, utan att apparaten helt enkelt inte räcker till för att göra sitt jobb i det tillstånd jag befinner mig i nu. Att elektroden kanske flyttar lite på sig och att det är det som gör att jag inte känner som jag brukar...  påverkan av graviditeten och en sämre tarm än vanligt med andra ord. Förhoppningsvis funkar den bättre igen när bebis är ute, men just nu.. nää..

Däremot blev det ju inte bra när jag testade att stänga av den igen, tvärtom. Min läkare rådde mig därför att ha den fortsatt på. Smärtor har jag så det räcker och blir över ändå. Jag får lita på att han vet vad han pratar om. En av de få läkare jag fortfarande har förtroende för... men så har han liksom hängt med mig sedan 2009 också.

Nu är tarmen uberköring om man kan säga så. Den spänner, värker, bubblar jäser...  käkar probiotika och mat med mjölksyrabakterier och fortsätter med mina enzymer plus ökad dos av movicolen eftersom tarmen la av helt igen. Lösare, ja, men inte lättare att få ut för det.

Vad är väl en bal på slottet... ? Bebis verkar fortfarande må bra i alla fall. En liten oro jag har som är svår att komma ifrån såklart. Gjorde ett tillväxtultraljud (extra) häromveckan för att stilla min oro och där verkade allt som det skulle i alla fall. En väldigt livlig liten bebis så det blir väl en huligan till ;-)

Var på vc för ett par veckor sedan också för att kontrollera en hudförändring i ansiktet. Läkaren lovade att skicka remiss med prioritering pga att min mamma haft basaliom. Han bad mig höra av mig om jag inget hört efter två veckor eftersom det var den tid han gissade att det skulle ta att få svar. Har nu gått två veckor så jag ringde vc idag och fick till svar att remissen inte gått iväg?! Öh? Dock ringde läkaren upp mig nu på em och förklarade att den gått iväg och att han fått den tillbaks där de efterfrågade förändringar, vilka jag anser skett så nu skall jag in och ta en ny bild på torsdag..  puuuuhhh...

Var dessutom hos veterinären för att köpa specialschampoo till vovvarna idag och fick svar på proverna jag beställt på dem.. allergiutredning. Inge roligt där heller. Båda hundarna allergiska och den ena värre än den andra så nu blir det immunisering för hela slanten. En härligt kostsam höst med andra ord... suck... jaja, bara de slipper klåda och får må bra så,...  

söndag 12 oktober 2014

SNS: Kort trial and error.

Mitt lilla experiment med att stänga av dosan häromdagen fungerade inge vidare. Höll inte mer än lite drygt ett dygn. Bestämde mig för att ställa på den igen igår. Mådde så överjävligt och fick ta så många medel att jag kände att det helt enkelt inte höll. Inte för att jag var säker på att det skulle bli bättre då jag slog på dosan, men min förhoppning var att det i alla fall inte skulle fortsätta ännu mer åt helt fel håll.

Vet inte vad jag ska säga om resultatet. Kändes något bättre i magen imorse även om jag knappt fick ur mig något, tog fler medel än jag tänkt mig och tarmen blödde något. Nu på eftermiddagen känns det inte det minsta bättre. Helstopp och tokvärker. :( Känns inte som något jag gör blir rätt just nu. Undrar hur länge det skall hålla..

lördag 11 oktober 2014

Det här med trial har börjat med "error" idag.. :(

Beslutade mig igår för att testa att stänga av min SNS under en period då den inte längre gör vad den ska. Förmodar att bebis trycker på något som gör att den inte stimulerar på rätt ställe, vilket gör att effekten uteblir eller att tarmarna helt enkelt inte får plats att jobba som de ska oavsett.

Hur som helst så har dagen varit ren och skär katastrof hittils. Hade om möjligt ännu ondare imorse när jag gick upp än vad jag haft tidigare morgnar och hela dagen har varit en sprängvärkande historia utan dess like. Till och med maken har reagerat på att magen är ännu större idag. Ja, det blir ju så när den spärrar upp sig OCH är gravid. Min mage är allt annat än mjuk. Den är så hård att det inte ens går att trycka in den om man försöker. Då menar jag inte våldsamt alltså utan sådär som man gör när man tar på en deg...   ser en massa andra gravidmagar och de är inte alls lika dunderklumpaktiga som min :( Nu säger jag inte att andra gravida människor som inte lider av tarmproblem normalt inte har några besvär - tvärtom. Jag vet att de flesta gravida får problem med tarmen ju längre graviditeten fortlöper, men att börja med en tarm som inte funkar.. det är helt enkelt inget bra utgångsläge.

Sitter här och trampar igen och känner mig rätt desperat över att hitta en hållbar lösning, eller i alla fall en lösning jag klarar av att hantera tills bebis är färdigbakad. De månader som är kvar ser i kalendern ganska få ut, men i min värld känns de som en evighet. Jag bara hoppas jag klarar av att genomlida resten också. Det måste jag ju på något sätt. Men att hitta ett sätt som gjorde det lite enklare hade inte alls varit fel!

Ska jag sätta på SNS:en igen direkt? Låta den vara avstängd någon eller ett par dagar till och se vad som händer? Det är inte helt lätt att veta. Har ju inte direkt nån expert att fråga heller. Ingen som kan ge mig ett oberoende svar. Om jag inte sätter på den får jag reda på vad som är höna och vad som är fjäder, det vill säga om den trots allt gör något åt det positiva hållet trots att den inte gör vad den ska. Dock fördröjer jag chansen att må bättre om det gör mig sämre att ha den av eftersom tarmen hamnar efter då den inte gör det minsta för att hantera situationen själv. Om jag däremot sätter på den direkt och saker och ting inte förbättras har jag jag inte fått ut något av att testa och jag vet kanske inte vad som är vad...   nä, usch, alla dessa beslut. Om det bara fanns en spikrak väg att gå. Det gör det inte. Jag får försöka hitta min egen väg, men just nu har jag ärligt talat ingen aning om hur den kommer att se ut. Det kommer inte bli någon motorvägskörning, det är en sak som är säker..   

fredag 10 oktober 2014

SNS - trial and error

Hu. Min mage har verkligen total ballat ur på sistone. Som om den inte hade gjort det för länge sen :-/ Sista tiden har dock varit ren och skär katastrof, speciellt efter antibiotikakurerna och allt skit de medfört. Har vaknat runt kvart över tre, halv fyra varje natt (eller räknas det som morgon?) på grund av att tarmen spränger så. Försökt massera men inte lyckats flytta på något, bara fått det att skvalpa runt. Medlen jag tar till har bara ökat och tarmen värker. Det gör ont i princip överallt just nu. Jag kan inte klaga på foglossningar, men om det är något jag kan klara på så är det magsmärtor. Ursäkta om jag låter gnällig, men jag känner lite att jag får lov att vara det just nu. Ingenting, verkligen ingenting fungerar.

Tog beslutet imorse efter fyra dygn med konstant sprängvärk att testa att stänga av min SNS några dagar för att se vad som händer. OM något händer alls. Den stimulerar helt klart inte som den ska just nu och det vore intressant att se om den snarare gjort att det låst sig ännu mer. Jag tvivlar väl på att det är så men jag hoppas i mitt stilla sinne att det kan vara så. För att bli av med lite värk. Just här och nu. Utan att behöva ta till ännu mer medicin som ändå inte hjälper. Det står i alla fall klart att den inte gör vad den gjorde innan jag blev gravid, att läget gradvis bara blivit sämre och sämre och att tarmen definitivt inte ligger i ett läge som gynnar vare sig mig eller min sjukdom. Bebis verkar ha plats i alla fall men gillar väl inte direkt min magmassage. Jag hoppas att det här eländet vänder snart, men som barnmorskan sa: vi ska väl inte vara alltför optimistiska. Ta en dag i taget. Babysteps. Det kommer något gott av det tillslut i alla fall och när den här resan är över hoppas jag att anatomin i kroppen förändrats till det bättre. Time will tell... 

lördag 4 oktober 2014

Intressant om probiotika och prebiotika

Rådfrågade en av de läkare som försökt hjälpa mig få ordning på min bakterieflora med hjälp av mikrobiotatransplantationer om vad jag skall göra för att få ordning på den nu, när den slagits ut av upprepade kurer med antibiotika. Fick till svar att probiotika inte är särskilt väl studerad men han rekommenderade ändå två preparat, varav VSL3 var ett av dem. Har läst en hel del om denna produkt, men inte testat den själv.

Hur som helst. Googlade de båda en del och insåg att den andra inte finns att få tag i i Sverige. Hittade dock en del information från Läkartidningen om både pre- och probiotika som kanske kan vara av intresse för den som inte redan läst det här. Notera dock att detta är skrifter skrivna av läkare och läkare har inte alltid samma syn på hur väl ett preparat dokumenterats och studerats som alternativmedicinare. De använder sig som bekant av olika metoder och har olika referensramar.

http://www.lakartidningen.se/Functions/OldArticleView.aspx?articleId=14091

http://www.lakartidningen.se/Functions/OldArticleView.aspx?articleId=14090

fredag 3 oktober 2014

Kanelbullens dag

Det är redan 4 oktober. Har lärt mig att det är detsamma som kanelbullens dag. Skall erkänna att jag missat den några gånger, men i år har jag koll. Var tveksam till om det skulle bli några bullar här idag. Lillan har gått och blivit krasslig och jag mår inte bra någonstans. MEN, det är ju kanelbullens dag! Vi kan inte veta om det och inte göra något åt det. 

Egentligen skulle vi varit iväg på kalas idag. Firat svägerskan som fyllt år. Dessvärre blir det inget kalas för vår del. Mitt mående och lillans bacillusker sätter stopp för allt vad såna planer heter just nu. Tyvärr får jag säga. Det känns tråkigt såklart, men vad ska man göra? 

Hur som helst. Eftersom lillan är krasslig sov hon inte så länge imorse och vi var uppe med tuppen. Satte en deg redan då. My kind of deg så att säga. Inte en traditionell bulldeg kanske, men ändå. Det blir någon form av bulle och det doftar gott i köket. Kardemumma. Nu får vi bara hoppas att degen jäser också. Allt i min värld är lite av ett experiment när det kommer till bakning, så även den här gången. Tanken är väl mest att det skall bli en liten mysig bakstund för mig och lillan och att hon får göra sina egna bullar. Blir hon nöjd med det är jag nöjd. Humöret är inte på topp hos lilla fröken idag. Men, det hade inte varit på topp hos mig heller om jag var lika bombtät i näsan som vad hon är. 


Chokladmousse på ägg och mörk choklad

Jag får väl skylla på att jag är gravid... eller bara har en "sweet tooth".  Jag vet inte vilket, men det sägs ju att man kommer undan med det mesta när man är gravid. Om så är fallet vet jag faktiskt inte.

Hur som helst så valde jag att göra en chokladmousse igår efter maten. Jag var sugen på något gott helt enkelt, men eftersom maken efterlyst efterättsfria kvällar (jag vet, det säger en del om mig!!!) försöker jag emellanåt göra "nyttiga" efterrätter - eller i alla fall hälsosammare alternativ till en traditionell glassportion ;-)

Igår blev det alltså chokladmousse på ägg, 90%-ig choklad, vaniljpulver och lite agavesirap. Helt klart över förväntan, inte ens maken klagade ;-) Eftersom den blev så förbaskat god (obs för stark smak av choklad om man är känslig för det ;-)) så tänkte jag skriva ner receptet här. Om inte annat för min egen skull. Testa gärna!

Chokladmousse på riktigt mörk choklad
(2-4 port)
4 bitar Lindt 90%-ig choklad
Lite havremjölk (naturell)
2 ägg, delade i gular och vitor
Några droppar färsk citron
1 msk (ca) agavesirap
Vaniljpulver eller vaniljstång efter smak

Gör så här:
Smält chokladen på låg värme tillsammans med lite havremjölk (för att den inte skall bränna vid, det blir bättre konsistens då) på spisen.
Vispa äggulorna med agavesirapen till ett fluffigt skum.
Vispa äggvitorna med lite citronsaft (några droppar från en färsk citron) och vaniljpulvret till ett fast skum. Blanda äggulevispet med chokladsmeten och rör försiktigt i äggvitefluffet. Häll upp i önskat antal glas och servera med hackade nötter. Kyl någon timme för bästa resultat :)

MUMS! 

onsdag 1 oktober 2014

Farligt goda äpplekakan

Gjorde en god äpplekaka i helgen som blev så mycket över förväntan att jag bara måste ägna den några rader och försöka komma ihåg vad som var i..  för att kunna återskapa härligheten igen så att säga ;-) Basen i receptet kommer från en icatidning, men jag har som vanligt ändrat lite på det för att passa mig bättre :) Notera dock att detta vare sig är en gluten eller sockerfri kaka.

Ok here goes:

Äpplekaka med kardemumma och vanilj
2 stora äpplen (jag tog rejält stora och skalade och skar i tunna skivor)
Mortlade kardemummafrön (rejält mycket ;-)
1 tsk vaniljsocker eller vaniljpulver efter smak
Rivet skal av en citron
150 g fett, jag hade smaklöst cocosolja
1 dl råsocker
2 ägg
Ca 2 dl dinkelmjöl
1,5 tsk bakpulver
2 msk havremjölk eller vanlig mjölk om man föredrar det

Gör så här: 
Smält fettet och låt det svalna lite. Blanda i rivet citronskal, socker och vanilj. Tillsätt ett ägg i taget och rör om. Blanda i mjöl, bakpulver och havremjölk. Häll upp i en ugnsform.

Blanda äpplena (skivade) med mortlad kardemumma i en annan skål. Tryck ner dem i kakan i ett fint mönster. För att piffa till lite kan man såklart ösa över hyvlad mandel över kakan innan man kör in den i ugnen.

Gräddas i mitten av ugnen i ca 30 minuter ev lite mer beroende på hur vattniga äpplena är på 175 grader. Serveras med fördel med vaniljglass eller fluffig vaniljsås :)




Bebis verkar må bra iaf :)

Var på MVC idag igen för att prata med min barnmorska. Även om hon inte kunnat hjälpa mig något vidare med de "graviditetsbekymmer" jag haft och fortfarande har (de hänger ju ihop med min redan trasiga tarm) så tycker jag faktiskt om henne. Trevlig, empatisk och hon verkar ha hjärtat på rätta stället.

Lyssnade på bebis som i alla fall verkar må bra trots de elaka behandlingar jag utsatt den för (läs antibiotika här). BM kom fram till att jag egentligen skulle behöva ännu mer antibiotika när bebis föds, men eftersom jag kommer snittas även denna gång blir det liksom antibiotika oavsett och inget som behöver noteras i journalen. Jippeeeyyy, lucky me. Not.

Har beställt hem en uppsjö av probiotiska produkter som jag börjat med redan idag. Varför vänta när läget redan är som det är? Det blev ännu en dyr historia, men det känns som den ekonomiska konkursen redan är ett faktum på det här området så varför bryta en kostsam trend, urgh? Det där var lite pessimistiskt, det inser jag, men jag känner inte att jag har så mycket till val. Magen mår skit och jag måste göra något. Jag tar till de knep jag känner till. C-vitamin, acidophilus och bifidusbakterier, bebisbakterier (en specifik art av bifidobakterier) som magen oftast accepterar bättre, Dessa skall även vara bra för bebis i magen både innan och efter födsel, så jag tänker ge dem till detta barn precis som jag gjorde till Olivia och fortfarande gör :) Har även köpt hem mjölksyrabakterier som skall köras upp nedifrån för att förhindra att få tillbaks den andra skiten som uppstod till följd av antibiotikabehandlingen. Lite blutsaft fick åka med också. Har trots allt lyckats höja mitt blodvärde med hjälp av den...

Så, den som lever får se. Jag håller tummar och tår för att tarmen skall repa sig från den här persen inom en snar framtid, men jag är fullt medveten om att så förmodligen inte kommer bli fallet. Har jag gått i över sex månader och mått skit är det föga troligt att det vänder bara sådär.. speciellt inte efter två omgångar med antibiotika.