söndag 29 december 2013

Snipp, snapp, snut - om några dagar är det här året slut!

- för en gångs skull våndas jag faktiskt inte så mycket. Jag brukar annars höra till dem som tycker att åren går för fort. Vill liksom stanna tiden lite grann. Jag hinner inte med. Samtidigt tycker jag att det vore fantastiskt kul med lite förändring. Framför allt hälsomässigt vore det helt enkelt kalas med lite förändring åt det positivare hållet. Det här året har ju inte direkt slutat på ett bra vis. Sjukdom, sjukdom och åter sjukdom. Nej, november och december har inte varit på vår sida. Tarmvred, magsjuka... känns som vi varit isolerade från omvärlden en smärre evighet. Men men, vad sak har sin tid. Är man sjuk så är man. Jag borde ju vara van. Det sjuka (eller kanske rent av det friska) är ju att man vänjer sig inte vid att vara sjuk. Inte när man har en dröm om att bli frisk en dag.

Nu har ju magsjukor som kantat varandra och tarmvred varit något utöver det vanliga och jag hoppas verkligen det här året tar de där incidenterna och begraver dem i samma veva som klockan slår tolv på nyårsafton. Välkommen till ett nytt år med nya utmaningar, bättre hälsa och lite mindre kämpa för att saker och ting ska flyta. Annars har vi det rätt bra tycker jag. Med tanke på våra förutsättningar så skulle vi kunna haft det betydligt sämre. En fantastisk familj, ett boende vi trivs med och vänner som visat att vi kan räkna med dem. Lika mycket som andra visat att vi inte kan det. Var sak har sin tid.

Idag är det i alla fall dags att bryta isoleringen lite grann. Redan igår faktiskt. Middag hos mammsen var ett välkommet avbrott och ett behövligt sådant. Idag är det vi som står för maten och svärpäronen som kommer hit och käkar. Julen är ju till för att umgås med familjen så jag tycker vi jobbat bra på att lösa den biten alla sjukdomar och jobbigheter till trots. 

onsdag 25 december 2013

Oreganoolja effektiv vid magsjuka

Puh! Det verkar som den här omgången med magsjuka faktiskt har gett med sig. Egentligen vågar jag inte ropa hej ännu, men peppar peppar så....  min magsjuka stannade vid två stooora spyor och en massa magkrångel den här gången (jag har oreganooljan att tacka för det, det är jag helt övertygad om!) och maken har ännu inte blivit dålig. Min mamma, som också varit här när lillan spytt ner både oss och interiören, har inte heller blivit sjuk "på riktigt" utan det har stannat vid olustkänsla/illamående och kör i magen. Inga spyor där heller. Även hon har fått i sig oreganoolja på stark inrådan från sin tjatiga dotter (jag) och jag tror faktiskt hon insett potentialen själv. Nog för att man rapar skiten och den smakar inge vidare (speciellt inte om man är påväg att bli dålig och magen är i uppror från början) men det är det värt. Den förkortar definitivt sjukdomstiden om man blir sjuk, och tar man den i tid så blir man - med lite tur- inte sjuk alls.

Jag har fascinerats av oreganooljan ända sedan jag fick upp ögonen för den och har använt den vid flertalet tillfällen mot magjsuka, urinvägsinfektion och så vidare. Prackat på mamma som fått nagelsvamp och maken som har nån form av exem bakom öronen. Effektiv vid alla varianter. Det här är en olja som borde få betydligt mer uppmärksamhet och som jag tror (om sjukvården månar mer om patienterna än ekonomiska intressen) kommer att komma stort i längre fram. Speciellt så länge man fortsätter att tro på antibiotika som inte längre tar de värsta bakterierna och som får sämre och sämre effekt överlag. Dags att tänka om... faktiskt... ¨

För den som är intresserad av att läsa mer om oreganooljan och dess positiva effekter finns mängder av fakta att läsa. Både vetenskapliga studier och alternativa sådana. Lite kortfattat om oregano finns att läsa här:

http://2op.se/2013/07/27/oregano-olja-mot-multiresistenta-bakterier/

söndag 22 december 2013

Kräksjuka, spyor, diarré, sjukhusbesök SNÄLLA DET HÄR ÅRET TA SLUT

November-December har inte varit på min sida i år. Inte alls faktiskt. Slut på sjukdagar, möten med AF och FK (som i och för sig gått bra så jag ska väl inte klaga över det, men bara stressen kring det där...) tarmvred, magsjuka hos maken, dotter som strulat med maten igen efter att det faktiskt gått riktigt bra ett tag och som blev febrig och sedan spysjuk med start i början av förra veckan. Slutade med ambulansfärd och dropp på Barnakuten på Östra Sjukhuset i Göteborg. Då hon inte piggnade på sig med vare sig sprutmatning eller två dygn med dropp fick hon även antikräkmedicin, febernedsättande var sjätte timme och vätskeersättning plus sockerdropp efter första omgången med natriumdropp. Usch, vill aldrig vara med om det igen. Små barn skall inte bli så sjuka... :( Det var en pers att se sin lilla skatt så jäkla dålig. Just nu känns det extra bra att mitt val av "välgörenhet" i år föll på just vätskersättning till barn i utsatta länder.

Hur som helst. Efter en sisådär tre bakslag med nya spyor och mängder med diarré vände det äntligen efter sista omgången kräkmedicin igår förmiddags. Lyckades peta i henne lite vitt bröd, lite ris...  det gjorde hela skillnaden och efter en hel natts sömn här hemma och sprutmatning var femte minut är hon en helt annan tjej idag. Tack och lov för det! Däremot kommer julen gå åt pipan även det här året (förra året bestod av åksjuka som höll i sig en vecka i samband med att vi reste långt över jul och bytte ut babyskyddet mot en vanlig bilbarnstol i samband med det.. dum idé!) eftersom jag lyckats dra på mig skiten själv...  trodde jag hade klarat mig eftersom jag suttit med spyor i famnen sedan i onsdags och inte känt det minsta av det här på hela tiden. Spritat, tvättat, sanerat.. men tydligen räckte det inte. Söndertvättade händer blev bara en liten extra present. Urgh. Nu hoppas jag bara att det ger sig med det här och att maken slipper ännu en omgång med kräksjuka.

Något har jag lärt mig på kuppen. OREGANOolja funkar. Utan den hade jag förmodligen blivit ännu sämre än jag blivit hittils- två rejäla spyor och tokvärk i magen får man räkna till en mild variant. Nog för att jag varit däckad tills nu, men ändå... (skall dock inte ropa hej än), sanera hjälper inte om inte alla andra gör samma sak. Tvätta händerna hjälper inte heller om inte omgivningen är lika noggrann. Kräksjuka kan smitta i ungefär fyra led...  sen har jag även lärt mig hur förbaskat viktigt det är med vätska för de små barnen. Att det var viktigt visste jag men hur mycket de egentligen behöver det visste jag faktiskt inte. Jag visste inte heller att bara vatten inte funkar. Det SKA vara vätskeersättning när de är kräksjuka och har hög feber. I mängder. Något jag tycker de gav helt felaktig information om på vårdcentralen dit vi kom först. "ge henne lite vatten med en tesked så blir det nog bra.." Jo.. tjena.. eller inte.

Recept på vätskersättning till den som behöver:
1 liter vatten (behöver ej vara kokt)
6 tsk druvsocker (eller vanligt socker, men druvsocker går snabbare ut i blodet)
1/2 tsk salt
Smaksätt med saft, vi har kört vanliga blandsaft.

I början av en kräkperiod för små skall man ge ca 5 ml (helst i spruta så man får i allt) var 5e minut och funkar detta skall man öka på till 2x5ml var 5e minut. Mängden vätska ökar vid diarré och kräkningar och utan dessa skall ett barn ha ca 1 dl vätskersättning per kg kroppsvikt. Mer när de är sjuka och har feber, diarré och kräkningar med andra ord.

fredag 13 december 2013

Tarmbakterier hjälpte inte...

Min förhoppning om att de nya "snälla" bakterierna jag fick nedkörda i tarmen skulle fungera sprack dessvärre. Har om möjligt mått sämre än jag gjorde innan jag fick dem och farbror doktorn tyckte därför att jag inte skall ha fler. I alla fall inte just nu. Pratade med honom samma dag som jag fick stopp i tarmarna igen och det kanske inte var den bästa dagen att fråga hur jag mådde...? Men å andra sidan... även nu när den biten löst sig och det är över för den här gången så mår jag fortfarande sämre än jag gjorde innan jag fick de nya bakterierna... inte ens placebo funkar här alltså. Jag var ju verkligen inställd på att det här skulle hjälpa mig. Inte ens tankens kraft var stark nog. Nåja, det går fler tåg. Än är jag inte den som tänker försöka hoppa av! :)

SmartPill numero två

Blev uppringd av sköterskan på Gastrolab idag. Har fått ny tid för ännu en SmartPill undersökning. Tanken är att se om PH värdet i tarmen förändrats något sedan senaste SmartPill undersökningen som gjordes innan jag fick nya tarmbakterier. Eftersom jag mår sämre nu än innan förmodar jag att något hänt, men det vore ju intressant att se vad värdena visar. Värden säger sällan mer än en liten del av hela sanningen. Spännande att se om det hänt något med trycken också.

Hur som helst. Tanken var väl egentligen att jag skulle åkt och gjort en SmartPill nu redan innan jul, men jag fick helt enkelt inte ihop logistiken. Vara utan mediciner, resa till Stockholm två gånger och fixa barnvakt på det.. nä, det blev helt enkelt för mycket. Har redan planerat upp halva december känns det som. Nej, förlåt hela. Det har varit läkarsamtal, FK möten, Arbetsterapimöten osv varje vecka under december månad. Känner mig redan utbränd ;-)

Sköterskan på Gastro hittade i alla fall en tid åt mig i slutet av januari (första halvan är barnvakt upptagen på annat håll så jag kan ändå inte ta mig till Stockholm eftersom lillan är såpass åksjuk) så det känns ju bra att ha en plan. Nackdelen är dock att det blir precis över min födelsedag, vilket innebär att det kommer bli svårt att ha något firande den helgen.. utan mediciner och med en stor jävla dosa på magen och en kamera i tarmen är det lite jobbigt att vara social och ha folk hemma. Det är planering nog som det är i vanliga fall. Sist klarade jag inte av att gå bort då vi var bortbjudna, eftersom jag hade så förbaskat ont. Alltså känns det dumt att planera in något som redan i förväg är dömt att misslyckas. Vad är väl en bal på slottet?

Men, jag vill ju bli bättre från den här skiten och att lyssna på min läkare när han säger att jag kanske ska börja fundera på tanken att jag kanske inte kommer bli frisk.. det finns inte i min värld. Ok, helt frisk kommer jag förmodligen inte att bli med tanke på att det är flera bitar som ställer till det men jag hoppas i alla fall på att bli bra mycket bättre. Naiv eller blåögd? Jag vet inte. Men hellre det med lite hopp än att allt är nattsvart och alla broar brända! 

torsdag 12 december 2013

UNICEF, FAKTUM mm

Förra året valde jag att köpa myggnät, vaccin och vätskeersättning via UNICEF's gåvoshop i julklapp till några personer som står nära mig. Tycker det är en fin gest och en gåva ingen kan bli besviken över. I alla fall inte om man sätter det i ett lite större perspektiv. Se det krasst, vi klarar oss faktiskt utan prylar och att hjälpa de utsatta, om så i en väldigt liten skala, kan i längden göra den skillnad som faktiskt behövs för att saker och ting skall bli bättre. Om alla tänker på samma sätt...  Nu är jag ju inte direkt någon höginkomsttagare, jag har inget överflöd med pengar, men jag väljer i alla fall att göra det lilla jag kan. På sikt hoppas jag kunna göra något mer.

I år blev det vätskeersättning och lite lösa kontanter till en gubbe som säljer FAKTUM utanför butiken där jag handlar. Jag kände att han kanske skulle bli lite glad. Han ser rätt nedstämd ut och står där varje dag. Han har i alla fall gjort det de senaste månaderna när jag handlat i samma butik. Nåja, han blev i alla fall otroligt tacksam över de pengar han fick och på något sätt gjorde det min dag också. Det är roligt när man kan glädja andra, så är det bara.

Sen, om man ska se det krasst hoppas jag ju att någon skulle gjort samma sak för mig om det var jag som stod där, jag eller mitt barn som inte hade tillgång till rent vatten. Etcetera, etcetera. Behandla andra som du själv vill bli behandlad. Ett uttryck från barndomen som håller än idag! 

lördag 7 december 2013

Helg!

Var ett litet tag sedan jag skrev. Dagarna bara försvinner. De liksom rinner iväg och jag hinner (som vanligt) inte med. Tycker mig ändå ha hunnit med en hel del, men ändå långt ifrån vad jag kanske borde ha hunnit med. Är stolt över att ha upptagit brödbaket igen. Gillar att ha kontroll över vad jag själv och familjen stoppar i sig. Tycker inte om onödiga tillsatser och annat jox som man sniket och finurligt stoppar i maten idag. Läste med fasa sista numret av 2000-talets vetenskap häromdagen och undrar vad man egentligen kan tro på nu för tiden? Något? En gnutta? Misstro allt? Jag vet inte jag, jag är en kluven själ men jag försöker att sålla bland allt elände och bilda mig en egen uppfattning utifrån det. Vad mer kan man göra liksom. Hålla sig upplyst. Bara det är en stress. I ett samhälle som har så mycket krav på oss, så mycket förväntningar. Så mycket i stil med "landet lagom". One size fits all - or no one.

I mitt fall hör jag till de där som hamnar i facket "fits no one". Men kanske är det inte enbart negativt. Kanske finns det faktiskt något positivt att hämta där. Jag väljer i alla fall att tro det. Det har sina fördelar att glida med strömmen och vara "som alla andra" men det har sina nackdelar också. Eftersom jag inte har mycket till val här väljer jag att plocka fram det positiva ur den situation jag för tillfället befinner mig i. Idag kräks jag inte avföring. Idag står jag på benen. Idag har medicien inte funkat som den ska men jag ligger inte och spyr. Bara en sån sak! Jag tog mig till och med iväg till Gökis med mammsen idag. Fick skaffat ett par nya vinterkängor till lillan (ett litet dåligt samvete som jag haft över mig ett tag, hon har slitit ut det andra paret i sandlådan) lite julpynt (är egentligen inte så mycket för en massa krimskrams men lite julganskulor och ljus.. det kan jag gå med på ;-)) och lite andra förnödenheter (jag väljer att kalla dem det...)  - summa summarum är jag glad över att jag :
1, kom iväg
2, fick tag på det jag skulle
3, inte kom hem med något onödigt
4 - bara en sån sak!!

Idag är det lördag och vi har bestämt att vi ska fira att vi inte har extra sjukdomar i familjen den här veckan. Hur firar man bäst? Idag valde vi att göra som Maria Montazami. Lite skumpa med andra ord! Till lunch! Bara en sån sak. Känner mig redan som en äkta Hollywoodfru...  ;-) Ikväll blir det fisksoppa. Vad den smakar skiter jag egentligen i. Lillan godkände basen igår och då är jag nöjd. Äter hon den med god aptit finns det inte mycket att klaga över. Min lilla skatt... så glad att jag har henne. Vad vore livet utan liksom...?