Pheeeeew vilken natt!

Nu gnäller jag igen. Intalade mig själv att jag inte skulle göra det och ändå sitter jag här och är i allra högsta grad förberedd att gnälla av mig lite grann. Nåja, ibland får man gå emot sina principer - eller hur?!

Hade ännu en hemsk natt inatt. Lillans mage.. slutade med att vi fick ge henne en resulax igår, på läkares inrådan. Sagt och gjort och det kom en ganska stor baj efter det där. Tog inte ens fem minuter. Hon blev lugnare efter. Somnade fort. Tog inte många minuter. Däremot vaknade hon lika fort igen. Ok, det tog mer än fem minuter men hon sov inte länge innan hon vaknade med en hjärtskärande gråt. Ja, mitt hjärta skär när hon gråter på det där viset. Vetskapen om att hon har ont någonstans och oförmågan att göra något som lindrar...  det gör ont i mammahjärtat. Då är det bättre att jag får ta den där extra värken så hon slipper. Men det funkar ju inte riktigt så.

Nåja. Fick i henne movicoldosen inatt (en påse) men det var under stor protest. Väntade mig en jättebaj imorse, men ingen kom. Frukosten gick förvånansvärt bra. Blev macka idag eftersom hon ratat gröten sista dagarna. Bättre ge henne sådant hon tycker om och äter frivilligt än att stå fast vid gröt på morgonen principen. Blir bara så fel. Hur som helst. Timmarna gick och ännu ingen baj. Beslutade att ge henne en resulax till, även om jag drar mig för att göra det. Tog inte fem minuter den här gången heller, men hon visade tydligt att hon var besvärad av medlet och att hon försökte hålla emot bajen. Den kom dock ändå (tack och lov för det) men man börjar ju undra hur långt upp det sitter egentligen? :( Det här var det sista jag hade önskat min lilla skatt. Det räcker mer än väl med mina egna magbesvär... 

Sura uppstötningar

Var hos barnläkaren på uppföljningsbesök med lillan i måndags. Väl tajmat med makens första arbetsdag - eller inte. Samma dag som jag dessutom lyckats få tid till tandläkaren. Frisktandvård? Jag vet i fan alltså. Det kostar en väldans massa pengar men jag vet inte om man får så mycket för det - om man nu inte springer där för jämnan vill säga. Då kanske det lönar sig. Man kanske skall gå dit lite sådär emellanåt "bara för att"...  eller lägga ner totalt. Jag vet inte jag. Dessa försäkringar. Jag börjar starkt ifrågasätta. Haft dem i tre omgångar nu och varje gång har premien höjts trots att tandhälsan eg inte försämrats. Man börjar ju fundera.

Nåja. Nog om mig och mina tandläkarbekymmer. Just nu finns det ju värre saker. Lillan matstrejkar igen. Så otroligt jobbigt! Haft några riktigt tuffa nätter dessutom och de sista dagarna har jag noterat en ganska markant ökning av vad förmodar måste vara sura uppstötningar. Börjar fundera över om det kan vara något sådant som stör henne på nätterna också? Hon har trilskats med sin medicin (movicol) och under två dygn fick vi knappt i henne halva dosen ens. Inatt fick vi i henne en och en halv påse. På läkarens inrådan. Värt ett försök så att säga. Enligt honom kan det inte göra någon skada, men å andra sidan... mitt förtroende för läkare är både si och så. Hur som helst. Inget större utbyte av den ökningen mer än att hon verkar väldigt gasig och har besvär med att få ut skiten ändå. När den väl kommer är det explosionsartat och sticker genom brallorna direkt :( Fy. Stackars liten. Vad ska man tro??

När vi var hos läkaren i måndags gick maten rätt ok, även medicinen var under kontroll.. de sura uppstötningarna började dagen efter. Så typiskt?! Man säger att det går på rätt håll och så vänder det igen. Dagens matintag har inte varit nån höjdare. Det gick så bra under makens semester (några veckor i alla fall) sen vände det igen strax före han började jobba. Ok, hela semestern har inte gått på räls, men några veckor som sagt och de veckorna gjorde hela skillnaden. Något stör henne uppenbarligen och det stör mig att de inte vill ta fler prover eller kontrollera lite mer noggrant. Allt de går på är vikten som vid senaste besöket faktiskt ökat en del. Jo, tro fasen det .. det är ju inte direkt lättprodukter jag matar henne med.. :-/

Hur som helst. Oroar mig för det där och vill ju inte att hon ska ha ont. Så otroligt jobbigt och oavsett vad man gör känns det som man inte räcker till.

För egen del har jag möte med FK igen i nästa vecka. Hade samtal med min kontakt där för någon dag sedan och hon lugnade mig lite grann i alla fall. Jag hoppas det inte blir lika jobbigt som jag oroar mig för att det skall bli. Den som lever får se. Vad annat kan man göra?! 

Sista sommardagen...

Eller sista semesterdagen den här sommaren - lite beroende på hur man ser det. Jag går ju hemma oavsett, men maken som varit hemma i först två och sedan fyra veckor börjar jobba igen imorgon. Det betyder att det blir tillbaks till verkligheten även för oss som fortfarande går hemma. Vart tog den här sommaren vägen? Någonstans långt långt bort. Det känns som den redan sjunger på sista versen. Det har det i och för sig gjort ett tag nu. Regn och åskovädren som drog in för någon vecka sedan tog med sig sommarvärmen och bytte ut den mot höstluft.

Hur som helst. Det har varit en fin sommar. Rent vädermässigt minns jag inte när vi hade så mycket sol sist. Det har blåst en del och hela juni var kall som sjutton med nattemp på tolv grader eller något i den stilen - MEN solen har visat sig från sin bästa sida och det skall jag inte klaga över. Man får vara glad för det där som kommer av sig självt, det där man ändå inte kan styra och som gör saker och ting så mycket lättare att hantera.

Helgen har varit fullspäckad med både kräftskiva, middag hos mamma och en liten båttur. Sista för i år kan jag tänka mig...  gött att komma ut och få lite luft! Det är en sån härlig känsla att komma ut på havet. Går liksom inte att jämföra med att sitta hemma. Frihet. Det är väl det jag måste kalla det. Frihet och avkoppling. Om man bortser från alla små "besvär" som tillkommer i form av extra magtrassel, hjärtsnurp över hur lillan far runt, oron över att hon skall skada sig och allt sånt där. Om en månad eller två har jag glömt de små detaljerna och minns bara det som varit bra. Det är väl så det ska vara?! :)

Imorgon är det dags för barnläkarbesök (uppföljning till tidigare besök på grund av magkrångel hos lillan) och därefter ett besök hos tandläkaren för min del. Jippiiii! Allt roligt på en gång. Eller inte. Måste dessutom försöka få tag i sköterskorna hos tarmbakteriedoktorn och ändra tiderna jag fått eftersom de inte passade så bra med tanten som sköter själva uppfödningen av bakterierna. Man blir bra på att koordinera efter ett tag med trasslig mage och olika doktorer som inte kommunicerar så bra.. Hu. Kanske skall ta anställning som sjukvårdskoordinator om jag en dag blir så fit att jag klarar av att sköta ett normalt jobb (normalt och normalt, vad är egentligen normalt nu för tiden?! Allt är relativt!)

Jaaa! Något händer :)

Hade ännu ett missat samtal på mobilen när jag kom tillbaks från hundpromenaden imorse. Hundpromenaden som slutade med ännu ett tokhuggtoamagebesök med kallsvettningar och svimningskänslor. Hur som helst. Ett bra missat samtal eftersom det gick att se vem det var som ringt. Bakterieläkaren! Yes! Insåg att det kunde vara viktigt för mig så jag ringde upp mottagningen men han satt upptagen med patient. Korkade jag hade missat att han lämnat meddelande på mitt mobilsvar :-/ Jag och teknik!!! Jag säger bara det. Icke kompatibla. Inte vad gäller den nyare (förmodligen gammal redan, men i min värld så...) androidhistorier i alla fall. Tacka vet jag gamla vanliga hederliga knappsatstelefoner utan sån där joxig dispaly som visar alldeles för mycket. 

Hur som helst. Han hade pratat in att han försöker nå mig igen under dagen, vilket han också gjorde. Lite ovanligt för att vara läkare i min värld må jag säga. Den här läkaren har ju överträffat både sig själv och mig flera gånger om. Han ringer utan avtalad tid, han ringer på avtalad tid och han ringer upp igen om jag mot förmodan missat samtalet. Jises! Vilken skola har han gått i? Den som faktiskt talar om att patienten också har ett värde? Vad vet jag, men jag gillar det! :) 

Det är lite go i den här läkaren, det måste jag säga. Fick tag på sköterskorna på Huddinge och även om han inte fick några klara besked om vilket datum jag får göra smartpill (jag blir bland de första på Huddinge, bra eller dåligt - jag vet inte jag.. skrämmande?) så bestämde vi i alla fall ett preliminärt datum för den första bakterieimplantationen som sker i mitten av oktober. Känns på något sätt gött att ha ett datum. Nu vet jag vad jag har att spela med. Kan planera den närmsta framtiden lite. Det gillar jag. Planering är a och o i min värld. Nu är det bara att hoppas att detta blir bra också. Att det leder till en lite mer varaktig förbättring och att bakterierna som frodas i min mage bestämmer sig för att ge utrymmer för de lite snällare kompisarna som förhoppningsvis ser till att sluta kriga i min tarm. 

Är man tror den sagt godnatt...

Har haft stora problem med min sns och min tarm för övrigt under sommaren, som jag säkert upplyst om en sisådär femtioelva gånger redan. Problem som medfört att allt stannat av mer eller mindre och orsakar både sår och sprickor i tarmen. Väntar på ny botoxbehandling (fast jag avskyr den! Bieffekterna är ju inte att leka med direkt och man vet aldrig riktigt hur resultatet blir förrän det gått ett par veckor.. ) som förhoppningsvis skall rätta till eländet och få det att läka, men det är inte i sikte ännu på ett tag. Oroar mig mest för att jag inte kommer få någon "Bedövning" i form av sövning den här gången, men jag får väl försöka bita ihop på något sätt. Jag har ju gjort det förr. Det är dock inget jag ser fram emot och inget jag önskar någon annan! Fy :(

Hur som helst. Igår och idag överraskade tarmen. Positivt eller negativt vet jag faktiskt inte. Alltså, positivt i den bemärkelse att jag faktiskt kunde gå på dass efter frukost och negativt på det vis att det skedde genom de här tokkramperna som gör att jag håller på att tuppa av på kuppen. Antar att trycket blev såpass högt att det helt enkelt var det som orsakade toabesöket i sig. Tarmen mådde dock inte prima någonstans efter det där. Svullet och jävligt resten av dagen trots stort toabesök följt av flera medel (de fastnade dock). Idag same shit. Tokhugg, illamående, svettningar.. panik till toan.. för att sedan upprepas på samma vis. Idiotsvullen buk, mer ont än vanligt trots toabesök och så vidare och så vidare. Tarmgaserna sitter fast och går inte knåda ut.. tja, på det viset är det. Får väl se vad morgondagen har att erbjuda mig. Jag hoppas på toabesök UTAN alla dessa biverkningar som de för tillfället medför.

Sen ska jag inte gnälla. Jag vet ju (tror jag i alla fall!) vad mina bekymmer beror på. Så länge orsaken är kvar kommer jag inte fungera normalt. Det finns ju de som lever i total ovisshet. Det finns en sak värre än att veta och det är att inte veta. Jag har en vän som just nu genomgår en jobbig period med sjukdom och sjukhusvistelse där läkarna verkar osäkra på orsaken. Trots att de snart gått igenom hela kroppen. Jag lider med dig G och hoppas att du snart blir bättre!!! Alla tankar till dig!

Onsdag

Fick ett lustigt mail igår. Det gav mig lite smärre panik, men det gick att skratta åt det efteråt i alla fall. Alltid något!

Mailet kom från den forskare som jag skall hämta min bakteriekultur ifrån när jag skall göra implantationen (planerad oktober, men kallelse har ännu inte kommit) senare i höst. Det stod att hon inte var anträffbar nästa vecka men att hon ordnat så en kollega skulle möta mig och att kulturen var förberedd och nedfrusen till -70 grader. Där stod även att vi skulle prata mer när vi ses den 22 augusti?! Japp, därav paniken..  Det är lite skillnad på oktober och ett par dagar framåt kan man ju tycka. Som tur var (eller otur för min del kanske?) var det ett misstag. Hon hade blandat ihop mig med någon annan som också väntade på bakterier och skickat mailet till fel person. Tur jag hade hennes nummer! Jises. Höll på att skita på mig där ett tag (eller ja, om jag hade kunnat skita på mig genom att bli nervös så hade jag gjort det. Nu fick jag mest ännu mer ont i magen).

I efterhand hade det varit bra att få det överstökat, men det hade ju inte funkat ändå om jag nappat på någon annans tid. Hade inte haft min läkare med på banan och dessutom har jag ju inte gjort smartpill ännu. Något vi kom överens om att jag helst bör ha gjort innan. Eller ja, kom överens och kom överens. Mina läkare tyckte det vore en bra idé. Sköterskorna verkar lite mer skeptiska då detta är en väldigt ny metod i Sverige och riskerna med denna "lilla" kamera är högre än de var med kapseln. Den är ju betydligt större. Lite drygt 2 x 1,3 cm om jag förstått det rätt. Risken finns att den fastnar och det är uppenbarligen detta som gör att det tar tid att komma igång med undersökningarna på allvar på Huddinge.

Nåja, den som väntar på något "gott".... eller hur var det nu igen???

För övrigt har vi fått gjort en hel del den här veckan känns det som. Klippt gräset två gånger redan (förbaskade klöver!!) och målat klart altanräcket. Tjohoo för det. Jag kräks snart på att måla. Så pilligt mellan brädorna och när man inser att två lager inte räcker.. då grinar man nästan. Men men, nu är det så gott som klart. Några brädor bakom vår klängväxt bara som skall målas när växten gått i "ide" för vintern men annars så... :) KÄNNS BRA! Problemet är väl bara att man inser ännu mer hur mycket de andra delarna av huset också skulle behöva ett lager ny färg eller två. Nåja, den dagen den sorgen. Det får bli ett senare projekt. Håller just nu på att fixa fondvägg (vit, vem hade väl trott det?!) på övervåningen som en liten qjuick fix för att rädda upp situationen där. Resten får bli ett senare projekt det med (japp, det finns många såna! De verkar aldrig ta slut.. :)) kanske någon gång i höst, kanske om ett år. Time will tell :) Kom på vad jag skall göra med väggarna också, innan vi gör om på riktigt så att säga. Men även det kommer ta lite tid att genomföra. Även om jag har tid kan jag ju inte använda så mycket av den till att pyssla...  lite av ett dilemma när man går hemma och inte kan "utjyttja" tiden till att greja och stoja runt som man vill. Å andra sidan... det är ju just av den anledningen jag går hemma. För att jag inte kan. Då får det ta den tid det tar. 

Dagarna de går...

Inser att jag inte varit inne och skrivit på bloggen sedan i onsdags. :) Har jag saknat det? Svar nej. Har jag blivit bättre? Svar nej. Har jag haft fullt upp med annat och valt att inte ha dåligt samvete för att jag inte haft tid att blogga. Svar JA. Det känns rätt gött faktiskt. Bara det där att jag valt bort ett måste. När saker och ting tar mer energi än vad de ger, då är de i grund och botten inte bra. Inte för mig i alla fall. Bloggen har ju liksom inte känts sådär väldans givande på sistone och därför har jag ju valt att skriva när och om jag känner för det. Blir så mycket bättre då. Inläggen kommer liksom av sig själva och inte för att jag inser att jag inte skrivit något idag. Win win. Kvalitet före kvantitet - eller något i den stilen ;-)

Har nästan målat klart staketet på baksidan nu. Så skönt! 6 brädor kvar sedan är vi i mål för den här gången. Förhoppningsvis en sisådär tio år till...  Kan med gott samvete checka den lilla boxen. Bara resten kvar (resten=huset ;-)) men det får bli ett senare projekt. Jag är glad över att vi hunnit med både verandan på framsidan, garageporten och staketet på baksidan. Det har ju liksom inte varit det enda vi pysslat med och tiden vi haft på oss har inte varit direkt överflödig.

Magen är åt helvete. Japp, ren och skär katastrof. Skall jag ringa Östra igen och be dem ändra inställningarna? Jag vet inte. Känns som det kanske inte är någon större idé då jag tror att besvären till största del bottnar i de kramper som i sin tur är en följd av nya sprickor i tarmen. Ond cirkel. Så länge sprickorna och kramperna är kvar tvivlar jag på att nya inställningar kommer göra saken bättre. Kanske snarare tvärtom. Jag vet som sagt inte.

För övrigt hade jag en otroligt mysig "get away" med maken i slutet av förra veckan. En liten spontan idé som vi valde att göra verklig och med kort om tid, barnvakt fixad och lite nerver innanför skinnet drog vi iväg på ett dygn till Österlen i torsdags. Så mysigt! Nog för att det tog på magen och krafterna i övrigt men själskontot tankades desto mer. Ibland är det värt att sätta kroppen åsido för att ge hjärnan lite godis att leva på. :) En slottsvistelse  hade jag kunnat leva med igen både idag och imorgon :) 

SNS- Avtagen effekt :( MEN nöjd med dagens insats

SNS effekten har avtagit rejält sista tiden. Från att kunna ha gått på dass åtminstone en gång var eller varannan morgon i flera månaders tid (ok, inte kompletta tömningar, det vet ni som följt bloggen men bara känslan av att kunna gå på dass efter dessa tokhugg...  det är nåt det!) har det mer eller mindre stannat av helt. Resulaxmängden är återigen på topp (läs 6 jämfört med de 4 jag var nere på som lägst) och magen mår allmänt överjävligt.Jäser, spänner, värker och sprickorna gör det mer eller mindre omöjligt att få ut det där som sitter fast trots att jag kör med både sns:en och mina resulax.

Det var länge sedan jag funderade på att ta till brädan igen (har hållit upp sedan jag opererades i februari och det har ju funkat, om än varit svårt) men nu finns funderingen där återigen. Blir dock knixigt eftersom dosan som styr elektroderna sitter dumt till (skinkan) och belastningen på det området kommer bli ganska hög om jag tar till de övningar jag kört under många år när jag hanterat tarmen. Dessutom blir knycket när jag reser mig upp från brädan något för kraftigt för att det skall vara bra..  målet är ju att den här apparaten jag har inopererad faktisk skall göra nytta för mig. Dumt att riskera brott på ledningen då eftersom operationen i sig inte är nåt jag gärna gör om igen. Dessutom har jag medvetet försökt låta bli min bräda.. jag vill ju försöka så långt det är möjligt att slippa den där manicken... klara lösa situationen på andra sätt - men det börjar bli ohållbart.

Hur som helst. Det var dagens gnäll. Magen mår överjävligt. MEN jag är trots det nöjd med dagens insats. Har fått klippt en av vovvarna, igår klippte jag min mamma, fått målat två sektioner på altanräcket... ja, såna där saker som hängt över mig som det känns gött att bli av med :) En vovve kvar, men jämfört med två är det rena drömmen. Det är inte vidare kul att klippa två vovvar som tar till alla medel för att slippa ;-)

Ser dessutom fram emot morgondagen. Lite krydda i tillvaron kan man kalla det. :) Återkommer senare och talar om vad det handlar om, men förmodligen dröjer det någon dag eller två ;-)

Ett överraskande samtal!

Fick ett samtal på min mobil idag. Ett samtal som jag var nära att nonchalera eftersom det såg misstänkt likt ut de nummer som visas i displayen då det finns en telefonsäljar i andra änden. Valde dock att svara eftersom de första siffrorna efter riktnumret såg väldigt lika ut de nummer jag ringer då jag försöker nå min läkare i stockholm. Nu var det inte min ordinarie läkare som ringde, men väl den läkare jag träffat på Hötorget och diskuterat bakterietransplantation med.

Min ordinarie läkare på Huddinge hade kontaktat honom igen efter vårt senaste samtal på telefon och eftersom han anser att jag (trots att bevis för relevant effekt saknas) bör få testa bakterietransplantation pga mina tarmbesvär bestämdes det att jag skall få prova trots allt. En dyr historia är det. Varje rör går loss på 1000 spänn och det är inget som går på högkostnadsskyddet. Dyra små rackare med andra ord. Nåja, om det kan hjälpa minsta lilla är det ju värt det... ! Blir till att spara med andra ord. Höstens budget kommer gå till sjukhusrelaterade grejer och inte till den nya garderob jag kanske hade hoppats på efter att ha sparat in på kläder 

Samtal med min kirurg

Bokade in ett telefonsamtal med min kirurg igår. Egentligen trodde jag inte att jag skulle få en tid så snabbt, eftersom jag ringde först i måndags, men jag skall inte klaga! Bättre förr än senare! Speciellt i ett fall som det här. Då man verkligen är i behov av hjälp inom en snar framtid.

Nåja, hon ringde på utsatt tid (plus i kanten!) och det blev dagens andra överraskning. Den första var ju att jag över huvud taget fått tid så snart :) Dessvärre var samtalet inte fullt så positivt som jag kanske hade hoppats på, men det skulle kunna ha varit värre. Diskussion kring botox, tarmsprickor, kramper och allt annat. Omorganisationer inom sjukvården som gör att läkarna inte längre kan utföra sitt jobb på bästa sätt och allt sånt där som man fasar för att höra när man äntligen hittat folk som lyssnar på en! Nåja, vad är väl en bal på slottet...

Som det verkar nu kan jag eventuellt få hjälp med att läka mina sprickor (japp, vi pratar botox återigen och tro mig jag fasar. Botox kommer INTE utan biverkningar. Förhoppningen är dock att hitta en dos som ger minimalt med biverkningar och maximal effekt. Något i den stilen. Kirurgen var helt inne på min bana. Hon vet ju hur det blev sist. Då tarmen valde att hänga med paketet ut istället för att stanna kvar inne i kroppen där den hör hemma). Nåja. Den som lever få se. Det blir en "skön överraskning" nästa gång jag besöker min läkare i Huddinge för att göra den där Smartpill undersökningen. En skön överraskning på det viset att det blir då jag får reda på OM och NÄR jag i så fall skall få de här hemska injektionerna. Tro mig, jag har aldrig grinat så mycket under ett så kort ingrepp förr. Jag vet vad jag har att vänta mig och det är inget jag ser fram emot. Pest eller kolera. Vad gör man?

Tips för att underlätta passage av tarmgas

Ett litet tips hämtat från www.helpforibs.com som beskriver hur man kan underlätta passagen för de gaser som fastnar i tarmen. Hjälper inte alla, men det kan ju alltid hjälpa någon och det kallas inte "wind relieving position" utan anledning! :)






Help! I Need IBS Bloating Relief!

Hello -


IBS bloating is from trapped intestinal gas, plus our dysfunctional guts' over-reaction to that gas.


Gas is trapped by the mis-timed, or irregularly timed, bowel contractions that underlie IBS.


Bloating is one of the most frustrating IBS symptoms.


Prevent Bloating!


Avoid chewing gum, which can cause you to swallow a lot of air.


Eliminate all carbonated beverages. They're a major IBS trigger for bloating and other symptoms.


Watch out for rapidly fermenting fibers added to processed foods - inulin and FOS can cause terrible bloating. Psyllium can cause bloating as well.


Relieve Bloating! Try this super easy on-the-floor yoga pose:


Lie on your back. Gently bring one bent knee up to your chest, keeping your head and your other leg relaxed on the floor. Hold your knee with your hands as close to your chest as is comfortable. Breathe deeply. Repeat with your other leg. This is called the wind relieving pose for a reason!


Drink medicinal strength, hot fennel tea. Fennel seed tea is a carminative, which means it prevents the formation of gas, and aids in its expulsion.


Take an easy walk around the block, or even just around the house.


Moving your body stimulates the smooth muscles of your gut, which in turn encourages rhythmic contractions of your bowel.


Rhythmic contractions = no trapped gas = no bloating!



Tip Takeaway: Watch your diet to help prevent IBS bloating. Use gentle physical movement plus strong fennel tea to help relieve IBS bloating.

Ett dygn till havs

Stack ut till havs igår förmiddag. Väderprognosen lovade uppehåll, någorlunda med sol och vindar som var helt ok. Eftersom vi packat för att gå ut och båtturerna inte direkt varit överflödiga den här sommaren valde vi alltså att fullfölja vår plan. Trots att prognosen ändrades till det sämre ju längre dagen gick. Moln, lägre temperaturer, högre vindar och regn på det utlovades. Det kom dessutom en molnbank precis när vi skulle grilla kvällens middag vilket var ganska surt och liksom satte P för den där kvällens fortsatta utomhusaktiviteter. Eller ja, den kunde ha gjort. Men det gjorde den inte. Tur jag tog mig upp på berget för att kolla hur det såg ut lite högre upp. Röstade (tillsammans med min kära make) för att inte packa ihop grejerna utan satsa på att käka ute. Det gjorde vi SÅ rätt i. Den där molnbanken (som såg ut som en rejäl front till en början och i kombination med väderprognosen skulle kunna ha varit det) löstes upp lika fort som den visade sig och middagen avnjöt vi på de kala klipporna med Olivia och vovvarna lekandes på berget. Vilken kväll det blev!

Tji fick både SMHI och YR för det där regnet det kom aldrig. Inte vindstyrkan heller. Den ökade inte i alla fall och vi hade så gott som lä hela kvällen. Några sköna bad blev det också (vilket man först inte kunnat tro med tanke på alla brännisar i vattnet men men, där fanns luckor där med och vi fann dem!) och trots att magen var helt förbenat överjävlig igår (mens, jag har sagt det förr... dessa hormontoppar och min tarm har inte förstått det där med samarbete över huvud taget. Har funderat på att skicka dem på kurs, men ingen av dem verkar nappa på förslaget! :-/) var jag väldigt glad att vi valde att gå ut och att vi valde att stanna ute och äta istället för att packa ihop och sätta oss i båten.

I teorin (och kanske även i praktiken, men inte den här gången) skulle vi kunna ha stannat ute ännu en kväll till havs, men magen, väderprognosen och lillan gjorde att vi valde att stanna vid en natt även den här gången och gå in mot land efter frukost. Magen funkade inte alls, gjorde det jag kunde till sjöss men det höll inte den här gången och dessutom blodade jag ner allt. Med en toa som funkar halvdant kändes det inte helt optimalt. Lillan hade dessutom fått sol så det räckte och blev över och det kändes som om att ett dygn till sjöss räckte den här gången. Även om vädret även idag blev bra mycket bättre än prognosen utlovat. Jaja det går fler tåg. Såna kvällar som igår är oslagbara.