Tillbaks på samma program..

Det nya programbytet blev inte bra för mig. Inte alls. Var vaken mer eller mindre hela natten som gick och knådade en tokvärkande tarm. Jäste, bubblade, spände och puttrade så det stod härliga till. VÄRK! Var helt slut vid fyratiden imorse då jag knådat flera timmar redan. När klockan var kvart i åtta hade jag fortfarande inte gått upp (inte likt mig!) Bestämde mig vid kvart över fyra för att det fick vara nog. Bytte alltså program tillbaks till det jag hade innan det här. Program 1. Om inte annat så för att utesluta att det var det nya programmet som ställde till det så in i helskotta. Verkar som det träffade helt fel nerver alternativt överstimulerade dem på något vis. URGH! Det var i alla fall mer än vad jag klarade av att stå ut med.

Varför stå ut med något som är sämre än det man hade innan? Jag känner såväl igen den där vardagen när tarmen bara bubblar hela tiden och jag vill inte tillbaks till den. Det räcker mer än väl att jag har just den vardagen ett par veckor varje månad. Värk har jag så det räcker ändå. Det behövs inte mer.

Hur som helst. Uppenbarligen gjorde programbytet skillnad. Till det bättre så att säga. Annars hade jag för det första aldrig somnat om och legat kvar så länge i sängen och för det andra så hade inte dagen blivit så mycket bättre idag. Kom till och med ut en sväng på havet med lillan, maken, mamma och vovvarna. LYX! Så skönt med årets första tur! Allt gick bra dessutom och det ska jag inte klaga över. Kanske kan det bli lite "riktig" semester för oss också tillslut :)

Ingen bra start på semestern... :(

Det var kanske inte mitt smartaste drag att byta program samma dag som makens semester började igår. Dålig tajming kanske är ett bättre beskrivande ord. Kände dock att det var dags att göra nåt eftersom magen ballat ur totalt på sistone och det kommer väl aldrig en dag när tillfället är mer "rätt" än andra dagar. Valde alltså att byta igår för att se. Ingen bra idé alls faktiskt. Inte igår i alla fall. Magen gick åt helvete rent utsagt. Vet inte om det var programmet som ställde till det, eller bytet av program - att nerverna inte var med på banan. Oavsett var det allt annat än bra. Överdoserade resulax, skiten gav sig inte.. det puttrade, bubblade, jäste, värkte, spände.. tja, höll på så hela dagen. Natten med för den delen. Var ingen bra natt alls.

Idag mår jag apa igen. Har förvisso gått på dass en gång nu på morgonen utan medel men fasiken vilket kämp innan dess... och nu efter! Inne på mitt (förhoppningsvis) sista medel den här morgonen men det bråkar med mig. Vi får se vart det leder. Förhoppningsvis är detta jobbiga bara en övergång.

Samband mellan Crohns Sjukdom och virus

Blev tipsad om den här artikeln från Uppsala Universitet av RMT. Läsvärt för er som lider av Crohns (och alla andra som är intresserade såklart!) Inte direkt förvånad, men det känns lite sköt att sambandet faktiskt är konstaterat nu...

http://www.uu.se/nyheter/nyhet-visning/?id=2710&area=10%2C16&typ=artikel&na&lang=sv



Uppsala universitet


|
Samband upptäckt mellan Crohns sjukdom och virus

Publicerad 2013-06-27

En ny studie visar att samtliga undersökta barn med Crohns sjukdom hade ett vanligt förekommande virus - enterovirus - i tarmen. Detta samband har inte tidigare påvisats för denna kroniska inflammatoriska tarmsjukdom. Resultaten publiceras idag i det senaste numret av den internationella tidskriften Clinical and Translational Gastroenterology.



Dessa resultat behöver bekräftas i större studier, men resultaten är viktiga då detta samband inte har visats tidigare. Det öppnar en ny möjlighet att förstå vad som kan bidra till att sjukdomen uppkommer, säger Alkwin Wanders, en av forskarna bakom studien och verksam vid Uppsala universitet och Akademiska sjukhuset.

I Sverige lever flera tusen vuxna med Crohns sjukdom och varje år insjuknar cirka 100 barn och unga i sjukdomen. Sjukdomen drabbar olika delar av magtarm-kanalen och ger upphov till symtom som buksmärta, diarré och viktnedgång – i svåra fall även fistlar, eller förträngningar i tarmen.

Vad som orsakar Crohns sjukdom är inte känt. Mutationer i över 140 gener har visats vara associerade med sjukdomen, men denna genetiska koppling räcker inte som enda förklaring. Många av dessa gener spelar viktiga roller i immunförsvaret, vilket lett till teorier om att sjukdomen skulle kunna orsakas av ett nedsatt immunförsvar mot olika mikroorganismer. I så fall skulle sjukdomen vara en konsekvens av ett samspel mellan arv och miljö.

På senare tid har forskning visat att några av de gener som är starkast kopplade till sjukdomen är viktiga för immunförsvaret mot en viss typ av virus som har sitt genetiska material i form av RNA, s.k. RNA-virus. Med detta som utgångspunkt har ett tvärvetenskapligt forskarteam etablerats i Sverige för att undersöka vilken roll denna virustyp har för sjukdomen. I forskargruppen ingår barnläkaren Niklas Nyström, patologen Alkwin Wanders, virusforskarna Gun Frisk och Oskar Skog, molekylärbiologen Mats Nilsson och genetikern Ulf Gyllensten vid Uppsala Universitet och Akademiska sjukhuset i Uppsala, samt cellbiologerna Jonas Fuxe och Tove Berg och barnläkaren Yigael Finkel vid Karolinska Institutet i Stockholm.

Just den här unika sammansättningen med kompletterande klinisk och vetenskaplig expertis har varit väldigt värdefull för studierna, säger Alkwin Wanders.

I den aktuella studien undersökte forskarna om RNA-virus kunde påvisas i tarmen hos barn med Crohns sjukdom. Speciellt inriktade de sig på förekomsten av enterovirus, en grupp av RNA-virus som man vet kan infektera tarmslemhinnan.

Resultaten visar att riktligt förekomst av enterovirus i tarmen hos samtliga barn med Crohns sjukdom, medan kontrollgruppen hade inga eller enbart minimala mängder av enterovirus i tarmen. Liknande resultat påvisades med två olika metoder. Enterovirus påvisades inte bara i tarmslemhinnan utan också i s.k. nervcellsganglier i djupare delar av tarmväggen. Receptorer för en grupp av enterovirus påvisades både i tarmslemhinnan och i nervcellsganglier vilket kan förklara hur virus kan ta sig in i nervsystemet i tarmen.

Vad som också är intressant med dessa fynd är att enterovirus skulle kunna tänkas lagras i nervceller i tarmen och sprida sig till olika delar av tarmen via nervtrådar. Det skulle kunna förklara både att sjukdomen går i skov (återfall), och att den ofta drabbar flera olika segment av tarmen, säger Alkwin Wanders.

Den aktuella studien omfattar nio barn med avancerad Crohns sjukdom och 15 barn som just har debuterat med sjukdomssymtom. Forskarteamet vill nu gå vidare och undersöka större grupper av patienter och fler kontroller. De vill även utföra experimentell forskning för att undersöka sambandet ytterligare.

Studien har finansierats av bland andra landstinget i Uppsala län, Svenska Sällskapet för Medicinsk Forskning, Cancerfonden, Karolinska Institutet och Vetenskapsrådet.



© 2013 Uppsala universitet |
Box 256, 751 05 Uppsala | Tel. 018-471 00 00 | Org. nr: 202100-2932 | VAT-nr: SE202100293201 | Kontakt | Registrator | Sidansvarig: Anna Malmberg | Om webbplatsen | Senast uppdaterad: 28 jun 2013

Veterinärbesök Tuffe

Fick besöka veterinären idag. Upptäckte igår att Tuffe inte ville öppna ena ögat och när jag försökte titta hur det såg ut tyckte jag att det var rödare än det andra runt omkring. Inte så geggit och inte så rinnigt men just att han inte ville öppna det gjorde mig orolig. Valde alltså att ringa veterinären som egentligen tyckte att vi skulle kommit in redan igår, men de hade inga tider. Fick en tid idag och var alltså där i eftermiddags.

Det är alltid en smärre pers att besöka veterinären med Tuffe eftersom han inte har de bästa erfarenheterna av just veterinärer..  det fanns en som kunde ta honom bra och som vann hans förtroende, men bortsett från henne hyser han ganska stort agg mot dem och han skakar som ett asplöv när vi närmar oss veterinärstationen. Inge vidare kul att utsätta honom för sådana besök med andra ord.

Idag hade vi dock inget val och det var ju tur i oturen att vi åkte in. Det visade sig att han har ett stort sår på ögat som måste behandlas med salva tre gånger per dag i tio dagar. Om det inte hjälper får vi åka in till ett större djursjukhus, vilket är det sista jag vill utsätta honom för. Veterinären färgade hans öga och droppade lite droppar i. När hon undersökte honom tyckte hon att det såg tillräckligt ytligt ut för att inte behöva utsätta honom för det här traumat som det faktiskt innebär att åka in med honom idag - men hon bad mig vara vaksam på hur det fortlöper under helgen och ville att jag ringer om han inte öppnar ögonen normalt på måndag. Torsdag har vi fått tid för återbesök för att se att det går på rätt håll... det tar aldrig slut det här :( mina stackars små krakar!

Lukas, som egentligen aldrig varit sjuk men som vi får behandla öronen på, lillan som matstrejkar och har problem med magen och nu Tuffe då som fått sår i ögat. Jises, man undrar vad man gjort för ont? Till råga på allt mår man skit själv :( Programmet har inte varit nån hit idag, men jag hoppas verkligen vändningen kommer snart. 

Bytt program, nytt program!

Efter att ha kört mitt senaste program i över sjuttio dagar valde jag idag att byta till ett av de nya programmen jag fick när jag sist besökte Östra. Klandrar mig själv lite att jag inte skrev ner vilka olika poler som användes som plus och minus på de olika programmen eftersom jag redan glömt vilket som var vilket :-/ Hade varit bra att veta. Nåja, shit happens. Jag får testa och se. Använder just nu program fyra som jag tror hade pacemakern som pluspol och någon av de andra som minus. Skall vara lite kraftfullare men sliter också mer på utrustningen. Sist jag fick ett program med pacemakern som motpol blev det inte så bra som jag hade hoppats, snarare tvärtom - men nu är ju en av motpolerna bytt så jag hoppas på bättre effekt den här gången!

Oavsett har det andra programmet sista veckan minskat i effekt. Vet inte om det beror på att jag mått skit rent psykiskt (stress över lillan, ingen sömn etc) eller om det helt enkelt blivit så att kroppen vant sig, är inne i en dålig hormoncykel eller jag vet inte vad. Det återstår att se. Har dragit mig för att byta program eftersom man vet vad man har men inte vad man får. Dock kändes det lättare idag eftersom den braiga effekten som sagt avtagit sista veckan och vändningen verkar vänta på sig.

Hade en smärre pers med lillan igår också. Movicolen gick bara inte ner. La ner forlax eftersom den innehåller sorbitol, vilket är känt för att ställa till det i känsliga små magar. Stora också för den delen. Movicolen smakar förvisso sämre, men går å andra sidan att dölja i fler saker än vad forlax gör eftersom den redan har en väldigt speciell smak. Det funkade dock inte med någonting igår och slutade med att jag gav henne en halv burk katrinplommon (mkt jag vet!) och en resulax efter samtal med läkaren som rådde mig att testa. Jahopp.. fem minuter senare och fyra bajjar senare hade jag en mycket gladare tjej. HUuuu, vilka mängder som kom ut! Inte undra på att hon haft ont och varit grinig. Jises. Bajjade igenom allt. Det rann åt alla håll. Ja, om vi ska prata skit så saka vi väl? Fick i henne movicol i omgångar inatt. I hennes nutramigenblandning. Hon bajjade igen imorse.. Två megarejäla omgnågar. Stackars lilla tjej! Blir så arg på bvc som dumförklarat mig så länge och ansett att vi bara är nojjiga. Jag känner min lus vid gången..  tänk så mkt onödigt lidande hon gått igenom min stackars lilla docka :( Nu hoppas jag bara att eländet vänder för henne och att hon får bli en lite mer pigg och matglad tjej som sover lite lugnare om natten! 

Vill du delta i undersökning om kronisk förstoppning?

Jag har fått förfrågan om det är någon av mina läsare som lider av Kronisk Förstoppning som vill delta i en intervju på ca 45 minuter, antingen via telefon eller på plats i Västra Frölunda. Ersättning till dem som deltar utgår i form av presentkort. Jag skall själv delta i nästa vecka, eftersom jag (som de flesta vet) brinner för att förbättra vården inom områden som ligger mig varmt om hjärtat. Det här är ett sådant. Om det leder någonvart kan jag i dagsläget inte svara på, men alla chanser jag får inom området - dem tar jag! 

Om någon är intresserad var vänliga och kontakta mig på jessica.jansson@gmail.com så vidarebefordrar jag de uppgifter som behövs för att kontakta företaget. 

Observera att intervjuerna kommer att hållas under denna och/eller nästa vecka.

Dagens stora utflykt: handling!

Det har hunnit bli onsdag igen. Onsdag brukar innebära antingen mammafika eller mathandling för min del. Veckans stora "höjdpunkt" med andra ord. Man kommer utanför dörren en stund och får en liten break från verkligheten. Något i den stilen. Samtidigt som det innebär en hel del stress. Brukar sällan må något vidare när jag har såna här saker planerade. Stressar över att komma iväg i tid. Stressar över att bli klar fortare än vanligt och stressar eftersom min kära mamma ofta ställer upp och är antingen barn eller hundvakt när jag är borta eller har mammorna här på fika. Oavsett, det är ett litet välkommet avbrott i vardagen. Jag vet, jag är smått galen!

Hur som helst. Idag innebär handlingen lite extra omständigheter eftersom maken sålt Saaben och tagit min lilla fara till jobbet. Kommer med andra ord inte iväg någonstans med lillan, eftersom bilstolen sitter i min bil och den just nu befinner sig i Göteborg. Får ta och låna mammas bil och ta mig in till torget eftersom problemet kvarstår under resten av veckan då tjänstebilen maken skall ha framöver inte kommer förrän i nästa vecka. Det blir till att ta cykel om vi vill någonstans med andra ord. Å andra sidan.. det är inte så ofta vi tar oss iväg några längre sträckor. Jag hoppas att semestern åtminstone skall bjuda på några båtutflykter eller dagsutflykter till lite trevliga kuststäder. Det var länge sen vi gjorde något sådant. Dels pga min mage och dels pga att lillan inte fixade blåsten förra sommaren.

Magen mår fortsatt uruselt och idag har inte varit något undantag. Panikhuggen har uteblivit sista veckan, vilket också inneburit mer problem att tömma tarmen och mer konstant smärta utslaget på dygnet. Den där lilla lättnaden har liksom inte kommit. Fler medel intagna och mindre sömn på nätterna. Jobbigt :( Har ännu inte ändrat mina program, men antar att det snart är dags att göra det eftersom tarmen gasat upp sig nåt otroligt och det liksom inte verkar gå över. Vet inte vad jag gjort som ställt till det så, eller om jag ens gjort något? Är det bara slumpen? Har nerverna vant sig återigen? Svaret är att jag inte vet. Time will tell. Just nu är det i alla fall jävligt jobbigt rent utsagt. 

MISSNÖJD! :(

Urgh. Gick till frissan igår för att shapa till kalufsen på huvudet. Eftersom jag har en lite assymetrisk frisyr och liksom tänkte markera skillnaden lite mer tyckte jag inte att det borde vara så svårt att fatta hur jag ville ha det. Inte ens för en annan frisör än den jag normalt brukar anlita. "Min" frisör har nämligen bestämt sig för att sluta. Fan i helvete säger jag åt det. Jag som äntligen hittat någon som fattat hur mitt hår beter sig och hur jag ville ha det. Nu blev det istället så att den sida jag ville ha tillfixad (den kortare) är kvar i näst intill orört skick medans den sida jag bad att få behålla (den med längderna som jag kämpat med att spara ut och som faktiskt började likna nåt.. ) försvann någonstans tillsammans med hoppet om att få en tillfixad frisyr. Usch, vad ledsen jag blev! Inte alls nöjd. Nu har jag en tantfrisyr istället och längderna ligger i en papperskorg tillsammans med massa kärringhår. Varför säger man inte till mer på skarpen? Varför är man så förbaskat seg när man är hos frissan? Det är ju ens hår de är och karvar i. Det växer visserligen ut, men inte på två dagar :(

Hur som helst. Har redan varit där och naggat en del. Hur bra blir det? Visst kan jag klippa andra och det brukar faktiskt bli helt ok, men att klippa mig själv är en helt annan femma... :-/

Nu måste jag väl snart besöka frissan igen med samma ångest och hoppas att nästa frisör förstår vad det är jag är ute efter. Hur svårt kan det vara. En kort och en längre sida. Punkt. Deras åsikt bör inte avspeglas i mitt hår :( De får gärna tycka att det ser urfult i, det skiter jag i. Huvudsaken är ju att JAG blir nöjd. Det är ju jag som betalar för det och det är mitt hår. Sådär nu har jag det sagt också ... 

In the summertime..

..when the weather is fine... var det inte så den löd? Den där stångtexten från "urminnes tider?" Kanske har jag fel, men nu när det verkligen borde vara "in the summertime" är vädret allt annat än fine! :( Alltså, det har ju varit bra länge, men midsommar och vad hände sen? Temperaturen sjönk en sisådär tio grader och istället för strålande sol är det mörka moln och regnskurar som turas om att bekläda himlen. Urgh. Jo, jag är en fan av sol och värme och nej, jag gillar inte regn och kyla. Allt blir så mycket mer komplicerat då.

Idag mår magen inte nåt vidare bra. Kör hela tiden och vill inte ge sig, trots att jag varit på dass en massa ggr med hjälp av både medel, cykling och apparat. Samarbete, tack? En kaffekopp (för mycket) hos mamma för en stund sedan bäddade för mer problem. Har insett att två koppar kaffe är ok för mig men mer än så och magen protesterar vilt. För mycket syra kanske?

I alla fall. Det där var mitt eget fel. Det fick vara värt det eftersom brorsan och svägerskan kom förbi med barnen och det var trevligt att sitta ner och prata en liten stund. Mindre gjort hemma, mer social samvaro! Något i den stilen. Det gäller att prioritera. Greja hemma verkar inte hamna jättehögt just nu. Inte de där sakerna som verkligen behöver göras i alla fall. Vi grejar mycket vid grillen och jag är duktig på att vattna blommor och se till att gräset blir klippt, men allt det där andra... ? Dagens stora utflykt bestod i att skaffa färg. Färg som vi skall använda för att måla altanen och verandan på framsidan. Sen när det blir gjort, det är en helt annan femma men nu har vi i alla fall grejerna hemma. Bara tiden och motivationen som skall till :) 

Dagen efter

Idag är en typisk sådan dag. Dagen efter. Då man borde ligga däckad i soffan och slumra bort halva dagen. Nåja, om man hade levt ett sådant liv. Nu gör vi ju inte riktigt det. Men det är på många sätt dagen efter ändå.

Det blev en sen kväll (nej, förlåt natt!) igår. Magen mådde fan, det gjorde den verkligen. Gud, vilken värk jag hade. Trodde ett tag att det skulle bli en väldigt tidig kväll för min del, speciellt i kombination med nätterna vi haft med lillan på sistone. Nu lyckades jag knåda bort det värst i omgångar så kvällen blev betydligt längre än jag hade räknat med från början även om jag faktiskt var den som sa godnatt först ;-) Ja, ögonen gick i kors och jag var så trött att jag mådde illa. Hur som helst. Det var det negativa med det hela. Hälsan och sömnbristen som envisades med att hänga i. Det roligare och mest positiva var att trots skitväder (ja, midsommar på västkusten, det säger väl allt... ) så hade vi förbaskat trevligt. Bra sällskap, trevlig stämning, många skratt och skitgod mat. Lite för god kanske ;-) Ingen bra kombo med en kass tarm. MEN hellre utsätta den för god mat i lite för stor mängd än kass mat som ställer till det oavsett.

Även om klockan blev mycket och jag hade det tufft med mig själ ett tag, så var det en fantastiskt trevlig kväll i goda vänners lag och med stor hjälp av min kära mamma. Såna kvällar växer inte på träd och det är inte var dag man har gäster som stannar till två på natten :-)

Dagen efter må så vara, men den här dagen efter är en bra dag efter trots att magen är åt helvete och sömnen gnuggar mig i ögonen...

Midsommar. Same, same but very different :)

Idag är det midsommarafton. Igen. Jises, vad tiden går! Andra midsommar som lillan får uppleva. Jag hoppas att hon mår lite bättre ikväll. Det har inte varit en nådig natt för någon av oss. Började med forlaxen igår. Tror det är den som spökat för henne inatt. Vill minnas att man kan få ganska ont i magen de första dagarna. Hon har grinat i princip hela natten ända in på småtimmarna, vilket är längre än vad hon brukar göra. Alvedon hjälpte inte heller :( Ingen feber så det talar ju absolut för tänder eller magbesvär..   jag hoppas det blir bättre under dagen som sagt. Det är andra natten i rad utan sömn och det är ingen bra start på midsommar.

Midsommar som egentligen är som alla andra dagar fast ändå väldigt annorlunda! Ska fira med lite vänner som kommer hit ikväll och min mamma. SMHI och YR lovar båda regn och åska så jag hoppas verkligen att  de har fel..  att paviljongen vi köpt inte läcker alltför mycket och att vi kan sitta ute. Som man ska göra på midsommar. Att magen lugnar sig något för sista dagarna har inte varit nådiga. ÄL och jäsigt som bara tusan, ingen sömn på det. Som bäddat för besvär :(

Nåja, vad är väl en bal på slottet. Målet är att överleva denna dag och ha så trevligt det bara går. Hoppas att magen går mot sin vanliga princip och bestämmer sig för att ge mig en break lite senare idag. Börjar inte bra, brukar innebära smärre katastrof sen.. men som sagt.. hoppet är det sista som överger!

Trevlig midsommar allihop! 

RMT mag och tarmfonden

Fick det här mailet från RMT idag. Eftersom det är för en bra sak och ett förhoppningsvis gott syfte väljer jag att lägga ut det här på bloggen också.




Kära medlemmar
Teknik är underbart.
Tänk så enkelt livet blir med fiffiga lösningar.

SMS-gåva
Du kan enkelt skänka en gåva till Mag- och tarmförbundets fond genom att skicka ett sms.
Du sms:ar ordet MAGE till nummer: 72901
Då skänker du 50 kronor.
Du kan även skänka ett större belopp. Väljer du att skriva MAGE100, så skänker du 100 kronor och MAGE200, så blir gåvan 200 kronor.
Numret du sms:ar till är alltid 72901, oavsett vilket belopp du vill skänka.

http://www.magotarm.se/forskning/sms-gava/

Från 1 juni behövs ingen förregistrering på MyWallet, du bara skickar ditt sms och så får du en bekräftelse via sms om att gåvan har nått oss. Vill du skänka mer pengar med flera sms, så accepterar du bara villkoren hos WyWallet.

På detta sätt önskar jag Er alla en glad midsommar! Sprid gärna detta!

Med vänliga hälsningar
Wictoria Hånell
Kanslichef/Executive Director
Redaktör Kanalen
Mag- och tarmförbundet

Läkarbesök med min lilla...

Har varit hos barnläkaren med Olivia idag. Mest för att stilla vår egen oro över att något skulle vara fel med henne då hon matstrejkar ganska rejält i omgångar och sover så dåligt om nätterna. Har hon ont någonstans? Mår hon dåligt? Klart man vill ha svar. BVC har ju inte direkt kunnat lugna oss på den fronten. "Det finns inga friska barn som blir erbjudna mat som svälter.." Ok.. sure.. men om hon inte är helt frisk då? Om något är galet. Lek med den tanken. Den är svår att undgå när det aldrig tar slut.

Alltså valde vi att ta tiden hos barnläkaren idag och jag tror det var bra. Han verkade vara en vettig gubbe, vilket var mer än jag hade förväntat mig. Tog inga prover, men lyssnade på vår historia och kollade hennes tidigare journaler. Knackade henne på magen, tog längd och vikt. Kom fram till att hon förmodligen kan lida av en förstoppningsproblematik och att det är den som stör hennes sömn och matvanor... jises. Bara att vänta. Nu ska jag inte måla fan på väggen, men det här var verkligen det sista jag hade önskat henne. Så nu blir det till att testa movicol och forlax även på henne..  hur nu det skall gå till? Hur skall jag få i henne medicin när jag knappt får i henne mat? Han tyckte dock jag gjort ett bra jobb eftersom hon inte gått ner i vikt utan faktiskt till och med gått upp lite. Grädde och smör i ALLT is the shit? Han tyckte det i alla fall..  alltid nåt att hänga i granen. Urgh.

Om nu inte movicolen hjälper henne hade han en annan fundering. Detta pga hennes åksjuka, de kräkperioder hon haft, feber, magont och så vidare. Barnmigrän eller cykliska kräkningar. Jag hoppas verkligen det inte är något sådant eftersom det är svårare att råda bot på. Nåja, en sak i taget. Nu har vi i alla fall fått tala med någon som lyssnat på oss och som faktiskt inte dumförklarade oss. Bara det är ett steg i rätt riktning. Lillan har inte bajjat än idag vilket gör humöret lite sisådär och maten har väl gått ungefär som väntat. Jag hoppas det släpper under kvällen, men jag har väl mina tvivel... 

Tidsstyrd - stress funkar inte för mig

Andra dagen i rad nu som magen totalt lagt av. Att jag dessutom inte sov inatt gjorde inte saken bättre.

Igår var jag stressad eftersom jag var tvungen att vara "klar" med magen till halv elva. Lite beroende på hur den beter sig brukar morgonbestyren vara klara någonstans mellan tio och elva. När man har en tid att passa (som igår) är det som bäddat för att gå åt skogen. Precis som det gjorde igår, men då fick jag ändå ur mig en del. Idag däremot, när vi skall till läkaren med lilltösen, och har en ännu tidigare tid att passa - ja, då bestämmer sig magen för att totalstrejka istället. Värker som fan, hugger, men inget kommer ut. Andra dagen jag får köra medel direkt utan att först försöka vänta ut verkan från apparaten.. :-/ Urgh. Gillar det inte. Går emot min egen kropp. Jag behöver TID för att få det att funka. Det hjälper inte att gå upp tidigare, magen har sin egen takt. Jag kan liksom inte påverka den på ett positivt sätt. Det bästa jag kan göra är att ge den tid. Inte stressa. När jag gör det påverkar jag den definitivt. Men inte på rätt sätt. Det går precis tvärt emot allt jag kämpar för. Urgh, stress är inte en vän jag gärna släpper in på livet :(

Lillan har hållit låda inatt också och matstrejkade hela eftermiddagen igår. Började bättre under första delen av dagen så jag invigde mig själv i lite falska förhoppningar. Nu har hon kindtänder på g så jag förmodar att det är det som spökar eftersom hon är glad och sprallig för övrigt. Det vore dock trevligt om hon började äta lite mer "normalt" och sov lite bättre på nätterna.. Hade gynnat oss allihop! 

Samtal.. :-/

Fick samtal från FK igår. Lika lägligt som samtalet för den där undersökningen jag lovade att vara med i. Det vill säga inte alls! Satt på cykeln och trampade och höll på att "fixa magen". Det är sällan bra kombinerat med samtal, eftersom själva grejen går ut på att varva mellan cykeln, dass och mina medel. Huuuu...  detta förstår ju ingen som inte är insatt i min situation sedan en längre tid, men det gör ju inte att det blir lättare för min del.

Försäkringskassan ville ha numret till min dietist. Lite svårt eftersom jag fick reda på att hon slutat i samband med att jag sökte nya intyg för min handikappsersättning och nya recept på mina näringsdrycker. Då jag gått hos dietist på allergimottagningen och de tydligen bytt läkare där ville nya läkaren att jag istället för att få en ny dietist hos dem skulle söka en ny dietist på mag/tarm. Så långt har jag ännu inte kommit eftersom läkarbesöken inte direkt växer på träd. Vet liksom inte vem jag skall vända mig till eller hur jag ska gå tillväga? Huddinge? Kungälv? Sahlgrenska? Dem vill jag ju inte blanda in mer än nödvändigt. Alltid nervigt när FK skall ringa och gräva, eftersom det känns som man blir granskad med lupp varje gång och det är inte utan att det pågår utredningar av olika slag för jämnan. Känns som man skulle behöva lägga energin alla dessa tar på att bli bättre.. men jag förstår ju samtidigt att FK måste göra sitt jobb.

Känns som själva näringsdrycksbiten lika gärna kan strykas ur registret just nu, eftersom jag ändå inte har någon dietist som kan skriva ut dem åt mig. Har haft kvar sen tidigare som jag använt mig av vid behov och dessa har visserligen varit något för gamla, men de har ju i alla fall funkat. Får ta till mina egna blandningar av näringspulver istället. Dem jag köpt på eget bevåg men som FK inte kommer att sponsra inköpen av. Försöket få dem att ta bort näringsdrycksbiten under samtalet igår, vet ju inte när jag kommer få en ny dietist igen, men damen från FK ville ändå ringa och prata med dem. Jaja vi får väl se vart det leder. De ville ju inte hjälpa mig mer så jag förstår egentligen inte varför hon skall ringa och blanda in dem igen, men men det kortet ligger ju inte på mitt bord.

Skall ha hit lite mammor på fika idag. Ska bli trevligt! Jag hoppas magen inte är lika kass som den var igår för då blir det inte lätt. Samma sak gäller lillan. Tack o lov att jag har en sån fantastisk mamma som alltid ställer upp o hjälper mig! 

Satan i gatan

Det här kommer inte bli någon bra dag för mig. Magen strejkar redan från scratch. Lillan har bestämt sig för att matstrejka och jag skall försöka ta mig in och handla till råga på allt. Ingen jättebra kombo. Hade hoppats och önskat att magen skulle visa sig från en lite bättre sida idag, men icke. :( Inget händer spontant idag trots att huggen finns där och smärtar ända upp mellan revbenen och långt ner i bäckenet. Urgh. Kan det vara ägglossning på g igen? Jag har inte räknat efter, men rent symtommässigt skulle det kunna vara så. Tarmen blir ju alltid sjuttioelva resor värre vid den perioden. Jaja, det lär visa sig.

Skulle pratat med en dam om förbättringar inom vården i VG regionen på telefon igår, men fick boka om till idag eftersom tarmen var på strejkhumör, lillan inte ville somna.. ja, alla såna där grejer som rimmar illa med att sitta och prata i telefon. Får hoppas jag mår bättre i eftermiddag, det är för en viktig sak, men som det känns nu.. kan det blir en repris om det vill sig illa.
HU!

Nåja, det är väl bara att göra sitt bästa och bita ihop så gott man kan. Så hoppas jag att resten av befolkningen inte bestämt sig att handla lika tidigt som jag idag, Inför midsommar alltså.. :-/

Som att ha magsjuka varje dag..

Så var titeln på en artikel jag fastnade lite för. En artikel skriven om en tjej som lider av svår IBS. Så svår att hon sedan 3 år tillbaks har sjukersättning och av många uppfattas som negativ. Länkar till artikeln här:
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/det-ar-som-att-ha-magsjuka-varje-dag_8270766.svd

Det jag fastnade för var delvis känslan av att inte ha ett "normalt socialt liv" på grund av tarmebsvären. En känsla jag definitivt kan relatera till och som jag vet att många därute också känner igen. Däremot  var det några andra saker som fick mig att reagera på ett inte lika förstående sätt. Dels biten där hon beskriver hur hennes läkare har sagt att hon nått botten och förmodligen inte kommer bli bättre men heller inte sämre. Hur kan man som läkare säga nåt så idiotiskt? Att någon inte KAN bli bättre? I min värld kan vilja och motivation styra mycket. Man blir inte frisk av det, men man blir heller inte sämre av att någon talar om att det faktiskt alltid finns en gnutta hopp. Hur kan man som läkare säga något så idiotiskt? Det gör ju att man tar hoppet från en människa bara sådär. Det stör mig. Ja, jag har mina egna tankar och uppfattningar. Man kan alltid bli bättre. Man kan alltid bli sämre. Men man ska ALDRIG säga ALDRIG.

Jag tror inte heller att jag kommer bli helt frisk. Jag har fått en tarm som inte funkar som den ska och jag har dragits med den sedan jag föddes. Den har under åren inte blivit bättre, tvärtom, men jag tror ändå att jag kan må bättre än vad jag gör nu. Det gäller ju bara att hitta rätt knappar att trycka på. Rätt åtgärder..  att bara sätta sig rätt upp och ner och säga att jag kommer aldrig bli bättre.. hur bra blir det? Inte alls. Men jag förstår att det är lätt att hamna där. Enda anledningen till att jag inte gjort det själv är väl att viljan att få en bättre fungerande tarm, en lite mer välfungerande tillvaro och ett mycket lättare socialt liv är alldeles för stark för att bara ge upp. Trots att åren går och går. Någon gång ska väl solen ändå lysa på mig med?

Jag blev inte bra av min sns. Det blev jag inte. Men jag har ännu inte gett upp hoppet om att den kan förbättra min situation ytterligare. Kanske krävs det något mer ingrepp, någon mer behandling för att den skall fungera så optimalt som möjligt. Jag lägger inte mindre tid på magen. Har inte mindre ont än innan. MEN en stor skillnad: jag behöver inte ligga upp och ner varje dag, flera gånger om dagen för att gå på dass. För att få ut gaser. Jag behöver göra andra saker istället, men att inte behöva ligga upp och ner.. bara det i sig är ju en liten vinst, eller hur? Jag ångrar inte att jag gjorde min operation. Definitivt inte. Däremot hade jag önskat att den hjälpt mig mer, men det är två skilda problem.. eller hur? Jag väljer att se varje litet steg som förändrar situationen till det bättre som ett steg i rätt riktning. Oavsett om jag lägger lika mycket tid eller vissa dagar har mer ont än jag hade innan. Jag försöker hitta en rutin som passar mig och som jag kan leva efter NU. Den förändras ju. Hela livet består av förändring. Inget är varaktigt och förblir det samma år ut och år in. Man får anpassa sig bäst man kan efter det som råder just nu. Det är väl det jag försöker...  och det är det som stör mig med den här intervjun. Jag önskar att jag kunde få den här tjejen att använda sin envishet och sitt jävlaranamma till att inte ge upp utan fortsätta tro på en förbättring. Kanske byta till en lite mer positiv läkare som inte ger upp utan fortsätter leta efter lösningar. Men å andra sidan.. men måste ju vara lite av sin egen läkare också, det går inte att lägga allt ansvar på någon yttre person. De kommer aldrig förstår hur vi har det. Om de inte själva blir drabbade förstås. "Man kan aldrig bli så dåliga att man inte blir sämre om någon säger till en hur dåligt man ser ut att må... "

Solen kom tillbaks :)

Det är konstigt det här med hur mycket vädret kan påverka oss. Eller kanske är det inte det? Kanske är det ganska logiskt. Väldigt logiskt. Ja, det är nog så. Vädret påverkar i alla fall mig i allra högsta grad. Jag är verkligen en vädermänniska. Är det åskoväder på gång mår jag dåligt. Har huvudvärk och känner mig lättretlig. Oavsett övrig kroppslig status så att säga. Skiner solen känns allt plötsligt mycket lättare. Fryser jag mår jag extra dåligt. Spänner mig...  drar ihop mig.. skjuter upp axlarna. Ja, allt sånt som egentligen inte är speciellt bra. När värmen smeker kroppen mår jag så mycket bättre! Känner mig liksom mer tillfreds med allt, även där oberoende av övrig kroppslig status. Sjukt att vädret ska kunna påverka så mycket men tack och lov att solen valt att besöka oss så många dagar den senaste månaden! Jag är oerhört tacksam :)

Magen mår lite extra dåligt idag. En dålig natt och en tidig morgon. Grinig liten på det. Hon var annars på väldigt bra humör igår och det tackar jag för. Besöket gick väldigt bra. Lillan var väldigt fascinerad över lilla Ebba som hälsade på oss. En bebis! :) Lillan var stor.. för första gången på länge :)

Planering is everything!

Så sant som det var sagt. Planering är allt. I min värld i alla fall. Utan planering, ingen fungerande vardag. Med planering - en vardag som i alla fall rullar på i en takt som går att hantera. Tja, bortsett från de dagar där det inte spelar någon roll hur mycket man planerar eftersom allt går åt pipsvängen ändå. Men att försöka göra det bästa är i min värld att planera så gott det går. Då har jag i alla fall gett mig själv och familjen de bästa förutsättningarna jag kan.

Med det sagt. Idag skall vi ha besök av några vänner som vi inte träffat på länge och träffa deras lilla för första gången. Alltid lika kul att se nya små liv och lukta på bebisar :)

I veckan skall jag ha mammorna från mammagruppen över på en fika och midsommar är fortfarande under planering. Torsdag skall vi iväg till barnläkaren med lillan (tid beställd sedan lång tid tillbaks, lika bra att utnyttja dem och be dem ta lite prover för att kolla att allt är som det ska) så tja, det är en full vecka för oss. Känner mig smått stressad över hur jag skall orka med och klara av allting, men på nåt sätt löser det sig väl. Det är tur att inte varje vecka är lika fullspäckad som denna. Det hade jag inte klarat av. Det är undantagen som gör att det kan fungera och som ger mig utrymme att ta hand om mig själv emellan utan att allt går åt pipsvängen och jag blir den bitch jag blir när världen kraschar samman. Världen kraschar samman när kroppen lägger av så att säga.. :-/

Förutsättningarna för hur dagen blir idag är ännu inte tiptop och jag tvivlar väl på att de blir det. Men å andra sidan.. förutsättningarna för att dagen skall bli bra klaffar sällan med när vi skall ha besök eller har något annat planerat. Jag får göra det bästa jag kan helt enkelt. Precis som vanligt. Ibland funkar det, ibland funkar det inte. Det ligger något i det där med "pokerface.. " 

Puh!

Idag är ännu en sån dag. En "maghuggdag". Vet inte vad som hänt med min tarm på sistone, men har under lite drygt en och en halv veckas tid (kanske lite längre, har tappat kollen måste jag erkänna) haft de här hemska huggen i buken varje morgon. De kommer utan förvarning och när de sätter in gör det så ont att det svartnar för ögonen. Blir kallsvettig och svimfärdig. Måste HEM fort. De lyckas alltid sätta in när jag är ute med hundarna och är som längst hemifrån. Inge vidare kul måste jag säga. Det är ju de här huggen som tillslut (oftast) leder till att jag kan gå på dass, vilket i och för sig är något positivt, men att få de här huggen bara sådär..  och så frekvent.. att känna sig så förbaskat sjuk och svag från ingenting liksom.. det är fanimej inte skoj någonstans. Jag måste ju dessutom tömma tarmen färdigt med mina sedvanliga rutiner så de löser inte några problem, de tillför ett nytt. Hur som helst är jag ju fortfarande lite smått euforisk över att över huvud taget kunna gå på dass "av mig själv" med hjälp av apparaten så jag antar att den där lättnaden när jag väl kommer hem och är på "säker mark" igen överväger. Hur sjukt kan det bli liksom... ?

Har fört statistik över mina resultat med de olika programmen på SNS:en ända sedan jag fick den. Sammanställde dem inför sista ändringen nu i torsdags. Mellan de fyra sista programmen jag fick testa skilde antalet toabesök per dag (utslaget statistiskt nu då) utan hjälp av resulax innan första toabesök på 0,45 för det sämsta programmet och 0,8 för det bästa. Nästan dubbel skillnad med andra ord. Det är bra att skaffa sig lite koll..  det gäller väl det mesta här i livet. Lite trix att hålla koll och föra ner allt på papper, men det lönar sig i längden. Jag hade inte kommit ihåg den skillnaden så här långt i efterhand. Man tror man minns, men man glömmer fort.. 

Synpunkter på vården..

Det har varit ännu en sån där riktigt körig magdag idag. Magen lugnar liksom inte ner sig. Oavsett om jag lyckats gå på toa eller inte så kör den som en förbaskad jäkla torktumlare. Lillan har dessutom varit på trilskhumör idag. Fy! Man blir smått trött på att det inte bara kan flyta på.. men men det är väl en fas vi ska igenom och det är bara att gilla läget.

Fick mail idag. Från en kvinna som gör undersökningar om bland annat kronisk förstoppning och som är intresserad av synpunkter på vården i Västra Götaland. Som ni som följer min blogg redan vet har jag bett om synpunkter tidigare. Är det någon av er som är intresserad av att göra sin röst hörd direkt till henne får ni gärna maila mig och tala om det så skall jag vidarebefordra uppgifterna. Ett sätt att förhoppningsvis bidra till att vården i det här länet blir bättre för oss tarmsjuka patienter :) 

Tack för mig och tjohej den här fredagen. Nu skall jag ta hand om mitt lilla yrväder och förbereda min lax och färskpotatismiddag med ett glas rosé :) Japp, det är fredag. Då får man synda. Även jag. Jag intalar mig det i alla fall :) 

Nya inställningar för tredje gången..

Jahopp, då var man tillbaks från Östra igen då. Tog bara en sisådär tre månader att få ny tid för besök... jag måste ju "stå ut och inte ge upp så lätt". Inte hålla på och byta program hela tiden...  sköterskans egna ord på telefon när hon nekade mig ny tid första gången. Andra gången, då det gått tre månader och min kallelse inte kommit gick det betydligt enklare. Då hade jag "stått ut tillräckligt" för att få prova lite nya inställningar. Jises.

Nåja, det var väl ett helt ok besök idag. Inga otrevligheter eller så. Jag fanns inte med i systemet när jag skulle anmäla mig så jag antar att jag inte blev registrerad, men det är väl bara att låtsas som det regnar och vara glad att det inte drabbar mig personligen. Glad att jag fanns med i sköterskans tidsbok i alla fall! För hon kom på utsatt tid och det är jag tacksam över. Avskyr att sitta och vänta.. .speciellt när det gäller sånt här. Sånt som inte är sådär jättetrevligt precis. Sjukhusbesök är sällan det.

Även om sköterskan inte hjälper mig på det vis jag kanske hade önskat så gör hon i alla fall så gott hon nu kan. Alltså, hon har ju inte haft "såna patienter som jag" tidigare och det kan jag inte klandra henne för. Sen att hon inte förstår vad jag menar alla gånger, det vet jag inte riktigt hur jag ska lösa...  men men, jag fick lite nya inställningar i alla fall och skall testa dem "Ett tag" (månader?) för att se hur de funkar.. några fler punkter på elektroden är aktiverade, en är ställt på "cycling" vilket innebär att den sätter på och stänger av sig själv var åttonde sekund. Ett program är kvar sedan tidigare och ett har vi bytt punkter på. Ja, vi får väl se vart det leder. Men jag önskar att någon förstod mina problem i sin helhet även i det här länet..  det hade varit så mycket lättare att få hjälp och att kommunicera då. På alla håll. Nåja, vad är väl en bal på slottet?

Imorse gick jag på dass tre gånger (!!) utan manipulation eller resulax (Fick ta en efter sista toaomgången för att bli av med det som satt fast men vad är det jämfört med normalt?!) efter tarmkramper from hell. Tur jag hann hem innan jag hamnade på toagolvet och sen på dass.. jises. Men jag får vara glad att jag kunde gå på toa i alla fall. Även om vägen dit var smärtsam så att säga.. Att man kan bli så glad över att få total magkramp som kommer och pumpar i intervaller  och sedan resulterar i paniktoabesök? 

Oliver eller tänder?

Oj, det här var något av en pers till morgon följt av en pers till natt. Huu!

Lillan sov inte bra inatt heller. Tvärtom. Grät och vred sig hela natten. Ville inte komma till ro. Skulle ligga tätt, tätt intill mig (på min huvudkudde) med nosen i min halsgrop. Jises. Varmt och nackspärr till följd av det. Ingen sömn och urkass mage, men vad gör man inte för de små? Det var det enda sättet att få henne lugn på. Hon åt oliver igår. När jag tänker efter vill jag minnas att hon grät i samband med att hon ätit oliver för några månader sen. Skall låta bli att ge henne dem nu några dagar i följd och se om det blir någon förbättring. Hon har ju tänder på g också. Det hade hon den gången med. Lite svårt att utröna vad som är hönan och vad som är fjädern... :-/

Fick samtal nu på morgonen från en av tjejerna i mammagruppen. De skulle egentligen ses idag vid Sundsby, men hon föreslog att de kommer hit istället så vi också kunde vara med. Trevligt initiativ måste jag säga. Blev dock avblåst lika snabbt som det kom upp eftersom det verkade som att vi var de enda som kunde idag. Tråkigt, men men tanke på både lillans och min egen status kanske det var bra ändå? Tror inte direkt att hon kommer vara på sitt bästa humör efter den här natten... :-/

Båten skall i havet i eftermiddag också. Innebär att hjälpen med lillan i eftermiddag kommer vara minimal. Jag hoppas verkligen magen befinner sig i ett bättre skick då än den gör nu och att lillan sover ordentligt nu på förmiddagen så hon får i sig lite mer mat och blir på lite bättre humör även hon... 

O du sömnlösa natt..

Lillan var bra grinig igår eftermiddag. Ingen feber (tro mig, jag har stenkoll för tillfället pga hennes höga feber i slutet av förra veckan) och inga andra tecken till förkylning eller dylikt. Jag hoppas svaret på den där urinodlingen kommer snart så vi kan utesluta det med. Antar att det rör sig om tänder eftersom hon gräver i munnen hela tiden, men det går ju inte att ta för givet det heller eftersom jag helt enkelt inte vet.

Hur som helst. Hon somnade ganska snabbt igår efter att vi varit ute och härjat på gräsmattan, cyklat en sväng och badat lite i badbaljan på altanen. Kom liksom in i andra andningen och blev jättepigg där en stund strax innan läggadax vid åtta, men det fick det vara värt! Min mage mådde inge vidare igår kväll trots att eftermiddagsproceduren gav bra mycket bättre resultat än vad den gjorde på förmiddagen då allt bara fastnade och ställde till det ännu mer i tarmen.

Antar att summan av kardemumman blev för mycket och att förmiddagen ställde till det rejält för resten av dagen så att säga. Hade hoppats på lite bättre sömn natten som gick, men tji fick jag. Lillan härjade runt större delen av natten, vilket innebar att ingen av oss sov något vidare. Magen är fortfarande i uppror men jag har i alla fall lyckats gå på dass..  det är ett snäpp bättre än att inte ha gått på dass.

Lilla brorsonen är sjuk idag, stackarn, så mamma (stackarn där med även om det inte handlar om sjukdom för hennes del!) flänger mellan oss idag för att hjälpa till så gott hon kan. Fy fasiken vilken tur jag har som har en mamma som hon! Vad hade jag gjort utan henne? Jag vågar faktiskt inte ens tänka tanken. Nu håller jag tummarna för att brorsonen inte är allvarligt sjuk och att det ger sig när han får den hjälp han behöver av farbor doktorn. Usch, små barn ska inte behöva åka till doktorn...  det är en skräckupplevelse som är gott och väl tillräcklig att utsätta oss vuxna för. Krya på <3

Mag-o-lag. Ingen bra magdag

Det fina vädret håller i sig. Vet inte när vi hade så här många soliga dagar i rad sist? Det är bara helt kanon i min värld. Inser dock att det inte kommer hålla hur länge som helst. Enligt väderprognosen vänder det redan på torsdag. Ja, enligt dem båda två :( Jag hoppas vid min gud att de har fel, men jag har en känsla av att det är dags nu...  med lite regn. När regnet kommer har det en förmåga att inte vilja sluta. Shajt säger jag om det.

Hur som helst. Magen har inte varit på min sida alls idag. Tre medel redan imorse, ingen tömning med hjälp av maskinen, två av medlen fastnade..  jäseri och puttera sen dess. Tagit medel igen och magen protesterar redan genom att bubbla ännu mer. Vad är väl en bal på slottet? Inget jämfört med att må bra i alla fall! :-/

Har varit hos veterinären med Lukas idag. Han har kliat hål i ena örat så jag ville kolla upp det. Hon kunde dock inte hitta nån vettig orsak förutom att det var lite svamp (väldigt väldigt lite) som jag skall behandla lokalt. För övrigt tyckte hon att han var i prima skick (haha, om man bortser från att han hörs vart vi än går då vill säga ;-)) Lukas gillade veterinären ungefär lika mycket som jag gillar läkare. Inte alls! Han visade det tydligt.

Olivia är inte heller på humör idag. Sov uruselt inatt, tog evigheter för henne att somna igår och hon har varit grinig och haft lätt till tårar hela dagen. Har inte velat äta (och jag som kände att vi haft sånt flyt de sista dagarna.. underbart är kort?!) och spottat ut den lilla mat jag fått i henne så den flugit långa vägar. Lukas var i och för sig inte ledsen över det lilla extra tillskottet, men det hade gynnat Olivia bättre om hon hade svalt istället för att spotta. Vi har väl lite olika åsikter där, hon och jag...

Eftersom magen fortsatt trilskas nu även under eftermiddagen (var väl bara att vänta med tanke på starten på den här dagen.. ) har jag lyckats överskrida dagens resulaxbudget med två.. sex istället för fyra. Inte stolt över mig själv, men vad gör man? När värken inte släpper och hela systemet bara trilskas med mig? Jag gör det jag kan. Det vill säga jag tar fler medel. Tills dess att tarmen säger att det är nog. 

Vi klarade oss - nästan!

Jag får ge eloge både till YR och SMHI idag. YR för att deras prognos stämde bäst och SMHI för att deras prognos förvarnade oss om att det kunde komma regn. Vi var alltså förberedda på både och. Tack för den får jag väl säga. Mestadels lyste solen, men det kom även några droppar. Med markisen nere blev det två flugor i en smäll. Skydd mot solen när den var som starkast och skydd mot regn när dropparna började falla.

En bra grilldag med andra ord ;-) Får tacka Linnéa C för den otroligt vackra blomman jag fick också! Den kommer göra sig väl på altanen tillsammans med min Fuchsia, Olivträdet och kryddorna :) Plötsligt blev altanen så mycket finare! En afrikansk lilja blev det, en sån min mormor pratade så mycket om.

Magen? Har varit sisådär. Inte bästa dagen, men inte sämsta heller. Den höll under grillningen men gick åt fanders efter kakorna. Idag får jag skylla på kakorna. Magen hade gått åt skogen ändå, men kanske inte fullt så tidigt.  Hade inte tid att baka själv imorse (ingen ork heller för  den delen) så det fick bli "fulkakor" och de innehåller ju lite av varje. Kanske en del sånt magen mår bäst utan också. Citronsyra skall ju inte vara så smäll mot stökiga magar har jag hört.. kollar man innehållsförteckningen på det mesta finns citronsyra med i nästan varenda en som kräver någon form av konserveringsmedel..  huu.. man kan undra hur konserverad man är egentligen? Inuti alltså...  nä, det bästa är nog att laga allt från grunden själv. Oavsett om det gäller mat, bak eller vad det nu kan vara. Jag tror man tjänar på att veta vad man stoppar i sig. Nog för att innehållsförteckningarna säger en del, men de säger långt ifrån allt. Om det är något jag är skeptisk till är det just innehållsförteckningar. "kaksmulor" -vad är det för innehåll liksom? Taget från willys chokladbollar som jag kollade in i affären... bara för att...  Anticimexrepresentanten förklarade för min mamma att råttorna gillar delicatobollar bättre än ost. Det säger väl också en del. I råttfällan då alltså...

Regna eller inte regna?

Har en förkärlek till att kolla in väderprognoserna och jämföra dem. Speciellt mellan YR och SMHI. Deras rapporter har varierat kraftigt på sistone kan man väl säga. När YR lovar regn lovar SMHI strålande sol - och tvärtom. När jag jämförde förra året måste jag erkänna att SMHI var de som hade den bästa rapporten. Alltså, den som i slutändan oftast stämde bäst. I år har det varit ganska mycket tvärtom. I alla fall om man ser till de senaste veckorna.

Idag har vi bjudit hit några vänner på korvgrillning och jag kan inte annat än hoppas att SMHI har fel idag och att YR har rätt. Varför kanske jag inte ens behöver förklara?

Min mage var något lugnare igår (ja, speciellt jämfört med dagarna innan) men under eftermiddagen brakade den lös igen såklart. Satt dock uppe längre än vanligt (läs elva istället för tio) eftersom lillan inte ville somna och vi kände att vi behövde lite tid själva innan vi la oss vi med. Brukar oftast bli att vi lägger oss när hon slocknat för att få sova lite. Vet inte om det var en dum idé att sitta uppe igår, men det kändes imorse. Som om jag varit uppe till ett och det hade jag ju knappast..  däremot vaknade lillan ganska många gånger inatt (jag gissar på fler tänder) och var orolig och ledsen. Bara att gilla läget, lägga henne bredvid sig och vagga, vagga och vagga. Men.. det tar ju på krafterna också. Man känner av när det blivit för många såna här nätter på raken och magen gillar det inte alls. Den behöver den lilla vila den kan få (några få timmar på natten) och när den inte får det protesterar den högljutt.

Vi får se hur den här dagen artar sig. Jag hoppas magen samarbetar, men jag har mina tvivel. Huvudvärken ger sig tillkänna även idag så jag tror att det blir jag och herr Ipren för att humöret skall hålla i sig så länge som möjligt... 

Feberfri morgon!

Gårdagen var, i min värld, en riktig pers. Nog för att små barn lätt får feber och att febern snabbt kan bli ganska hög, men när den rusar upp till närmare fyrtio grader bara sådär och man inte vet orsaken, ja då blir man lite smått skrajsen. I alla fall jag. Det finns en sak värre än att veta och det är att inte veta. Jag tänker fortsätta resonera så. Besökte VC igår förmiddags och precis som jag befarade hittade de inte någon förklaring till hennes höga feber. Nog för att sänkan var förhöjd och hon var något rodnad i halsen, men förutom det.. nathing. Lyckades till och med samla upp ett urinprov för odling då små barn kan gå med urinvägsinfektion som är ganska svår att upptäcka. Enda sättet att få svar är genom att ta ett urinprov och hur lätt är det på ett blöjbarn egentligen? Lättare än vi hade trott tydligen :)

Min smarta mamma kom på idén att ställa henne ovanpå en bricka på toa och spola i kranen. Funkade galant och så fick vi ihop ett rör som maken körde iväg med. Snabbtestet visade ingenting avvikande, men vi väntar fortfarande på odlingen som lär vänta på sig. Idag är hon dock feberfri (än så länge, peppar peppar!) och jag tackar mina högre makter (eller vilka jag nu skall tacka?!) för det!

Lillan var så långt ifrån fit man nu kan vara igår. Svår att få kontakt med, slumrade bort halva dagen och gick knappt att få i vätska ens. Gnällig, ledsen.. ja, det var jobbigt att se henne helt enkelt. Jag vill att mitt barn skall vara friskt och må bra såklart. Kalla mig hönsmorsa eller vad fasen som helst jag kan ta det. Hellre nojjig en gång för mycket än en gång för lite. Har sett för mycket skit för att låta det passera obemärkt.

Nåja, hon mår i alla fall bättre idag och åt till och med sin gröt med god aptit (me like) så jag håller tummar och tår att det fortsätter i den stilen. Min kära mamma däremot gick det ju sämre för..  klippte sig i fingret med häcksaxen (!!) igår och fick besöka VC även hon igår eftermiddags. Blodet ville liksom inte stoppa. Fixade middag åt henne igår kväll, men det kändes som en liten gest jämfört med allt hon gör för mig och för oss. Hjälpte henne lägga om såret imorse och tja, det är ett ganska stort "cut" som  lär dröja innan det läker ordentligt. Undrar just hur ärret på det där fingret kommer att se ut. Huvudsaken är ju att det läker och att hon slipper men i framtiden pga det här. Klantmamma!! :)

Näää... det här är INTE en bra start på dagen :(

Den här dagen börjar, om möjligt (och jo, det är möjligt) sämre än alla andra dagar. Febrig liten och en sömnlös natt full av gråt. Hög feber dessutom. 39,5 på morgonen är i min värld inte att leka med :( usch, mammahjärtat värker. Det här är väl bland det sista man önskar sitt barn. Att behöva må dåligt och inte kunna förklara vad som är fel.

Bokat tid på VC klockan elva, men har inga större förhoppningar om att de ställer någon solklar diagnos. Har tappat tron på läkarvården på den fronten, och det i sig är en skrämmande tanke. Jag vill dit för att kolla henne, men jag litar inte på deras bedömningsförmåga... hur bra är det? Inte alls. Men det visar väl vart det här samhället är påväg och vilken bristande vård vi har i det här landet. Jag vet, nu målar jag fan på väggen. Jag hoppas jag blir motbevisad och att lillan får må lite bättre snart men tyvärr kommer jag gå med samma inställning tills motsatsen är bevisad. Kalla mig pessimist men jag har blivit det av en anledning. Vad gäller vården vill säga.

HU.

Egna gissningar: Öronen? Halsen? Magen? Nån form av virus? I så fall vad..? Tja, något i den stilen. Hade behövt svar för att stilla min oro. Det finns en sak värre än att veta och det är att inte veta. När jag ser att hon lider, för jo hon är påverkad, då vill jag ju veta vad det är som får henne att må dåligt. Har hon ont? Om hon bara kunde prata... 

Nationaldagen

Det är visst Sveriges nationaldag idag. Känns inte som en dag som man kommer fira på nåt mer avancerat sätt. En dag som blev mer nedköp än vad den blev positiv tycker jag i och med att de samtidigt passade på att ta bort en annan helgdag.  En helgdag som dessutom ALLTID inföll på en "vardag" . Den här nationaldagen kan ju infall lite när som. Alltså har man "sparat in" en ledig dag genom att göra på det här viset då den råkar infall på en dag som redan från början är en ledig sådan. Komplicerat? Egentligen inte, men det kanske låter så på min beskrivning  ;-)

Hur som helst. Kvällen igår var ingen bra kväll. Inte i min värld i alla fall. Hade hoppats på en myskväll med maken och lillan på altanen (det blev det i och för sig ändå) men lillan var inte på nåt bra humör. Ville inte äta. Inte alls. Magen var åt pipsvängen. Tre medel som fastnat och låg där och rörde upp magen. Fy fan. Värmen  försvann ganska snabbt så vid halv sju var det redan dags att packa ihop oss och gå in igen. Hade hoppats på att kunna sitta ute lite längre än så måste jag erkänna. Upptäckte ett litet sår i Lukas öra (jag fick äntligen klippt honom igår!!!) så nu blir det veterinärbesök på måndag. Inget jag vare sig hoppats på eller räknat med. Men men, det blir nog bra. Några tusenlappar fattigare (!! mindre välkommet !!) men förhoppningsvis får Lukas behandling och slipper ha ont. Jag hoppas att det bara är något han råkat riva hål på och att det läker fort.

Idag är vi hemma allihop eftersom det är den här nationaldagen idag. Planen är att ta oss in till Stenungsund och handla lite mat. Vilken plan va?! Men det är det faktiskt. Det är väldigt sällan vi kommer ut hela familjen och det blir som ett litet äventyr varje gång. Oavsett om äventyret ligger tio minuter bort med bil och består av att handla mat ;-) 

Mens.. hormoner.. humör...

Det var väl egentligen det här jag gått och väntat på. Mensen. Skit. Har ju vetat om att den var påväg med tanke på humör, mående och ja, allmäntillstånd i det stora hela. Ändå blir det samma grej varje gång. Jag är lite smått oförberedd. Kan ju bero på att jag varit utan mens i en sisådär tio år, huuu...  när den väl kom tillbaks, tja då gjorde den det med besked vill jag lova.

Hur som helst. Det här förklarar ju varför jag mår som jag gör idag och varför jag mått som jag gjort sista veckan. Kanske också den bankande huvudvärken igår. Flimmer för ögonen och tjut i öronen? Jag vet inte jag men det skulle kunna vara så. Idag är det dock mest buksmärtorna som är värst tillsammans med en jäklans massa blod :( Borde inte städat toaletterna igår.. :-/

Lillan hade ännu en av sina berömda icke-sovar-nätter trots att hon var uppe sent, hon åt bra och hon var allmänt ganska glad igår. Inte inatt.. Huu.. tog två och en halv timme att få henne att somna och sen har hon spenderat större delen av natten ihopkrummad på eller runt mig. Som bäddat för att sova gott? Hm, not. Det är inte direkt en liten stillaliggande tjej vi har att göra med ;-) Blir hon inte akrobat eller gymnast av något annat slag så blir jag nog smått förvånad. Som hon slår knut på sig själv. Både i sömnen och i vaket tillstånd så att säga!!

Skulle varit iväg på mammafika idag på Mariagården, men den här natten och min egen mage sätter stopp för utsvävningar av det slaget. Skit, för det är bra för hjärnan. Hjärngodis! För lillan också såklart. Träffa lite "kompisar" och leka av sig lite. Men det finns dagar för det med. Idag prioriterar jag hennes sömn. Får hon inte sova går resten av dagen åt pipsvängen och hon vill inte heller äta. Vem tjänar något på att släpa iväg henne då? Det gäller att välja sina strider. Jag valde min genom att stanna hemma idag. Hur trevligt det än är får jag ta den där fikan en annan dag. Mår ju inge vidare heller så jag kanske gör bäst i att hålla mig inom ramen av min egen trädgård.

O snart var det midsommar!

Inte ännu, men snart. Tiden bara rinner iväg. Jag har sagt det många gånger förr, men jag hinner verkligen inte med. Ibland känns dagarna evighetslånga, men de är såpass inrutade att det känns som jag inte har problem att fylla dem ändå.

Idag är det huvudvärken som spränger och pockar på uppmärksamhet. Skall försöka planera in handling, matlagning, klippa hundar och klippa gräs samt försöka hinna med en mammafika imorgon. I min värld är det lite svårt att få ihop allt nu. Stress är ingen vän jag gärna släpper nära. Den finns så nära inpå ändå, jag behöver liksom inte bjuda in den.

Hundarna BEHÖVER klippas. Men det kräver att jag får hjälp både med att hantera dem när de skall klippas under magen samt att jag behöver hjälp med någon som tar hand om lillan under tiden .Det här är ju ett projekt på åtminstone en timme per vovve. Gräsklippningen kan i och för sig maken sköta, men då han kommer hem så sent vore det skönt om det var gjort när han kom hem så han fick chans att umgås med lillan istället. Hon är inne i en väldig mammaperiod just nu och det vore nog rätt skönt för oss båda om det gick att  ändra på det lite grann. Alltså så hon blir både mammig och pappig :) Jag skulle nog bli smått ledsen i ögat om hon plötsligt övergav den helt - ego jag vet!! :)

Handling är en annan sak på listan som BEHÖVER göras. Mammafika är trevligt men inget måste. Det är lite hjärngodis för oss båda men det kräver också en hel del tid och planering eftersom tiderna stämmer dåligt med "våra tider" här hemma. Vi får se hur jag får ihop det. I drömmens värld löser jag allt, men jag är ganska säker på att så inte blir fallet. Det blir till att prioritera som vanligt. Det mest nödvändigaste först och så vidare och så vidare. Ibland är det som hjärnan tycker är mest viktigt det som i praktiken kanske är det minst viktiga. Det är inte lätt att få ihop allt alltid.

Lillan har i alla fall varit inne i en "äta bra period" några dagar nu (YES!) kanske lite bad omen att skriva om det här, men jag vill som sagt tala om när saker och ting går bra också. På den fronten har det gått väldigt bra. Jag hoppas att det håller i sig och att den bokade läkartiden inte behövs. Det räcker så gott med läkarbesöken vi gör med mig och min mage! 

Panik toabesök

Fy säger jag. De här maghuggen har kommit oftare och oftare på sistone. Nästan en gång varje dag den här veckan har det huggt till i buken så jag känt mig svimfärdig. Två gånger inom loppet av ett par veckor har jag fått besöka dassgolvet på distriktssköterskemottagningen för att jag varit nära att tuppa av av denna värk. Har jag tur leder den tillslut till att jag kan gå på toa, annars är det bara att stå ut och kämpa på och hoppas att man inte tuppar av innan man lyckats göra sig av med eländet som orsakar värken. Idag var en sån dag när hugget kom helt oförberett. Eller ja, jag borde väl varit förberedd med tanke på sista veckans mående..  men på nåt sätt lyckades jag väl förtränga det där.

Hade väldans ont i magen imorse och la mig, som vanligt, på golvet för att knåda ut en massa luft som fastnat. Även om jag fick bort en hel del som satt sig på fel ställen så kom det tillbaks ganska snabbt igen. Bestämde mig alltså för att gå med hundarna innan jag fortsatte ta hand om magen. Dålig idé!.

De här huggen och molvärken i buken tilltog och blev katastrofala när halva promenaden var avklarad. Med två långsamma vovvar och barnvagn blir man inte vare sig snabb eller smidig. Det går inte jättelätt att komma hem fort. Tur att mamma var med mig och kunde ta hundarna! Jises. Försökte mig på att springa hem eftersom jag hade så ont att jag inte trodde att det skulle räcka med att gå snabbt. Fick stanna flera gånger eftersom det svartnade för ögonen. Nästan hemma, vid dungen kändes det som hela innamätet skulle åka ur mig. Toapanik?! Det är ta mig sjutton antingen eller.. först gör det ont för att det inte kommer igenom.. sen matar maskinen på, hamnar saker och ting på rätt ställen vid "fel" tillfällen kommer den här paniken som en total överraskning med smärtor som inte är av denna värld. Ett fenomen som tillkommit den senaste månaden.

Jag kan tänka mig att det är som att käka laxermedel och att det börjar värka när man inte har tillgång till en toa. Plus toksmärtor då. Nu funkar ju inte laxermedel för min del eftersom jag har de här hindren, de orsakar bara en massa mer kramp och jag måste ändå manipulera tarmen. Alltså tar jag inte laxermedel. Men det är det närmaste jag kan komma i liknelse. Det eller akut magsjuka om man ser till svimningsbenägenheten. Fy.

Nu hoppas jag på en lite lugnare dag med en mage som beter sig och en liten som bestämmer sig för att sova. Det gjorde hon inte inatt. Maten har gått förvånansvärt bra ett par dagar (så man blir förvånad!) men sömnen,. denna sömn.. inatt sov vi inte många timmar någon av oss. 

Åska!

Den där solen jag hade hoppats på igår kväll valde att lysa med sin frånvaro. Rent vädermässigt då alltså. Rent magmässigt också. Det var ingen bra magdag igår heller. Fy. Läget var om möjligt ännu värre än det var när vi skulle ut på restaurang i fredags. Skvalp i mellangärdet, medlen fastnade, ont i buken.. ja, allt det där på en gång. Allt och lite till. Många toabesök blev det utan att besöka själva toan. Golvet går ju också att ligga på - men det är hårt! :-/

Hur som helst. Smhi lovade sol och YR lovade regn. Det blev dessvärre yr som hade rätt igår. Himlen fullkomligt öppnade sig och regnet vräkte ner över oss. Åska gjorde det också. Som bara fasen. Jag svor tydligen över vädret också. Det fick jag höra av min brorson (usch, dumma mig!) som lärt sig att svordomar inte är nåt bra. Smart grabb! Jag fick mig en läxa där i alla fall. Kände mig lagom dum. Precis som det ska vara.

Hur som helst. Tuffe var livrädd. Mamma hittade honom i köksfönstret bland blomkrukorna. Stackars krake. Vad gör man liksom?

Oavsett väder och magstatus så hade vi faktiskt en riktigt trevlig kväll. Förlorade frågesporten mot grabbarna, men men det går fler tåg. Jag får skylla på att de fick enkla frågor och vi fick svåra. När jag kan sportfrågorna som de får besvara då är det på riktigt låg nivå ;-) Nä, jag är ingen dålig förlorare jag gillar bara att vinna - fast det sker så sällan så jag kommer inte ens ihåg om det hänt nån gång??? ;-)

Får i alla fall tacka min fina familj för en mycket trevlig kväll och idag är det återigen dags att ta tag i livet och verkligheten. 

Restaurangdejt

Den här bloggen är ju inte bara till för att gnälla, så jag tänkte att jag skulle berätta om en mycket lyckad kväll igår. Var magen på min sida? Icke. Precis som väntat passade den på att trilskas lite extra bara för att. Bara för att vi hade planerat något. Same shit varje gång. Men vi hade bestämt att nu kör vi. Oavsett. Alltså gjorde vi det.

Sist vi var ute på det här viset (barnfria, restaurangbesök) var i februari då vi firade min födelsedag. Den här gången firade vi min gubbes. "Mormor" ställde upp och var barnvakt och gud vilken kväll vi hade!

Som sagt, magen var åt pipsvängen, kunde inte haft en sämre start men ett glas rosé på altanen innan vi begav oss av till torget på cykel fick i alla fall hjärnan på lite bättre humör. Jag vet, inte det nyttigaste kanske men nyttigt är inte alltid bra. Igår var det helt rätt beslut. Tog vårt pick och pack (väskor, hjälmar, cykellås, vatten, pengar, mobil.. allt sånt där "nödvändigt") och gav oss av. Det var faktiskt en helt fantastiskt skön kväll. Vädret kunde inte varit bättre. Det enda dumma var att jag (korkat nog!) beslutat mig att cykla i klänning och det var inget jag tänker göra om den närmsta tiden. Maken cyklade utan skjorta pga värmen så det måste sett rätt komiskt ut. Där kommer jag i värsta klänningen och han i shorts och bar överkropp? Nåja, han hade ju skjortan med sig. Det var säkerligen betydligt bekvämare också. Cykla i klänning är som sagt ingen hit.

Hur som helst. Det var mer eller mindre tropisk hetta när vi cyklade in till restaurangen och väl där höll vi på att bli stekta eftersom vi hamnade i en masugn utomhus med tak ovanför. Som tur var flyttade våra bordsgrannar innan maten kom in så vi passade på att sno deras plats istället. Även det var helt rätt val. Lite mer luft, lite mer utsikt och tja.. bättre på alla sätt och vis.

Maten kanske inte var den bästa (överoljig pesto är aldrig en hit, än mindre när hela tallriken dryper av den) men ärlig talat gjorde det inte någonting. Alltså, visste hade det varit roligt om maten varit tiptop (vi är ju båda lite matnördar och med tanke på hur sällan vi faktiskt kommer ut någonstans så... ) men nu väntade vi oss inte att den skulle vara det och då blev vi inte så besvikna heller. Summa summarum, trots en överjävlig mage som var gravid i vilken vecka då (ja, rent känslomässigt i alla fall.. ) när vi cyklade hem igen så hade vi en riktigt riktigt trevlig kväll som avslutades hemma på altanen med lite glass och biscotti. Med tanke på maten vågade vi inte riktigt satsa på en efterrätt på plats. Kanske var det fel beslut, kanske var det helt rätt. Det får vi inte veta nu.