Intressant läsning..

Tyckte det här var ganska komisk (eller skräckingivande) läsning. Liknelsen mellan bil och läkemeldelsindustrin. Could be same, same but different.. eller inte alls..

http://blog.listentoyourgut.com/auto-industry-vs-pharmaceuticals/

Läkarsamtal

Fick samtal från min kirurg på Huddinge igår. Hade helt missat att hon skulle ringa så det var väl tur att jag hade telefonen i närheten och att hon lyckades tajma samtalet med Olivias eftermiddagstupplur. Gosh! Kunde lätt ha missat det där totalt. Vart har hjärnan tagit vägen liksom.. ?

Nåja, jag fick ju pratat med henne i alla fall. Hon tog sig tid dessutom. Nu var ronden avklarad (ronden för defekografi och manometri) och de hade samlats läkare från flera sjukhus för att bedöma dem och några andra. Bra o dåliga nyheter som hon uttryckte sig. Botox har gjort att trycket i tarmen (totala krampen) minskat (det anser de är en god nyhet) men däremot gör min invagination att jag inte får nån nytta av det eftersom det istället trillar fram mer slemhinna när trycket minskar och då blir det stopp ändå. Summa summarum: inte så mycket bättre. Sen så såg de inte mitt enterocele på de här bilderna och förhoppningen är då att det gått tillbaks eller minskat. Tydligen kan sånt ske, men det är svårt att säga med säkerhet om det är så eller om det bara inte syns just på de här bilderna.

Invaginationen kvarstår, något försämrad. Nervskadorna i tarmen ställer till det. Man vill inte operera i bäckenbotten... rädsla av att det förvärrar snarare än förbättrar. Stomi var det alternativ hon kan tänka sig (återigen) efter jag testat bakterieimplantationen och sett vad den har för effekt samt gjort den där smartpill undersökningen..  inte vidare roligt att höra. Jag är ju inte direkt vän med den tanken. Har försökt bli, men det funkar liksom inte. Hon bad mig återigen att tänka igenom. Föreslog att vi gör en tillfällig stomi och om det inte funkar dra tillbaks den och sy ihop igen. Låter så enkelt, men jag vet ju att det inte är det. För en kirurg kanske, men inte för mig.

Hur som helst. Magen har funkat uruselt sista dagarna. Den jävla (ursäkta språket) mensen har inte kommit igång än och jag är ganska övertygad om att det är den som ställer till det extra i magen. Tokjäsningar och tarmen vill inte tömma sig minsta på egen hand. Fy! Lilla dockan (Olivia) matstrejkar återigen och Tuffe likaså. Känns som det kunde varit enklare, men det är tydligen inte meningen att det ska vara det... :-/ 

Helt klart inställt :(

Nej, det är bara att konstatera. Jag kommer inte iväg nånstans idag. Heller. Det blir ingen föreläsning för min del. Det beror inte på lillan, inte på maken utan enbart på mitt eget mående. Fy! Såna här dagar vill jag helst vara utan. Mens på g? Det känns så... mönstret finns där.. magen blir sjuhelvetesresor värre. Inte bara i form av vanlig mensvärk, det kan jag stå ut med. Men tarmen blir så mycket sämre. Vet att det är fler än jag med tarmproblem som känner igen det här fenomenet. Det är inte kul nånstans.

Känner mig allmänt nere idag. Deppig. Vädret är inte nån höjdare och jag har ingen motivation eller inspiration till att göra något. Imorgon väntar besök hos endokrinologen. Hoppas jag skall slippa mitt levaxin så kan jag stryka ett läkemedel från listan. 

Inställt?

Det blir nog ingen föreläsning för min del ikväll. Som jag nämnde igår hade jag tänkt gå på den där föreläsningen om kronisk förstoppning med Hans Törnblom på Dalheimers Hus i Göteborg idag tillsammans med maken. Dessvärre var gårdagen (eftermiddagen och kvällen framförallt) allt annat än fantastisk måendemässigt och lillan var inte på sitt bästa humör igår heller. Matstrejk större delen av dagen och när kvällen kom var jag slut i skallen av psykisk utmattning. Jo, det kändes faktiskt så. Matstrejkande hund, matstrejkande ettåring.. hund som skäller o bara vill ha MER mat fast han ätit så det räcker för en hel familj (beviset kom dessutom igår då vi vägde honom och han gått upp hela två kilo!) och inget man gör verkar vara enough. Ja, jag var trött igår. Trött och ledsen.

Slutade med att jag fick i Tuffe lite mat innan kvällen kom, men lillfia var det sämre med. Ett par halvportioner gröt på hela dagen och några makaroner och lite ris. That's it. Jo, en liten bit kaka och en sked glass också..  men det var inte mer än så. Sen var sömnen därefter också. Inte så bra.

Magen har tagit rejält stryk den här helgen. Har inte mått prima någonstans och inte mina små älsklingar heller. Det sätter sina spår. Både fysiskt och psykiskt. Jag tror inte att jag kommer iväg nånstans ikväll. Jag orkar helt enkelt inte och magen jävlas för mycket med mig. Skit, för jag hade verkligen velat gå. Men, men det är ju inte hela världen. Det finns ju faktiskt viktigare saker här i livet... 

Föreläsning kronisk förstoppning

Huh. Ännu en jobbig natt har nått sitt slut! Olivia har inte direkt visat sig från sin bättre (sov)sida under helgen. Jises. Antar det är fler tänder på g eftersom hon sover så otroligt oroligt. Korta pass, mycket gnäll, mycket böka runt och en hel del gråt. Jobbigt! Det tar på krafterna för oss allihop, inte minst för henne. Trött redan när hon går upp på morgonen eftersom hon sovit så uruselt under natten. Jag hoppas den här dagen blir bättre på den fronten! Man blir smått knäckt av att ALDRIG sova. Magen mår inte bättre, lillan blir trött o kinkig och maken gäspar på jobbet - jaja, det är väl det som kallas livet som småbarnsförälder? ;-)

Magen mår fan även den här dagen. Antar att det kan ha att göra med tidpunkten i månaden som inte är den bästa. Det har hållit på flera dagar i rad nu utan att ge sig, så något måste det ju vara...  den som lever får se! Imorgon tänkte jag (om läget är under kontroll efter eftermiddagsfixmagproceduren) gå på en föreläsning om Kronisk Förstoppning i Göteborg. Vet egentligen inte varför jag planerar att gå (från början för att ställa "mot väggen" frågor till Magnus Simrén, men han har ju backat ur så... ) men kan väl inte låta bli att hoppas någonstans i bakhuvudet att det skall ge mig något som jag inte redan visste. Om jag kommer mig iväg vill säga. Ambitionen finns men vi får se hur det är med orken och smärtorna imorgon. Nu är det Hans Törnblom  som skall hålla i föreläsningen istället så det skall bli spännande att träffa den här mannen face to face. Har ju bara pratat med honom i telefon då han fortfarande jobbade i Sthlm och vikade för Greger som var på resande fot när jag skulle nå honom..

Ont :(

Den här dagen, som jag för övrigt tycker varit en bra dag (bortsett från magen då) har inte varit någon bra magdag. Det är som bekant fredag och jag hade hoppats på att få må lite bättre idag, men icke. Molvärk, svullet och vätskesamlingar i buken. Värktabletter och yoga har inte hjälpt det minsta. Vad är väl en bal på slottet... man får vara glad för att det är sol ute i alla fall! För att det är helg imorgon och maken är ledig. Tja, för alla såna där små saker som förgyller dagen helt enkelt. För att lilla stumpan lärt sig dricka med sugrör (ja, här är vi glada för alla framsteg, stora som små ;-)) och allt annat man nu kan komma på att vara glad för.

Magen mår dock inge vidare. Som sagt. Inte idag heller. Vaknade tidigt pga Olivia och redan då var förutsättningarna för den här dagen inte på topp. Nåja, jag får hoppas morgondagen blir bättre...  det är väl det jag kan göra just nu. O att kvällen inte blir lika hemsk smärtmässigt som jag kanske befarar i nuläget. 

Ett steg i taget...

God eftermiddag! Eller vad man nu skall säga såhär dags på dygnet. Vid 17 kallar jag det nästan kväll, så några timmar är det allt kvar på eftermiddagen.

Hur som helst. Magen? Mår fan idag. Ingen bra magdag. Hu. Ingen bra dietistkontaktdag heller för den delen. Fick samtal från Allergimottagningen på SU där jag haft en dietist i ganska många år nu. Hon har hjälpt mig mycket genom att bland annat skriva ut näringsdrycker av den elementära varianten. Blev uppringd av en annan dietist som förklarade att min "vanliga" dietist slutat. Kanon. Not! Hon förklarade att de har nya rutiner och att det är bättre om jag kontaktar min mag/tarmläkare som i sin tur kontaktar en ny dietist. Fantastiskt. Saknades bara det också.. urgh. Har varit så smidigt med min gamla dietist som känner mig och vet mina problem. Skall man behöva dra hela historien för en ny dietist igen? Jises, känns som det finns bättre saker att lägga både tid och energi på.

Var ute en sväng i bilen med Olivia idag. Vi kom in i bilen (steg 1) hon fick panik men vi löste det genom att hon fick sitta och leka med ratten med öppna dörrar. Det är något med trånga utrymmen. Klaustrofobi? Sen fick hon leka med stolen. Sen i stolen. Där började det bli jobbigt för henne igen. Men det gick. Vi provade samma sak igår. Idag gick det något lite bättre än första gången. Fick både in henne i bilen och kört en liten sväng (minisväng bör jag tillägga). Vi kom ner till första korsningen där vi körde rakt över eftersom färgen började försvinna från hennes ansikte. Stannade en stund, öppnade dörrarna, lekte lite och rullade tillbaks hemåt. Där försvann färgen igen, men den kom tillbaks när vi stannat bilen och stått stilla en stund. Hu, det här blir inte lätt. Kommer vi in till Stenungsund ska jag nog vara glad.. 

Läkarsamtal kl 20 på kvällen - yihoo!

Jag skall villigt erkänna att jag hade gett upp om det där läkarsamtalet igår. När han inte ringt vid 18 trodde jag faktiskt det var kört. Det var det inte. Klockan 20 ringde telefonen och i andra änden var det ingen mindre än just han. Snacka om att ta sitt jobb på allvar! "Det blir visst senare och senare, ursäkta" Haha.. jag är glad att han ringde. Oavsett vilken tid det var. Tänk om det fanns fler läkare av den sorten. Han ringde mig hemifrån. Jag bugar och bockar för det.

Hur som helst. Det var ett positivt samtal. Han var inte stressad. Han hade en plan. Han hade förslag. Han lät optimistisk. Det behövdes en dag som igår då jag mådde fan från början. Tänk att så lite kan göra så mycket. Ett positivt samtal från en läkare och en bra sinnesstämning kan förändra en hel dag från att vara enbart jobbig till att bli ganska bra.

Nu vet jag inte om planerna kommer leda någonstans, men som det ser ut nu skall jag i alla fall upp till stora staden snart igen och göra en sån här smartpill undersökning. Skall även göra en ny transit och sen är förhoppningen att bakterierna till min kassa tarm skall vara färdigodlade och då är det dags för dem att se ny mark (i min tarm). Förhoppningen är att allt detta skall ha skett innan sommaren sett sin början, men jag tvivlar lite på logistiken i det hela. Sjukvården är inte känd för att hålla sina väntetider.. men å andra sidan.. jag har väntat jävligt länge. Vi får se. Den som lever får ju göra det. Så kan vi bara hoppas att saker o ting blir så bra som de bara kan bli och att det här sker utan större uppoffringar på något plan. Fasar lite för att jag inte kommer få ta mina mediciner, att jag måste skaffa barnvakt till lillan pga åksjukan, att det rör sig om fler dagar än vanligt, att det skall krocka med något av alla andra inbokade grejer inom den närmsta framtiden och så vidare och så vidare. Mycket oro i den här kroppen för tillfället med andra ord. Nåja, det är inte mycket jag kan göra innan jag vet vilket datum det verkligen rör sig om.

En liten yrkan till RMT (mag och tarmförbundet)

Var lite upprörd igår. Det är så många som skriver till mig privat (alltså inte kommentarer här på bloggen utan  i privata mail) som hittat min blog av en eller annan anledning. Oftast för att de söker efter information om läkemedel, substanser, naturpreparat, undersökningar, behandlingar, symtom och så vidare och så vidare. För att de är upprörda och besvikna på den svenska vården - eller för att prata i klartext: Ledsna över bristerna i den svenska vården. Många upplever att de blir felbehandlade, misstrodda, trampade på, dumförklarade, inte får den hjälp de behöver, inte får nån information om de läkemedel läkarna förskriver åt dem eller talar om. Eller så har de helt enkelt gett upp och bestämt sig för att testa alternativa grejer istället och vill helt enkelt ha mer information om vilka medel man kan använda och som kan tänkas ha effekt. Läkemedelsverket har ju som bekant förbjudit den här informationen från att anges på förpackningar och hemsidor..  bättre stoppa i sig kemikalier än örter. Wohaaa...

Lite pessimistiskt, jag vet. Men jag blir lite arg över att man inte skall kunna bestämma själv över sin egen kropp och vad man vill göra med den. Att en myndighet skall lägga sig i dessa beslut och göra det mer eller mindre omöjligt att behandla sig själv på ett smidigt sätt. Att läkarna skall trampa på människor som redan mår dåligt och behöver allt stöd de kan få för att komma på fötter igen.

Så, vad gjorde jag då? Jag skrev ett långt argt mail till RMT (mag och tarmförbundet) där jag förklarade att jag tycker det är beklagligt att våden fungerar som den gör i det här landet. Det vill säga inte alls. Speciellt för oss med lite mer ovanliga diagnoser eller diagnoser som man inte bara kan "rätta till" med ett piller eller två. Inte heller med ett enkelt kirurgiskt ingrepp. Att det är en ren och skär katastrof att folk ska behöva vända sig till en sån som mig för att få information och svar på sina frågor. Frågor som läkarna borde besvarat för länge sen. Som de inte ens skulle behöva fundera över. Sen tycker jag självfallet det är trevligt att ni väljer att skriva till mig, ni som gör det, och jag gör så gott jag kan för att svara på era frågor. Men jag är som sagt ingen läkare och jag tycker det är en stor förbannad skam att vården i det här landet fungerar så förbaskat illa som den gör. Att folk ska behöva lida så mycket i onödan. Att man inte tar tillvara dessa personer på ett bättre sätt. Ser till att de kan leva så bra liv som möjligt. Nej, istället väljer man att trampa på dem och låta dem ligga där. Därför skrev jag till RMT. Om inte annat för att uppmärksamma problemet. Jag har gjort det förr men fick då ingen vidare respons. Den här gången hoppas jag att någon reagerar. Det är ju inte bara inom mag/tarmområdet saker o ting inte fungerar som de ska och säger ingen ifrån fortsätter det i samma bana år ut och år in..    Kalla mig idiot, men enough is enough. 

Inget bebbekalajs för vår del..

Såg fram emot den här dagen. Har sett fram emot den ganska länge nu. Idag är dagen då vi skulle fira de små barnen i mammagruppen (alla fyller ungefär samtidigt och en av tjejerna kom på den briljanta idén att det vore roligt att ha ett litet kalas till deras ära) men istället för att komma iväg på kalas blir vi hemma med en kräkande hund och en åksjuk liten tjej som totalvägrar att låta mig sätta henne i bilbarnstolen. :( Fy vad tråkigt!

Trodde min mage skulle vara största problemet och oron över hur jag skulle fixa att ta mig iväg såpass tidigt har gnagt i mig, men jag hade bestämt mig för att ta mig iväg oavsett. Det händer så sällan och snart börjar de andra mammorna jobba... något jag också hade önskat att jag kunde göra.. nåja, var sak har sin tid. Hur som helst så innebär det att chanserna att träffas allihop minskar för varje tillfälle som går oss förbi. Nu har jag ju inte varit med på de här träffarna sedan i februari då jag opererades pga att jag inte fått lyfta, bära, böja, sträcka och så vidare och så vidare förrän nu. Eller tja, får jag göra det nu? Ärligt talat vet jag inte riktigt vad jag får och inte får längre, beskeden är allt annat än tydliga och de berörda parterna verkar ju inte ha så bra koll...  dessutom är de bra på att göra sig otillgängliga när man mest behöver dem. Nåja, shit happens. Jag kör på i mitt eget race och hoppas att det jag gör blir någorlunda bra i alla fall. Om man bortser från att vissa saker gör ont och att vissa saker känns helt fel så...

Hur som helst. Barnkalaset.. försökte återigen med bilen igår. Lillan vägrade. Satte spjärn, blev panikslagen och klängde sig fast vid mig. Försökte flera gånger. Även med andra bilar. Min mamma försökte samma sak, men med samma resulat. Det gick inte att få in henne i bilen och att tvinga in henne i det skicket kändes inte som nån vidare bra idé. Det leder ju sällan till något bra i slutändan..  Så det blir till att träna, träna och träna igen. Locka med något riktigt oemotståndligt. Vad har jag inte kommit på än.. men det ger sig säkert. Gäller bara att använda fantasin o gnugga de små grå..

Shajt

Lite svengelskt kanske, men so what? Det är mitt sätt att uttrycka mig helt enkelt.

Det har varit något av en persig dag idag. Först vaknade lillan väldigt tidigt och ville dricka ersättning. Tokgrinade för att den inte var klar tillräckligt fort. Sen ville hon inte ha gröt. Ville inte sova. Var trött. Sov alldeles för kort stund. Var fortfarande trött. Vägrade äta igen. Jag gjorde annan mat, missade att kolla tempen på riset som var FÖR varmt och lillfisen (stackarn!) brände sig. Snacka om att det skar i mammahjärtat och gud så hemsk jag kände mig..  Nog för att hon inte fick några märken, men ändå..  gud, vad hon grät. Världens sämsta morsa kände jag mig som.

Hur som helst. Fick i henne lite mat efter det. Tack och lov! Sen tänkte vi testa bilen igen eftersom hon är åksjuk och jag vill försöka vänja henne.. planen var ju att jag o lillan skulle iväg på mammadejt imorgon och fira småttingarnas ettårsdag ihop. Lär inte hända. Jag fick inte ens in henne i bilen. Total PANIK. Hon klängde sig fast vid mig och jag fick inte ner henne i bilstolen. Min mamma försökte också, men nicht. Försökte i mammas bil, men inte heller det..  så det blir till att starta om från ruta ett.. igen.. :( Ingen mammadejt för oss imorgon med andra ord.

Så iväg till vc för att kolla hudförändring i ansiktet. Tror eg inte den är farlig, men lika bra att kolla upp. Fick remiss till hud. Fantastiska väntetid på ca 3 mån sa han.. haha, jag skrattar på mig. Men det betyder ju i alla fall att de inte tror att den är elakartad?

Ringde kontaktpunkten på Östra också. Planen var att försöka få en telefontid med kirurgen..  tji fick jag. Inte den vägen inte. Via sköterskan.. jo tjena.. lär ju inte hända. Då kan jag lika gärna vänta tills jag får komma dit så slipper jag må dåligt över ännu ett taskigt samtal med henne. Hu.

Fick nytt läkarintyg idag också, (med rätt journaltext ;-)) men det intressanta var att det verkar ha kommit in ÄNNU ett intyg till FK. Idag? Skumt. Alltså tre stycken med några dagars mellanrum. Vore spännande att se vad det står i det intyget... 

Dessa nittio dagar.. MORR

Fick tummen ur och ringde Östra i förmiddags. Hade jag rätt angående det där samtalet? Svar ja. Först ett väldigt insmickrande svar och sedan ett raskt "nej, det har gått för kort tid" Punkt. Det måste gå tre månader (oavsett om två av programmen inte funkar alls och känslan inte är densamma som vid pns?) och inte en dag tidigare. Hon kallar. Jag kunde inte ens få en tid på telefon. Blir så arg. På mig själv för att jag inte stod på mig mer och på henne för att hon behandlar mig som nån skit som katten släpat in. Det är för fan min kropp vi pratar om, min värk?! Skall jag bara "stå ut" för att deras policy säger att jag ska göra det? För att det måste gå nittio dagar mellan varje besök? Same shit varje gång Östra eller SU är inblandade. Äh, de tillhör ju samma skit båda två..  konstigt att man får komma till Sthlm tätare än man får komma till sjukhus i sitt eget förbaskade län. Blir så arg.

Hon säger åt mig att vi skall ändra de två program som inte funkar alls och att det inte är nån mening att jag testar dem mer. Samtidigt säger hon att jag måste vänta samma tid som ifall jag hade testat dem längre. Är inte det att prata emot sig själv? Då testar jag ju de två program som gör NÅGOT (men långt ifrån vad de ska!) betydligt längre än vad som var sagt från början bara för att de ska slippa träffa mig innan dessa tre månader gått? Från början var det två veckor per program, vilket jag också gjort, sedan var det tre.. nu en månad? Jag blir så arg! De skapar sina egna regler på det där sjukhuset. Om ett program inte gör den nytta det ska på två veckor kommer det heller inte göra nytta efter tre..   hur jäkla byråkratiskt får det lov att bli egentligen? Jag har inte all tid i världen. Jag vill ju bli bättre?! All denna väntan..  på vems bekostnad? Min lilla växer, folk omkring mig jobbar och har liv som fungerar på ett sätt som jag bara kan drömma om. Sen finns det de som har det betydligt värre än vad jag har det. Jag skulle kunna varit förlamad. Men det finns alltid någon som har det värre och jag väljer att jämföra med mig själv. Blir ju helt galet annars. Man har bara sig själv och sin egen kropp att jämföra med. Hur andra upplever saker är svårt att säga.

Är med andra ord rätt frustrerad idag. Frustrerad över att jag hade rätt och frustrerad över att jag inte gjorde som jag hade tänkt och såg till att få ett besök tidigare än så. Men det är som att prata med en vägg. Jag kan inte riktigt beskriva. En vägg som vet vad hon vill och vägrar rucka på det beslutet. Hu säger jag bara. 

Alla dessa intyg..

Det är en smärre pers det här med att begära in intyg på allt man behöver intyg för. Om det är något försäkringskassan är bra på är det att samla in papper. Om det är något som stressar mig mycket är det att försöka få in alla dessa intyg och se till att de hamnar hos rätt person. Hu. Jag förstår ju varför de behövs, men det hade varit smidigt om man hade EN kontakt för alla ärenden inom samma instans (i det här fallet FK) istället för tre olika som alla begär liknande intyg men som är lite avvikande på någon punkt och därför kan de inte hantera samma intyg. Har man inte fått grå hår tidigare så..  HU.

I alla fall. Det är ett av dagens missions. Att försöka få ihop lite intyg. Ett annat, som jag drar mig för, är att ringa Östra. Skulle gjort det redan imorse när jag gick upp men det blev liksom aldrig av. Lillan krävde sin uppmärksamhet och jag hade fullt upp med att ta hand om henne, mig själv och våra två små vildbasar. Ok, dåliga ursäkter kanske men jag har inga bättre. Sitter nu här och trampar på min cykel och drar mig för att ringa. Det är måndag. Sköterskan kommer vara stressad. Har inte tid att prata. Jag känner mig som en dålig människa.. ja, allt det där som jag inte vill ha redan nu. Det gör så mycket för resten av dagen. Samtidigt vet jag ju att bästa tiden att få tag på sköterskan är på morgonen, innan patienterna börjar droppa in på mottagningen..  nåja, var sak har sin tid.

Iberogast - ni som testat och fått bra effekt?

Jag ser att det är många som är intresserade av information kring Iberogast. I alla fall är det många som söker på det som hamnar på min blogg. Tyvärr har jag ju inte något vidare positivt att komma med här. För mig var Iberogast, liksom alla andra av dessa fantastiska preparat som sägs motverkar uppsvullen buk och förbättra matsmältningen, inte mycket att hänga i granen. Man tycker att man borde märka någon form av effekt efter två hela flaskor, men i ärlighetens namn gjorde jag inte det. Inte den här gången heller.

Har några bekanta med "ibs-magar" som testat och upplevt samma sak. Det vill säga ingen eller ytterst liten effekt. Jag har dock sett några kommentarer här på bloggen där det finns folk som faktiskt känner att de fått hjälp av dessa små "mirakeldroppar" och tycker det vore intressant med lite mer sådan feedback. Inte minst för att få veta vilken grupp de faktiskt hjälper eller vilka besvär de verkar bäst på. Vad marknadsföringen och reklamen säger har jag full koll på, men nu menar jag i verkligheten. På riktiga människor. För i min egen bekantskapskrets och dem jag bett testa har effekten som sagt varit ganska skrattretande. Precis som så många andra tillskott av den här typen. Det finns en uppsjö: Dida, mucosa, nogasin för att nämna några stycken. De syftar alla till att på ett eller annat vis minska uppsvullnad och hjälpa tarmen att smälta maten.

Det jag skriver här betyder inte att Iberogast är verkningslös. Den har bara inte hjälpt oss. Av den anledningen och flera andra vore det intressant att höra lite från dem den faktiskt hjälpt. Blir så mycket enklare att sätta fingret på vilka som kan ha nytta av den då...

Dags att plinga Östra igen..?

Magen är inte med mig alls. Har tagit fler medel än jag hade tänkt mig nästan varje dag den här veckan, känns inte alls bra. Är inne på sista programmet sedan jag fick de nya inställningarna nu, och som jag förklarat tidigare verkar det här programmet inte vara det bästa  - eller så är det helt enkelt hormoner som ställer till det och gör att allt går åt pipsvängen. Det är lite svårt att avgöra faktiskt. Men oavsett har jag ju gått igenom alla program nu och har inte hittat något som funkar optimalt den här gången heller - känns som det är dags att ringa Östra igen. Jag drar mig för det, men jag har väl inget val. Det är ju bara där jag kan få hjälp att ändra inställningarna på den här mackapären. Hade varit smidigt att ha den där läkarenheten själv och kunna mixtra på egen hand. Tror jag hade haft större chans att hitta något som funkar på mig på det viset. Men men, nu är det inte så. Det skulle aldrig kunna vara så heller. Sjukhusen hade blivit utan patienter ;-)

Så, statusen på magen idag är allt annat än optimal. Har varit en ganska tuff natt (återigen) med en liten som kört runt som en väderkvarn mellan oss och som vägrat sova i egen säng från start. Hade hoppats på lite sömn, lördag kväll o allt, men tji fick jag. Kunde i och för sig varit ännu värre - men de gör så mycket, de där extra timmarnas sömn som man aldrig får.

Ser ut att bli en solig dag idag med och det tänker jag utnyttja. Började ansa lite buskar igår och planerar att fortsätta med det idag. Blir så mycket lättare att sköta trädgården under sommaren då. Utan att allt ser vildvuxet och ovårdat ut. Maken skall börja gräva lite för att sätta stolpar till ett staket så hundarna och lillan kan traska omkring fritt på gräsmattan och sedan skall vi försöka tvätta av altanen med högtryckstvätten vi lånat av mamma för att förhoppningsvis komma igång och börja måla den så smått... mycket projekt på g. En sak är säker: Man är sällan sysslolös när man skaffar hus.. ännu mindre när man har så lite tid att spela med och så mycket går bort till att bara hantera kroppen och ta sig igenom dagen på bästa möjliga sätt. Ibland innebär det ju att tiden helt enkelt inte finns. Fast den borde göra det. I ett annat liv.

Check, check, check - inte check

Har fått gjort en del av de saker vi hade planerat idag. Monterat cykelstol, testat cykelstol (och NEJ lillan blev inte åksjuk! Hon verkade stormtrivas där bak - check på den!), testat montera dörr numero två och insett att den var i ännu sämre skick än dörren som satt där från början (alltså beslutat att slänga "Nya" dörren istället), käkat fattiga riddare (nåja, min variant på dem ;-) med räkor på altanen och tagit ett glas rosé till det (japp, det var vi värda idag!) plus att vi kämpat med Olivia som återigen inte vill äta.. huu.. o Tuffe då.. som inte heller vill äta.. vad säger man?

De projekt som återstår och som är rimliga att klara av under dagen är väl att kolla in trädgården och se ifall vi kan få ner staket på det vis vi tänkt, röja lite i garaget och tja försöka ha det lite skönt och lugnt också. Bemästra magen står överst på listan. Den har varit allt annat än nådig idag. Jäsig, uppsvullen, magsjukevärkande... - hela härligheten på en och samma gång :-/ Sen har vi ju grillningen att ta tag i förstås, det är ju ett litet projekt i sig. Men det är ett relativt roligt projekt så det skall nog gå ganska smidigt hoppas jag. Om man bortser från det lilla joxet med att få till tajmingen för lillans ät/mat/sovtider då vill säga :) Får hoppas att hon tycker om att sitta och stoppa i sig lite oliver medans vi äter idag med ;-) Det har funkat några dagar nu så det börjar väl bli lite väl mycket vardag för hennes del. Omväxling förnöjer. Knepet är ju att hon inte skall fatta att det är mat hon stoppar i sig. Hur bra lät det där? Har vi tur slinker det ner lite grillmat mellan olivbitarna också. Som sagt planering is everything! :)

Det vi inte lyckats checka av idag blir toastolen. Den står på listan imorgon. Jag hoppas att vi hinner med och att det funkar på det sätt vi har tänkt oss. Vore tråkigt om vi står där utan vatten och utan fungerande toalett imorgon! Huu.. vilken mardröm för en sån som jag! Toaletten är liksom en av mina bästa polare och värsta fiender i en och samma beredning...

Tokjäseri i magen :(

Gårdagen var en smärre katastrof rent toamässigt. Kunde inte tömma tarmen speciellt bra någon av gångerna jag testade och det slutade i fler medel än jag hade planerat och budgeterat för. :( Usch.

Idag började magen med tokjäseri och har fortsatt på samma bana. Kunde tömma tarmen lite och resten är en jäkla massa lös gojja som virvlar runt i magen som en tvättmaskin - eller torktumlare, vilket man nu föredrar att likna det vid. Både och kanske?

Vet inte om det är programmet som är kass, eller om det är ÄL i kombo med att jag bytt för snart en vecka sen som ställer till det. Vet att det var likadant förra gången jag hade ÄL. Även då bytte jag program och vet att jag hade samma fundering då. Svårt att utröna vad som är hönan och vad som är fjädern.

Solen skiner idag. Alltid något. Planen är att montera cykelsitsen som vi precis köpt och försöka testa den på lillan. Min lösning (dålig sån jag vet!) på hennes åksjuka för att i alla fall kunna ta oss iväg kortare sträckor utan spyor eller nervositet för att de skall komma.

Har en del att pyssla med här hemma också. För och nackdelar med fint väder.. man ser allt skit som måste göras. Det är roligt såklart, men när det finns sådär mycket att ta tag i blir man lätt lite hemmablind och har svårt att ta tag i något över huvud taget. Garaget har vi börjat på så smått eftersom det är grovsophämtning till veckan, men det lämnar mycket kvar att önska fortfarande...

Var det sol..? Ja, det var det! :)

Sometimes it snows in April. Det är en låt. Alltför ofta stämmer den i det här landet. Det är en sanning jag inte gillar. Sol däremot har jag absolut inget emot :) Det får gärna vara sol för jämnan. I alla fall så länge jag är vaken. Blir så mycket gladare när solen lyser. Allt känns lättare. Även då det inte är det. Saker som känts övermäktiga känns plötsligt hanterbara och man finner lösningar på problem man trodde att man aldrig skulle kunna lösa. Bara en sån sak. Det måste ju betyda att solljuset är bra för oss?!

Tja... om man bortser från hudcancer o annat skit då. Men det där kan man ju till stor del styra över själv. Man kan ju exponera och exponera sig. Alltså, man kan exponera sig på olika sätt. Man behöver ju inte steka sin bara vinterhud i solen mitt på dagen och sitta där i timmar. Man har alltid ett val.

Hur som helst. Jag är glad att det är soligt ute igen. Dagen, som började med pissregn och blåst och kändes ganska tung känns plötsligt mycket lättare igen. Jag mår inte ett dugg bättre i kroppen. Magen är åt fanders idag - MEN jag mår bättre i själen och det gör saker o ting lättare att hantera. Hur sjukt det än låter. Lite extra energi har ingen dött av. Inte jag heller.

Maken har lovat komma hem lite tidigare idag och det är lite lyx bara det. Man tar lätt saker för givet som man borde uppskatta betydligt mer. Saker som man hade mått betydligt sämre utan. För att se det krasst, jag skulle kunnat vara helt själv i allt elände men det är jag ju inte. Det betyder faktiskt allt. Familjen är det finaste jag har. Dem jag önskar att jag kunde göra mer för. Nåja, den dagen kommer.. ? Det är åtminstone min förhoppning och ett mål jag strävar hårt för att uppnå. Vad är väl materiella ting egentligen när man har de här fantastiska personerna omkring sig? 

A la Greque

Det är Fredag idag. Igen! Dagarna går så fort. Även om de känns långsamma ibland känns det faktiskt som de flesta av dem bara springer ifrån mig. Sådär. Vips så är de borta. Over and out. Eller tja, något i den stilen. Mer eller mindre magont kantar dagarna. Lillan växer så det knakar för var dag som går. Ligger nu på den övre kurvan längdmässigt men på den "medelmåttiga" om man ser till vikten. Det blir nog en lång tjej. "Som sin mor" sa vår bvc sköterska. Ja, jag kan väl tänka mig att det blir så. Hon har ju att brås på - även om jag numer inte är SÅ lång som jag var när jag var tonåring.

Hur som helst. Det pissregnar även idag. Phew. Jag som hade hoppats på lite sol? Känns som jag hoppas förgäves, så det är väl lika bra att försöka göra det bästa av den här dagen med. Fick tummen ur att tvätta överkastet igår. Bara en sån sak. Har varit en liten ångestgrej jag lagt bakom mig under en längre tid. Nu har jag äntligen fått det ur världen. Tack för det.

Fick ringt Huddinge idag också och har bokat in en tid med min nya handläggare på FK (den som har hand om merkostnader). Stress med nya intyg men skönt att i alla fall ha fått en ny kontakt. Då är jag på banan igen.

Tänkte laga lite Grekiskt idag, därav rubriken. Det är ju trots allt Fredag! Let´s Dance - ja, allt det där. Jag tycker faktiskt det är lite mysigt även om det är lika mycket kliché över det.

Grekiskt.. hm, vad ska jag laga då? Grekiska färsbiffar med tzatziki och klyftpotatis tänkte jag. O en grekisk sallad såklart! Känns som en bra meny. Lite mindre grekiskt kanske, men planen är att slänga ihop en liten äpplepaj till efterrätt också. Har faktiskt inte gjort några efterrätter den här veckan (jag älskar ju att baka.. ) eftersom min kära make bett mig att försöka låta bli..  ja, har ni hört nåt så konstigt?! ;-) När en man ber sin fru att låta bli att laga efterrätter då är det lite fara och färde med det hela. Nej, jag skojade bara. Det är nog bara så att en kall ruggig vinter bjudit på lite för många efterrätter i soffan och lite för lite skak på rumpan om man ska se det krasst. Skak på rumpan i form av motion då vill säga. Det kommer väl, med den ljusare årstiden. Det brukar göra det.

Magen mår inte prima idag heller. Borde väl egentligen ringa till Östra för att boka in en ny tid för nya inställningar då jag provat mig igenom alla nu.. men jag drar mig för att ringa dem. Blir oftast otrevligt bemött och det kan förstöra hela dagen. Känns inte som jag vill börja min fredag på det viset. Vill vara på bra humör den här dagen. Det räcker att magen begränsar mig. En klantig syrra på ÖS behöver inte hjälpa mig på traven ytterligare. 

Varför inte börja med lite pissregn på tvären?

Den här dagen har inte haft nån vidare start. Vädret lämnar mycket att önska (pissregn på tvären och snålblåst). Fick släpa ut hundarna imorse och inte nog med det, jag fick släpa dem runt området också för att få dem att göra ifrån sig. De var inte vidare pigga på att bli dränkta, inte nån av dem. Har regnkläder åt dem, många olika varianter - men de vägrar ju att gå när man sätter på dem dessa plastiga utstyrslar.. vad göra? Släpa ut dem ändå. Pinka ifrån sig måste de ju.

Hur som helst. Natten har varit ganska tuff. Lillan fick sin ettårsspruta igår som jag tidigare berättat och bakslaget kom ju redan på dagen för att bara bli värre under eftermiddagen och natten. Feber, nära till gråt, sömnig men ville inte sova (kunde inte sova?), ville inte äta, visste nog inte vad hon ville egentligen - bara att hon inte ville det som jag försökte roa henne med. Skar i mammahjärtat. Rumlat runt i sängen inatt (nej, inte jag!) som en liten väderkvarn. Hittar inte rätt ställning. Försöker få henne lugn och visst funkar det ett tag, men sen börjar det om igen. Alvedon gjorde ingen vidare nytta. Feber nu på morgonkvisten också. Dessutom börjar det rinna ur näsan på henne och jag skymtar två tänder under tarndköttet, den ena känns lite vass i kanten.. allt på en gång?! Jag hoppas bara hon mår lite bättre under dagen och att hon slipper ha ont. Avskyr när hon har ont. Man känner sig så otroligt liten och hjälplös.

Kroppen börjar ta stryk på andra vis nu också. Knäna säger ifrån. Har ju inte fått böja mig sedan operationen för cirka två månader sedan, vilket resulterat i att jag gått ner på knä istället när jag skall plocka upp saker från golvet, sätta ner lillan och så vidare. Lite för mycket knäböj kanske? Det börjar kännas. Kännas på ett inte alltför bra sätt alltså. Inte nog med att det knakar och låter som sjutton (mina knän har knakat länge) men nu gör det förbaskat ont också. Då håller det inte med knäböj längre alltså .Vet inte riktigt hur jag skall lösa det då, det där har ju liksom blivit min räddning. Hm, jag får komma på något. Att böja ryggen framåt är ju något jag skall undvika i det längsta och att böja ryggen är något man ofta gör när man har små barn (och vovvar för den delen!) hemma. Det är inte helt lätt att tänka på hur man rör sig hela tiden. Men man lär sig. Förvånansvärt fort dessutom. Synd bara att kroppen inte verkar vara med på banan.

Förutom knäna börjar även fotleden krångla igen. Den jag pajade när jag var ute och sprang för två år sen. Försökte mig ju på att ta upp löpningen igen efter att Olivia kommit till världen (nån gång i somras?) men då sa foten ifrån ganska omgående och jag fick lägga ner det igen. Har haft förhoppningen om att kunna sätta igång snart då foten känts bättre och så börjar det alltså igen...  jag hoppas det är övergående. Får rota i mina gömmor och se om jag kan hitta något mirakelmedel som får fason på skiten. DMSO kanske? I kombo med något annat.. jag får fnula lite på den. Men, idag lär det ju inte bli nån löptur oavsett. Vädret talar för inomhusaktiviteter även om jag hör till dem som tar mig ut oavsett väder... och lillan är ju inte fit heller så... jag kanske ställer mig och bakar istället ;-) 

Back on samma dos tarmslim

Inleder morgonen med lite svengelska. Det är ju inne att vara internationell, så varför inte liksom.. ;-)

Gjorde världens miss natten till igår då jag drog ner på tarmslimen till en tablett istället för två. I min naiva värld trodde jag att det bara skulle funka ändå, med apparaten, movicolen och allt. Tji fick jag kan man säga. Det gjorde det inte. Tokstopp i tarmen. Huggen kom och buken spände ut men mer än så blev det inte. Tog mina resulax på sedvanligt vis, men inte heller där hände något. Inte alls. Tre medel senare och magen växte bara på bredden. Snabb graviditet kan vi kalla det? Hade hoppats att förlossningen skulle komma lika snabbt, det vill säga under eftermiddagen när det var dags att återigen ta tag i tarmen men icke. Jag hade ingen större lycka där heller.

Summa summarum slutade gårdagen med sex resulax, en toksprängande mage och en lättretlig liten tjej som inte ville annat än att jag skulle gå omkring och bära på henne. Kombon var väl inte jättefantastisk precis även om det är mysigt att gosa med lilltjejen. Det är mysigt när hon är på bra humör, men när man mår fan själv och hon inte accepterar att man sätter ner henne en sekund utan att börja grina på direkten - då blir man lite smått matt faktiskt. Nåja, det gick ju det med. Ännu en sömnlös natt och en mage som ballade ur totalt gav mig i alla fall en läxa och igår kväll tog jag min normala dos tarmslim istället för att försöka mig på att vara  mer "normal" (vad nu det innebär?)

Idag har jag bonusbesök igen. Mamma och lilla brorsonen är här och hälsar på eftersom mamma passar honom över dagen och jag fortfarande är i behov av hjälp vid några kritiska tillfällen under dagen. Maken skall iväg och byta däck efter jobbet så det blir jag, lillfia och hundarna som får klara kvällen och natten på egen hand. Kommer vara slut imorgon eftermiddag när maken kommer hem igen. Puh! Men det är bara att gilla läget, vad ska man annars göra? Får passa på att göra det bästa av det och mysa så mycket vi bara kan. Käka macka i soffan, dricka varm choklad och gosa med nallen. Något i den stilen?

Har en spruta som väntar nu på förmiddagen också (lillans ettårsspruta) så jag hoppas att hon inte blir dålig av den på något vis. De kan ju bli lite extra kinkiga av de här sprutorna och  det räcker så gott som det är utan den extra kinkigheten idag. Tänder, sömnbrist.. ja, allt det där - det är nog för att göra en liten kropp ganska stingslig. Ser fram emot helgen, även om det är några dagar kvar till dess. Har varit en tuff vecka i och med att lillan haft tänder på g och maken varit borta så mycket. Men.. det gör ju att man längtar till helgen och lite avlastning ännu mer. Inget ont som inte för något gott med sig ;-) 

Ingen telefontid idag

Försökte nå Huddinge på telefon idag, men tydligen är telefontiden inställd till och med på fredag. Skit säger jag, eftersom jag behöver lite journalkopior till min läkare i Kungälv. Kopior som min kära läkare i Huddinge har missat att skicka iväg. Som vanligt får man vara sin egen koordinator. Det verkar onekligen behövas. Konstigt att inget fungerar i vårdsverige.. NOT!

Har ett annat samtal att ringa också, angående merkostnader vid sjukdom. Dags att ansöka igen (time flies) och jag hoppas att mina läkare kommer in med de intyg som krävs i tid den här gången. Vore skönt att slippa strula med det också. Det räcker gott som det är.

Lillan har haft ännu en jobbig natt. Jag gissar på tänder, eftersom hon är allmänt kinkig på eftermiddagarna och besvären liksom kommer när hon legat ner en stund. Vaknar med gallskrik och gråter. Hemskt att se henne sådär. Skär i mammahjärtat. Sova får man göra ett annat liv. Blir det tre timmar i sträck i den här familjen ska man vara glad. Snittet ligger nog mer på 2,5...

Nåja, dags att ta tag i livet igen och försöka bemästra den här tarmen som dagen till ära bestämt sig för att vara lite extra jävlig. Jag hoppas att jag vinner fighten men det känns inte riktigt så idag. 

Grattis till min bror o svägerska

Jag får officiellt gratulera till min kära bror och svägerska och mina två små underbara brorsöner som blivit med hus precis som vi. Hade räknat med lite grillbesök här i sommar, men nu blir det förhoppningsvis grillvandring mellan "gårdarna" istället ;-) Ja, jag kallar dem gårdar då vi båda har små "friggebodar" på tomten. Vår lite mer grisig och deras lite mer beboelig haha.. men, vi har i alla fall skaffat oss ett litet livsprojekt och jag tycker redan vi kommit en lång väg påväg. Det var ju inte direkt fagert när vi flyttade in.

Hur som helst, grattis till Jesper, Linnéa, Noel och Hampus - vi ses i sommar och då är det upp till bevis. Vem är den mest händiga grillmästaren? Smaken är som baken! :)

På tal om grill. Det är fint väder ute idag. Min plan är att slänga ett par korvar på grillen ikväll (i form av grillspett) och göra en greksallad med vitlöksbröd och min alldeles egna speciella variant påä tzatziki till det. Sojakorvar för min del, nån annan variant till min kära make och ytterligare någon varinat till lillfia. Hundarna får sig självklart en bit också. Vi är ju en familj allihop ;-)

Nåja, får se om magen håller till dess annars blir det mackor i soffan och ännu en kväll med arbete i garaget. Försöker tajma mellan lillans nattningsprocedur, mat och tarmhantering. Inrutat schema? Japp, så är det!

Bekänna färg

Förutom läkarsamtal, hormonprover och all stress det innebär att ta sig iväg till Göteborg idag väntar allvaret i eftermiddag. Maken som jobbat 75% sista 6 veckorna för att kunna hjälpa till att avlasta mamma (som också hjälpt mig något otroligt under tiden jag varit nyopererad och inte fått vara sig lyfta, böja eller tja, något som jag brukar göra) går upp på fulltid idag igen och jag har lovat mig själv att försöka fixa så mycket som möjligt på egen hand.

Tja, bortsett från de tillfällen då jag bara måste få lite tid att ta hand om magen vill säga. Får jag inte det går det åt pipsvängen direkt och istället för att göra någon nytta blir jag enbart en belastning. Det räcker så gott som det är ändå. Utan den extra belastningen i form av mig själv som ett större vrak än vad jag redan är.

Förhoppningen är att det skall gå över förväntan och att lillan skall klara av att roa sig själv en stund lite mer än vad hon hittils gjort. Att mamma inte skall behöva hjälpa till lika mycket och att jag skall hålla ihop ändå. Den som lever får se hur det blir med det men så länge det finns liv.. ja, ni har hört den förr.

Positive thinking. Sommaren närmar sig (nåja, våren gör det i alla fall) med stormsteg även om det inte direkt känts så sista veckan. Kvällarna blir ljusare (ja, jag gillar faktiskt det man känner sig trots allt piggare och får på nåt sätt mer energi av det), folk är gladare och pratar med varandra på ett annat sätt än vad de gör på vintern (svenskarnas gå i ide-tid) och livet känns allmänt lättare även om besvären är desamma som de alltid varit. Kanske till o med värre för vissa. Nu har jag ju turen att inte lida av vårdepressioner för att toppa det hela (det skulle ju kunna ha varit så, det är inte helt ovanligt i det här landet. Folk blir deppiga när ljuset kommer då man hela tiden går o tror att detta är lösningen på allt och folk förväntas vara glada o gå omkring med vårkänslor o sjunga halleluhja. Något i den stilen fast jag överdriver en smula). Jag försöker tänka så positivt jag bara kan helt enkelt. Även om det är mycket lättare sagt än gjort. Försöka duger. Det är i alla fall mitt motto. Man kan ALLTID försöka.

Sen ser jag faktiskt fram emot att få komma ut och cykla igen. Cykla och springa. Om foten håller för det vill säga. Magen mår ju inte sämre av att jag rör på mig direkt. Snarare tvärtom. Nu går det ju snart inte att skylla på vädret längre, vi har varit ute i rengrusk förr. 

Läkarsamtal

Det känns som jag inte gör annat än pratar med läkare, tjatar på läkare, påminner läkare om att göra sitt jobb, påminner läkare om att inte glömma bort att göra vad de lovat, dubbelkollar att läkarna gör vad de lovat och så vidare och så vidare. Nu har jag en fantastiskt bra läkare på Kungälvs sjukhus, även om han inte  förstår sig på min problematik så bra. Eller jo, han förstår sig på den men han har väl inte den rätta kompetensen att fixa till mig tyvärr. Å andra sidan.. vem har det? Jag verkar ju inte vara en quickfix precis. Hade hoppats att det vore annorlunda. Att jag var en "vanlig Svensson". Vad mycket enklare livet hade varit.

Men men, nu är det inte så. Dagens samtal kom på utsatt tid. Det får jag vara glad över! Det är alltid en pers det där. Man skall vara tillgänglig mer eller mindre hela dagen och går på helspänn tills det där samtalet kommer. Det kommer ju alltid när det passar som minst bra. När det är som mest olämpligt. När man sitter på dass, försöker lägga lillfia som vaknar av signalen och börjar tjuta, lagar mat eller något i den stilen. När det är svårt att prata ostört helt enkelt. Idag kom samtalet dock ganska lägligt. I början av telefontiden dessutom och det tackar jag för. Man går liksom på spikar och kan inte riktigt göra någonting innan samtalet är över av rädsla för att riskera att missa det. Man får inte så många chanser. De här läkarna hör inte till de mest anträffbara personerna på denna planet.

Magstatus? Tja, efter ännu en vakennatt med lillan (tänder!) och en ganska tuff eftermiddag igår (dagen var dock bättre igår, det tål att nämnas! Mindre värk, mer avfall i toan, mindre i magen.. ja, något i den stilen. Man får vara tacksam för det lilla!) samt en morgon full av tarmkramper (lillan var uppe tidigt och att ta hand om magen o samtidigt bära på henne är liksom inte en helt lätt kombination) har det väl gått sådär hittils. Trodde magen skulle "komma igång" efter promenaden då den började hugga sådär jävligt som när det eventuellt kan tänkas hamna nåt i dasst. Hittils har jag tyvärr inte lyckats. Jag trampar på en stund till innan jag tar till mina små sorbitolpreparat och hoppas på bättre lycka den vägen.

Förutom läkarsamtalet idag väntar en tripp till Götet för att ta lite prover inför det där endokrinbesöket om ett par veckor. Vet inte riktigt hur jag ska göra med levaxinet, eftersom proverna är till för att visa status på hormoner och sånt. Valde att skippa dem idag och hoppas att det var rätt val. Har inte fått några instruktioner så det är väl bara att göra det som verkar mest logiskt och vad som verkar mest logiskt beror ju på hur man vrider och vänder på det. 

Hemma igen efter helg hos mamma

Puh! Då var man hemma igen efter en intensiv men trevlig helg hos mamma. Dessvärre var ju inte lillan på sitt lättaste humör (känns som jag alltid säger det, men hon ÄR faktiskt en riktigt glad skön tjej emellanåt - det är väl därför kontrasterna blir så stora..  eftermiddagar/kvällar är inte hennes starka sida och att lägga sig o sova eller äta är inte några favoritsysselsättningar i hennes värld heller.. tyvärr!) och om hon är svår att mata i vanliga fall var hon värre de här tre dagarna. Att få henne sova var inte heller det lättaste. Jo, hon somnade lättare än vanligt (feber) men hon väckte sig själv gång på gång och det blev några väldigt upphackade nätter.  Vaknade sedan vid femtiden pigg som en liten nötlärka och tyckte väl att det var dags att gå upp då. Huuu.. Stackars mamma (nu pratar jag om min egen mamma) som fick uppleva småbarnsåren på nytt.

Envis som hon är ville hon ju hjälpa till och även om jag bestämt förklarade för henne att hon inte behövde göra det propsade hon på att göra det. Jag skall inte sticka under stol med att jag tackade och tog emot. Det  är skönt med lite avlastning ibland vill jag lova, inte minst när såna här nätter naggar på energikontot hela tiden.

Hur som helst. Idag var första dagen då hon faktiskt åt själv av de tre vi spenderat tillsammans som en liten tjejmaffia i tre generationer. Gröten gick ner (dock inte på egen hand såklart men den gick ner), lite potatis och lite falukorv (japp, jag gick i den fällan. Vad gör man inte när de matstrejkar? Man tar till allt.. ) lite ris, lite sås.. lite gurka.. och lite efterrätt på det. Lycka!

Maken kom precis hem och efter en taskig start med magen under eftermiddagen försökte han sig på att lägga henne. BAD IDEA! Hon var inte alls på humör att bli nattad av pappsen idag, hon har ju blivit lite kinkig och känslig på sistone just vad gäller med att man lämnar bort henne och kommer tillbaks. Man inte lika poppis när man kommer tillbaks, det ska Gudarna veta! 

Har ni fest eller... ? Urgh

Jag börjar den här morgonen med att säga "puh". Huuu, vilken natt det varit. Tack mamma för att du hjälpte oss igenom den JISES! Grannarna bestämde sig visst för att ha ravefest eller något i den stilen och spenderade större delen av natten med att väsnas utanför fönstret och spela skyhög musik. Grannbarnen, förlåt. Åka trimmade epatraktorer och bara vara jävligt jobbiga. Funderade ett tag på att tipsa polisen.. det finns ju några såna här på gatan.. urgh. Man känner sig som en gammal bitter surkärring, men när man har en dotter som håller en vaken om nätterna, en mage som håller en vaken när hon sover och när man redan från början är allmänt slut är sömnen a och o. Den lilla man får. Hålls man då vaken av sån här skit.. ja, då blir man lite smått förbannad. Faktiskt.

Hur som helst. Bytter program igår. Det sista av de nya jag fått, Gick på toa imorse. Så skönt! Ok, tog till medel som vanligt efter men det blev i alla fall en mer rejäl töminng. Hoppas på lite mindre uppblåsthet idag men misstänker att det kommer hålla i åtminstone några dar till. Det här som beror på ÄL vill säga.

Maken kommer hem från Sälen idag. Skall bli skönt. Har varit mysigt att vara hos mamma och jag är evinnerligt tacksam för all hjälp vi fått, men det skall bli skönt att komma hem och "bara vara" också. Mam får lite dåligt samvete (läs mycket) av all hjälp hon ger oss. Skall bli skönt att bara veta att hon har chansen att lägg sig ner o sova när hon känner för det eller pula runt i trädgården bäst hon vill utan att vi är här och stör henne. Kram på dig fina mamma, du är bäst och det är jag övertygad om att du vet! <3

Trött

Det har varit något av en pers, slutet på den här veckan. Lillans matstrejk har gått över i nån form av mattrots som jag tror bottnar sig i att hon håller på att få ännu fler tänder (helt sant, det tar ALDRIG slut!) Man tror man är på banan och så vänder det igen. Lika snabbt (eller snabbare) än vad man hittade dit.. till den där "rutinen" som är lika snabbt bortglömd som den skapades. Jag kan förstå det där uttrycket med att barn har inga rutiner. Det stämmer väldigt väl på min lilla tös!

Hur som helst. Idag har hon haft feber till råga på allt och jag har förmodligen min ägglossning på g. Mår apa. Det går ju liksom lite troll i det här... same shit varje gång. Börjar känna igen mönstret. Så förbannat trött dessutom. Dålig kombo när man ägnar all sin vakna tid till att hantera den här lilla febriga tandtjejen. Tack o lov att mamma finns här och hjälper mig så gott hon kan (maken är ju i Sälen o åker skidor, som sagt tajming is my thing,.. eller inte :-/) men det är klart att det sliter på henne med. Det är inte en tjej som finner sig i att man sätter henne att leka själv precis. Hon vill bli buren eller gådd med hela tiden och det tar på kraftrna även om vi gör vårt bästa för att det skall bli så smidigt som det bara kan bli. Dessa sömnlösa nätter tar ju också på krafterna. Hade jag vetat att lillan skulle vara på det här humöret hade jag nog inte blandat in min kära mor men nu har hon ju redan sett det och propsar på att hjälpa till. Jag kan inte annat än tacka o ta emot!

Idag får vi dessutom ännu ett barn i huset. Olivias kusin kommer hit under eftermiddagen och kvällen och det är min största förhoppning att de skall vara på så bra humör de bara kan och liksom trigga varandra åt rätt håll..  att Hampus kanske väcker Olivias matintresse, vad vet jag? Lite sån där rivalitet som gör att hon äter av bara farten. Om inte annat hoppas jag att de får en rolig kväll tillsammans. De är väldigt söta ihop de små liven.

Så var vi här igen..

Ja, det var just det. Nu var det tydligen kört igen. Rent magmässigt alltså. Tokjäsningar, uppblåst, magsjukekänsla, VÄRK! Det där jag sa om att jag mådde lite bättre ett par dagar.. jag borde inte ha sagt det! Bakslag direkt. Fast å andra sidan lever jag efter mottot att alltid se de små tingen här i livet. Om det så bara varar för en sekund. Every little counts. Allt det där lilla.. som är så lätt att glömma bort, att förbise. Det är det jag försöker fånga upp. Alltså måste jag ju notera de stunder då jag mår lite bättre. Även om det vänder timmen efter.

Maken är i Sälen med jobbet och hämtar krafter - eller ja, det är min tanke att han ska hämta krafter medans jag o lillan roar oss tillsammans med mormor. Så får han en liten paus från vardagen och förhoppningsvis en jäkla massa nyfunnen energi när han kommer tillbaks igen. Energi som behövs för att palla med vardagen som annars lätt blir ganska tuff! Jag hoppas skidtricket funkar och min gubbe kommer hem som en fräsch liten nyponros (det är inte meningen du skall läsa det här Anders, så det där med nyponros kan vi väl hålla för oss själva ;-)) med ork som vi andra saknar :)

På måndag är det återigen dags för sjukbesök. Den här gången för att ta prover inför endokrinbesöket i slutet av april. Känns otroligt fånigt att behöva ta sig till Göteborg bara för att ta lite prover, men tydligen litar de inte på att vårdcentralen fixar det. Kanske är det bra att slippa transporten och risken att de förväxlas. Kanske är det bra att proverna tas på samma ställe som de analyseras. Jag vet inte jag, men någon logik måste det väl ändå finnas? Förhoppningen är att slippa levaxin och stryka ett av pillren på listan, men jag tvivlar väl på att det är så enkelt. Det sägs ju att det är en livslång behandling, men jag ställer mig frågande till det där. Knaprade ju inte levaxin förr o om jag inte knaprade det förr borde det väl gå att komma tillbaks till ett utgångsläge där det inte längre behövs? Enligt endokrinologen jag träffade när jag var gravid sa han att det skrivs ut alltför mycket levaxin nuför tiden och hellre ofta än sällan...  jag tror det ligger något i det. Den som lever får se. 

Tolv dagar

Så många dagar har jag kört sista programmet nu. Det som funkat bäst hittils av de nya jag fått inprogrammerade. Skall testa ett nytt igen, snart. Undrar dock om jag kan få bättre resultat än så här med just de här inställningarna eftersom de andra programmen inte känts på rätt ställen och det ena efter det andra börjat kännas på "fel ställen" redan efter kort tid. Nåja, jag måste ju testa. Hitta det som funkar bäst för mig. Bäst av dem alla så att säga. Det är inte helt lätt det där..

Igår fick jag gått på toa en gång, tack för det. Mådde faktiskt över förväntan med tanke på de långa bilresorna. Magen var inte lugn, men den var bra mycket lugnare än jag hade räknat med .Det får jag vara tacksam för! Igår kom dock vändningen och jag vaknade med både skallebank och nackspärr. Tajming? Not. Magen spänner nåt fruktansvärt också. Underbart är kort. Känns som den här dagen kommer bli allt annat än bra - men det är väl bara att vara tacksam för de två, något lugnare, dagarna jag fick - även om de råkade tajma mina långa bilresor. På sätt och vis är jag glad att de tajmade in på det viset. Bilresorna brukar vara något av ett mindre helvete för mig. Nu var de ju dessutom en timme längre än vanligt och hemresan var inte nådig mot någon av oss. 

Läkarbesök, bakterier med mera

Det har varit några tuffa dagar här och jag har inte direkt haft tid eller möjlighet att skriva något på bloggen. Begav oss till Stockholm i måndags morse för ett läkarbesök på Hötorgskliniken på tisdag morgon. Direkt efter det satte vi oss återigen i bilen för den långa resan hem. Det känns att man inte mår fit idag kan jag säga. Det sliter att resa så mycket. Även på en frisk människa så att säga.

Min lilla och de två vildbasarna var hos min mamma som gjort en enorm insats i att ta hand om dessa små terrorister. Det dåliga samvetet minskar inte direkt när man fått höra att de betett sig, ehrm, långt ifrån exemplariskt. Matstrejkande hund, gläfsig hund, matstrejkande liten tjej.. tja, allt på en gång och lite till,

Besöket då? En halvtimme försenad och sen fick vi äntligen komma in. Liten besvikelse att min läkare inte informerat honom mer om hur mina problem faktiskt yttrar sig och att jag var tvungen att dra dem igen - men på sätt och vis hade det väl sina fördelar det med. Han gjorde inte bara sin sak utan var faktiskt nyfiken på orsaken till varför det blivit så här. Nu satte han upp mig på väntelista för sån där bakterieimplantation, vilken ingen av oss vet ifall den kommer hjälpa eller inte-  allt beror ju på varför bakteriefloran blir rubbad. Är det stoppen som gör det kommer vi förmodligen inte tillrätta med floran genom att tillsätta en ny frisk..  är det onda bakterier som ställer till det mesta har vi däremot allt att vinna. Det är en balansgång. Som han sa han kan inte garantera något resultat men det värsta som kan hända är att inget händer.

Vi pratade lite om någon smartpill undersökning för att mäta transittiden mer noggrannt samt ph värden och tryck i tarmen men vi får väl se om det blir något mer av det. Han nämnde något om hirschsprungs vilket vi varit inne på förr och jag skall fråga min vanliga läkare om detta igen, men han tyckte att mina symtom stämmer väldigt väl in på just den diagnosen. Den som lever få se.

Det var väl inte helt bortkastat det här besöket i alla fall, men det kostar på krafterna att resa så mycket frö så lite. Jag hoppas det betalar tillbaks sig i längden i form av en bättre hälsa. Om inte annat hade vi i alla fall en riktigt mysig kväll jag o maken dagen innan läkarbesöket. Man får ta vara på tillfällena och det var välbehövt kan jag säga! 

Många mil i bilen blir det...

Jaha. Då var det dags för ännu en lång resa. Dryga femtio mil idag och lika många hem igen imorgon. Sist vi gjorde en sån här resa var för lite mindre än en månad sedan, men då hade vi fördelen att stanna en dag längre och bo över hos kära släktingar i Strängnäs. Den här gången blir det (förhoppningsvis) ett betydligt snabbare besök, vilket lett till beslutet att åka upp idag och ta oss hem igen direkt efter läkarbesöket imorgon förmiddag. Även om det kostar att ta in på hotell en natt lyckades vi hitta ett inte alltför dyrt alternativ på gångavstånd till hötorgskliniken dit vi ska och vi tjänar ju även en dag på att göra på det viset. Summa summarum borde det alltså inte bli så förbaskat dyrt. Nåja, allt är relativt. Den här gången kör vi på det som funkar bäst. Lillan ska ju vara hos mormor när vi är borta och det känns som vi gör bäst i att komma hem så fort som möjligt - även om det kommer kosta på krafterna att sitta i bilen så många mil två dagar i sträck. Kommer inte vara fit imorgon. Människa? Think not.

Igår hade vi en fin dag i solen. Skön promenad i solen med en vovve som inte ville gå. Fantastiskt? Det gjorde inte jättemycket igår eftersom vi inte befann oss på nån vanlig väg utan var uppe i spåret där solen lyste ganska varm och vi var skyddade från vind. Dessvärre spydde vovven på slutet av promenaden, vilket förklarade varför han vart så ovillig till att gå. Blir sådär när han inte äter på morgonen och igår var just en sån dag. Han matstrejkade ända fram till eftermiddagsmålet.

Grillen gick varm även igår och det blev en härlig söndagsmiddag bestående av fiskspett och greksallad med ett gott grekiskt bondbröd. Resterna av kladdkakan gick också ner. Lillan petade i sig rätt bra också så jag var nöjd för det. Inte av kladdkakan då alltså, utan av maten jag serverade henne. Tog sin lilla stund men vad gör väl det när det tillslut hamnade i munnen?

Så, till dagens mission då. Besöka bakteriegubben i stora staden och förhoppningsvis även få en liten dos av de där goda bakterierna som jag uppenbarligen lider stor brist på. Har väl ingen större tro på att det kommer bli så men så länge det finns liv..? Annars bär det snart av till stora staden igen. Puh. De här resorna kostar på krafterna. Krafterna man egentligen behöver till annat. Men, det är ju för en god sak och förhoppningsvis skall det leda till att dessa besök inte behövs mer inom en inte alltför avlägsen framtid. Nåja, det är en dröm i alla fall och drömma bör man...  eller hur? 

Lite snällare kladdkaka

Bakade kladdkaka till efterrätt igår. Min man är svag för dessa kladdiga historier och jag ville väl överraska honom lite när han kom hem från jobbet igår. Har inte varit nån direkt fena på just kladdkakor - det har väl snarare varit tvärtom. Kan hända för att jag valt att antingen ändra alltför mycket på receptet eller för att formen jag använt varit för stor/för lite eller för att jag oftast baserat mina kladdkakor på vanlig, mörk choklad. Då dessa kladdiga skapelser blivit antingen för mäktiga, för okladdiga eller för torra alternativt att fettet flutit upp på ytan och sett allmänt oaptitligt ut valde jag igår att göra en kaka efter konstens alla regler (nåja, med vissa undantag..) baserad på vanlig, hederlig kakao och efter Markus Aujalay (felstavat antagligen) recept. Den blev kanon. Det baserar jag på att maken tog om inte en, inte två och inte tre utan fyra gånger. Det var inte mycket kaka kvar. Resultat? Jag gör en ny idag.

Eftersom den blev en sån hit här hemma tänkte jag dela med mig av mitt något redigerade recept- originalet går att finna på recept.nu (sök kladdkaka eller Markus Aujalay eller ja, hur det nu stavas.. )

Till en kladdkaka (portioner vågar jag inte speca eftersom den i vår familj uppenbarligen bara räckte till två personer.. ;-)

150 g smält, avsvalnat fett (jag valde mjölkfritt eftersom jag är allergisk - går att använda cocosfett, ghee, olja, mjölkfritt margarin eller vanligt hederligt smör om man vill det - men då är det tuffare mot magen i och med att proteinet fortfarande finns kvar)

2 dl råsocker (receptet säger 3dl, men det tycker jag blir alldeles för sött!)
2 ägg (vispas i ett och ett)
1 dl dinkelmjöl (receptet säger 2 dl vetemjöl, men dinkel blir ju mer kompakt)
Lite vanilj (efter smak) jag valde äkta vaniljstång
Lite kallt avsvalnat kaffe (la jag till eftersom jag ville ha mer vuxen smak)
1dl kakao

Gör så här:
Smält fettet på låg temperatur och låt det svalna. Rör i socker, vanilj och kakao. Tillsätt ett ägg i taget och rör om. Rör i kaffe och sist dinkelmjölet. Häll i en form (jag tog en ganska liten rund form) och grädda i ugnen (varmluft 175 grader, ca 200 i vanlig ugn). Markus anger i sitt recept 8-20 minuter, jag hade någonstans runt 13 minuter och den blev i vår ugn perfekt då. Bakad i kanterna och kladdig i mitten.

Snällare mot magen baserar jag på vad? Snällare fett. Snällare mjöl, mindre socker. Nyttig? Nej. Men det är ju en kaka. Ska inte vara nyttig . Då ska man skippa kaka. :)

O du sömnlösa natt!

Det har blivit lite av en (o)vana i den här familjen. Att inte sova menar jag. Lillan har ju bestämt att natten är den tidpunkt på dygnet då man gör bäst i att fara runt i sängen o tjuta, snurra, studsa, krypa, tjoa, dra mamma och pappa i hår, näsor, ögonfransar och vad man nu kan komma åt att dra i (löst skinn på halsen?) och så vidare. Hundarna ser smått förgrymmade ut och har ingen brådska att komma upp på morgonen. Tro fasen det, de får ju inte sin skönhetssömn på natten längre. Igår var hon dessutom vaken större delen av dagen och somnade inte förrän vid åtta på kvällen. Tjugo minuters sömn kan man väl knappt räkna va? Fördelen var väl att hon stupade i säng när hon väl hamnade i sängen på kvällen...

För vår del har det blivit lite av ett måste att kojsa vid tio senast. En halvtimme senare och det blir ingen sömn. Det är bara att gilla läget. Sena helgkvällar är bara att glömma. Undantaget får bli de gånger vi har besök, men det resulterar ju också i att vi ser ut som två vandrande lik dagen efter. Förlåt, veckan efter. Den där sömnen.. den behövs. Men just nu verkar den inte finnas på världskartan.

Magen? Mår inge bra utan sin sömn den heller. Behöver de där timmarna för återhämtning och nedvarvning, men som sagt - de finns inte just nu. Det sägs att det finns en charm i varje ålder, men just den här sömnbristen vet i fasen om jag kan finna någon charm i...

Å andra sidan..  vad vore livet utan lillan? VÄLDIGT väldigt trist. Kan inte ens tänka mig det. Fy! Nej, då tar jag hellre de här sömnlösa nätterna och vårdar mina ögonpåsar ömt. De gör sig väl tillkänna. Kanske dags att börja testa de här fantastiska ögoncremerna de gör sån härlig reklam för. Nä. Think not. Aloe vera funkar säkert lika bra.

Hur som helst. Dagens mission är att försöka inviga grillen eftersom det sket sig igår på den fronten. Ett försök till vovveklippning och en promenad i solskenet står också på önskelistan, men vi får väl se hur mycket som hinns med. Har hur mycket som helst på borde göra listan nu och den blir inte direkt mindre. Förstår inte vart tiden tar vägen. Eller jo, det gör jag nog, Men jag vill inte erkänna det för mig själv.

Besvikelse till samtal

Idag är det fredag - om någon av en händelse missat det. Min make hade gjort det. Han var helt inne på att det var onsdag igår, vilket skulle innebära att det är torsdag idag. FEL! Det är Fredag! Så mycket bättre :) I min värld i alla fall. I min värld där vi är hemma o myser hela familjen. Det blir inte alltid så, eftersom det är svårt att förutse hur kvällen går med tanke på min mage och vår lilla (hon är sällan på sitt bästa humör på kvällen) men ambitionen finns.. och hoppet. Så länge det finns liv..?

Min lilla har nu ÄNTLIGEN vågat gunga på sin Barbapappagunghäst. YES! Ett litet steg för mänskligheten men ett stort steg för Olivia (och mig!) Hon till o med klappar honom frivilligt nu.

Det blev ännu en sömnlös natt för oss inatt. Det verkade rätt lovande när vi la oss igår då hon bara väckt sig själv en gång innan vi la oss. Bakslaget kom dock när vi bäddade ner oss under täckena. Tjihooo och pang i skallen (när hon drämde den i spjälorna i spjälsängen.. spjälskydd? Funkar inte!! Vi har och det hjälper inte ett skit) och sen var det kört. Bara o bädda ner henne mellan oss och sen satte väderkvarnen igång igen. Ja, det blev väl en timmes sömn eller två på sin höjd och det känns idag vill jag lova.

Magen? Har inte funkat alls idag. Kändes hoppfullt under promenaden (rätt form av tryck/värk) men det sket sig. Alltså inte den bästa förutsättningen för en bra dag. Att börja med medel utan att först ha tömt lite på egen hand är sällan en bra start på dagen.

Samtalet med kirurgen igår var dessutom en rejäl besvikelse. Handlade mest om de botoxinjektioner jag fått i tarmen som inte lyckats och hon verkade på något sätt vilja motivera att det trots allt varit rätt att prova .Att prolapsen som förvärrats av dem och inte gått tillbaks helt efter egentligen inte är så farligt jobbig. Att mätningarna visat att trycket trots allt minskat efter botoxinjektionerna.. om jag inte i alla fall haft någon behållning av dem? Svar: NEJ! Jo, jag har en hel del slemhinnor, veck o invagination och dessa skall diskuteras på rond som ännu inte blivit avklarad. Pratade stomi igen. Nej, tack! Men.. summa summarum det samtal jag trodde skulle handla mest om sns, manometri och defekografi handlade i slutändan mest om dessa botoxinjektioner som gjort mig bra mycket sämre än vad de gjort mig bättre. Det var en besvikelse. Jag hade hoppats på så mycket mer. Nu har jag ännu ett samtal att "vänta" från kirurgen som kommer någon gång efter att den här ronden blivit avklarad och när det kan ske är det ingen som vet. Hon lovade och bedyrade att jag inte skall hamna mellan stolarna igen eftersom det så "Olyckligt skett så många gånger o jag fått ringa o tjata o jobba så mycket på egen hand..  " Jo, man tackar..  var rätt nere efter det där samtalet.

Idag väntar gynbesök och en förhoppning om recept på något som kan hjälpa mig minska dessa hemska ägglossnings och menssmärtor. Det vore en stor hjälp att bli av med den extra värk som infinner sig två av fyra veckor varje månad. Det räcker så gott ändå. 

En fin förmiddag blev en jobbig eftermiddag

Trots att jag fick ur mig en hel del värkande gojja igår var magen inte i form. Maken kom hem med kommentaren "oj, din mage är uppspänd idag va?" Då hade jag ändå en rätt stor stickad tröja som jag tycker borde dölja det mesta o jag satt ner när han sa det..  mindre kul. Ja, den var uppspänd. Nåt så in i h-e. Verkar inte hjälpa att jag fick ur mig både under fm och em.

Lillan hade en fin födelsedag med besök av Hampus (kusinen) och det var så kul att se dem. Olivia var ganska på och Hampus lite avvaktande, vilket inte hör till det normala i det fallet. Hon ville gärna klappa på och gosa med honom men han var inte helt med på banan. Dagen till ära åt hon en o en halv pannkaka till lunch o snodde även lite korv från Hampus som mest såg förgrymmad ut över att någon tog hans mat ;-)

Eftermiddagen var dock inte till hennes fördel. Kom i säng försent och sov för lite och vaknade på helt fel sida. Var grinig resten av eftermiddagen och kvällen och en liten tjurpuppa när hennes pappa kom hem. Barbapappagunghästen hon fick i födelsedagspresent gick inte heller hem. Hon var mest rädd för den och grinade när vi närmade oss den. Nåja, det kanske kommer.. jag hoppas det. Idag har hon i alla fall vågat klappa den.


För övrigt hade vi en rätt jobbig natt. Somnade sent, hade en väderkvarn till dotter i sängen (ja, hon körde runt hela natten och sen upp tidigt) känner hur påsarna under ögonen hänger idag. Magen är hittils inte den sämsta men långt ifrån den bästa den varit. Fick klämt ur mig lite innan jag tog mina medel vilket självfallet är en fördel. Nu väntar jag på samtal från Kirurgen och hoppas att hon ringer så vi kan prata resultat på de undersökningar jag gjorde i stockholm sist.. 

Vaknar till en solig dag - Olivias födelsedag!

Det verkar bli ännu en solig dag idag. Jag tackar inte nej till det! Gårdagen var otroligt skön. Spenderade en stund av eftermiddagen på mammas baksida med hundar, Olivia och gofika så att säga. Gofika i form av mammas helt fantastiskt goda kladdkaka. Tillsammans med lite tofulineglass kändes det faktiskt helt rätt i solen som stekte och värmde upp altanen till något som näst intill kunde liknas vid en kokande kittel.

Inte nog med att det är en solig dag idag. Min lilla skatt (som uppenbarligen blivit stor, vart tog tiden vägen?) fyller ett idag. Japp, för ett år sen var vi på BB och lilltjejen såg dagens ljus för första gången. Det skall vi fira idag med pannkakstårta och presenter tänkte jag. En liten stranddocka har hon redan fått, men barbapappagunghästen får vänta tills hennes pappa kommer hem.

Gick på toa utan medel även denna morgon - dock följt av två efter det men ändå. Två dagar i rad till en början får man se som en bra start. Det kunde varit sämre. Dock mår magen fortfarande skit. Fullt i systemet trots toabesök och tarmen värker och är utspänd. Hade en hemsk eftermiddag igår rent magmässigt då medlen fastnade och jag fick ta till ett extra bara för att få ut det värsta...  bäddade för en jobbig eftermiddag och kväll och det blev det tyvärr också. Natten var ungefär likadan med en liten docka som grät i sömnen och kastade sig av och an. Fick ligga större delen av natten på min mage innan hon fick en alvedon och lugnade sig märkbart. Fler tänder på g? Det ser ut som en liten gadd till håller på att titta fram vid sidan om de två hon fått på övre raden. Jag hoppas det går fort i så fall. Det är en smärre pers det här med tänder! Hade jag aldrig fattat innan jag fick barn själv...

Imorgon väntar samtal från Kirurgen på Huddinge. Jag hoppas att hon ringer som vi bestämt och att hon hunnit gå igenom undersökningar och bilder från vårt förra besök...  att hon har nåt vettigt att komma med. Alltid lika oroligt inför dessa samtal. Känns som så mycket står på spel..  ens framtid till exempel! Ett sånt där samtal kan antingen hjälpa till att lyfta eller stjälpa en hel dag. Sen är det gyn på fredag.. massa "roliga" saker som händer med andra ord. Huuu... 

Toabesök!

Det verkar som den här dagen kan bli hyfsad. Har varit på dass en gång utan medel och är nu inne på medel numero två .Detaljer, detaljer - jag vet! Kanske inte borde vara så detaljrik i min beskrivning, men eftersom jag försöker föra någon form av dagbok och detta är mitt sätt att göra det kan det vara bra för mig själv att veta. För dig som läser... det går att sluta här ;-) Med andra ord har det varit toabesök varannan dag sedan jag började med nya programmet. Bättre än det förra i alla fall som inte funkade över huvud taget.

Hur som helst. Kör vidare på det program jag bytte till häromdagen. Har totalt lagt ner inolaxolen och tar nu 4 påsar movicol, 2 tarmslim och lite homeopatmedel mot magvärk. Kör vidare på det tills tarmen säger åt mig att sluta. När det slutar göra vad det ska så att säga.

Lillan sov inge vidare inatt heller. Fick ge henne alvedon vid tvåtiden för att få henne att somna om, eftersom hon vägrade slappna av. Det gjorde susen och hon sov till halv sju imorse! Yihoo! Bara en sån sak. Gillar inte mediciner, men när hon inte får sova vad gör man.. hon måste ju få sova.. hela dagen blir så himla fel annars. Vi får se vart den här dagen barkar. Det ser ut att bli väldigt fint väder och det tackar jag inte nej till. Enligt min kära mamma skall det bli regn nästa vecka (fast jag är skeptiskt till dessa långtidsprognoser, de kan ju fan inte spå vädret från dag till dag.. ) så det gäller väl att passa på. Ta det säkra före det osäkra. Det verkar vara min melodi nuför tiden. I alla fall ibland ;-) 

Ett grinkalas för ettårstjejen

Tji fick jag. Det blev ingen repris på gårdagen. Vare sig måendemässigt eller lillanmässigt. Igår var hon på strålande humör. Idag på skithumör. Eller ja, hon var på bra humör - tills gästerna kom Då sprack det och gick åt pipsvängen med alltihop. Hon grinade nog ganska precis från det att gästerna dök upp tills de gick igen. Min mage var ungefär på samma plan. Grinplanet. För kort med tid att ta hand om den imorse (jag vet inte vart tiden tog vägen, men någonstans i mat/tårt/städ/hundpromenadförberedelserna för kalaset kanske?), stress då lillan inte var på minsta humör och inte ville vare sig äta, leka eller busa med sina kusiner. Nog för att hon kikade på dem och småflörtade mellan tårkaskaderna, MEN hon ville inte sitta på golvet och leka med dem. Hon ville inte sitta i stolen och äta. Hon ville inte låta någon hålla i henne utan klamrade sig fast i min, Anders eller min mammas (mormors) famn. Borrade in huvudet och försökte gömma sig.

Så tråkigt när det blir sådär. Somnade direkt i vagnen då gästerna gått. Vaknade ganska exakt när vi kom in igen. Dags att äta igen. Vaknade på fel sida. Nu sitter maken och kämpar med maten då jag måste ta hand om min mage som svällt upp till badbollssize igen. Det låter inte som det går sådär vidare värst bra. Hon har inte bajjat idag heller. Förutsättningarna är inte de bästa med andra ord. Usch, hade bara velat ha en lugn dag, en glad tjej och en samarbetande mage idag. För mycket att be om, jag vet men ändå. Ibland kan man få drömma?

Maten gick i alla fall hem (även om det var ett Kajsa Warg experiment. Man taget vad man haver.. ) och tårtan blev riktigt god om jag får säga det själv. Mjölkfri med tårtbottnar bakade på dinkel och råsocker, men den verkade ändå gå hem. Tacksam för det! Fina presenter fick hon också, mitt lilla hjärta. Hon föredrog dock att leka med snören och papper framför dess innehåll. Ungefär som hundarna.. fast kanske inte alls. :) Den dagen kommer.. då hon kommer le stort vid anblicken av just paket. Nu är hon helt enkelt för liten för att förstå. Desto mer paket att öppna för mamma och pappa (daddy likes ;-))

Kan man önska sig gårdagens morgon i repris?

Den här morgonen har inte varit hälften så bra som gårdagens morgon. Status på magen idag är skit, jämfört med status på magen igår som var helt ok. Bättre än föregående dagar veckan som gått. Idag kan man väl säga att det är allt annat än så. Magen har INTE kommit igång, medlen vill inte verka som jag tänkt och lillan är inte på superhumör. Vaken inatt, vaken tidigt (även om hon låg kvar längre imorse än övriga dagar) och dessutom nalkas kalajs för sötnosen i eftermiddag. Eller ja, det var det där med "eftermiddag" - allt är relativt!

Vet inte hur den här dagens ska gå, men jag hoppas innerligt att det snart vänder till det bättre annars har jag ännu en tuff dag att vänta. Hu. Känns som det varit tuffa dagar så det räcker o blir över på sistone. Tydligen är det någon annan som tycker annorlunda. Jag hoppas i alla fall att lillstumpan får ett roligt kalas (även om hon säkert inte förstår att det är henne vi firar.. ) och att hon håller sig på bra humör i eftermiddag! Det börjar närma sig dagens andra mål.. hittils idag har det varit mycket strejk men jag skall fjäska med henne lite extra idag och låta henne kladda värre än vanligt. Jag hoppas det går hem och att några bitar hamnar i munnen också ;-)