Skäms på mig

Jag förstår varför lillan varit gnällig. Hon har ju fått tänder.. inte bara en, utan två stycken på kort tid och det har uppenbarligen stört henne väldigt mycket. Tror faktiskt det haft ett ganska stort samband med kräkningarna hon haft och kinkigheten i största allmänhet. Ser dessutom ut som det är fler på g så att hon ska vara på bra humör den närmsta tiden kanske är att hoppas på för mycket?

Innan jag fick barn fattade jag inte hur jäkla jobbigt det är för de små när tänderna spricker igenom eller när tänderna är på g. Det förstår jag nu. Det är ju skitjobbigt! Stackars små liv...  o inget kan man göra för dem.

Vår lilla har främst velat bli buren, lekt med, underhållen dygnets alla vakna timmar..  sover oroligt under de få timmar hon sover på dagen. Sovit bättre på nätterna (konstigt nog?) och är väldigt grinig på eftermiddagen. Intressant att se hur detta går idag..  med massa folk o stim o stoj o tja, allt vad nyår innebär så hoppas jag att hon skall ha lite mindre ont, vara på lite bättre humör och att vi får ett lugnt nyår allihop.

Min egen mage tänker jag inte ens kommentera idag. Status är som väntad. Det räcker. Jag tror de flesta som följt min blogg förstår vad det innebär. 

Gnällfia

Nog för att det inte varit några spyor vare sig igår eller idag. Därmot har lillan varit otroligt grinig hela dagen. Sov som en stock inatt, ville knappt vakna när vi försöket få i henne lite vätska (eftersom hon druckit dåligt under dagen och redan låg back efter alla kräkningar). Orolig mamma!! Japp, jag.

Har inte varit villig att äta eller dricka idag heller. Grin, gnäll o kink mest hela dagen och nöjer sig inte när hon inte får vara väldigt nära. Väldigt nära elika med bli buren hela tiden. Oroar mig såklart. Är inte van vid att hon är på det här viset.. men jag förmodar att det har o göra med att hon fortfarande inte mår bra. Det kan hon ju inte göra. Magen bullrar på henne och hon rapar mycket. Fjärtar en hel del också..  kan förstå känslan. Den är ju inte direkt främmande för mig.

Nu hoppas jag bara hon blir frisk snart SNART! De här är påfrestande för hela familjen, inte minst för Olivia och man känner sig så förbannat hjälplös. Får inte mycket gjort mellan magpassen och passen med lillan men det är bara att gilla läget. Huset får vänta tills den dagen kommer då lillan mår bättre och tiden finns.

Peppar, peppar

Ingen kräkning ännu. Det har nu gått lite drygt ett dygn sen hon spydde sist. Min lilla alltså. Idag har hon varit på betydligt bättre humör än igår - det vill säga hon har varit glad ungefär tio minuter istället för två ;-)- Nej, det var en smärre överdrift. Hon har varit glad bra mycket längre tid än så, men hon är fortfarande inte riktigt sig själv. Det börjar komma mer nu fram emot kvällningen, men dagen har varit lite kinkig o trött.

Började faktiskt ge henne lite "riktig" mat idag vid halv fyra... kände att hon började tröttna på den flytande smörjan (hade jag också gjort om jag börjat må bättre.. magen är ju rätt tom o värkande när man inte fått fast mat i den på ett tag o är van vid den mättnadskänsla som fast mat ju faktiskt ger... ) och beslutade mig för att testa. Min yoghurt gick hem som smör i solsken. Var väldigt försiktig och gav henne bara någon tesked men då började hon störtgrina och grep efter skeden. VILL HA MER!!

Väntade någon halvtimme för att se vad som hände, men då det verkade som om att det gick bra (på rätt håll?!!) fick hon faktiskt lite ris och kokt kyckling mixat till en slät sörja blandat med min yofu yoghurt. Om hon gillade det? Har inte sett ungen äta med så god aptit på väldigt länge. Jises. Det var bara gapa o svälj. Inget bråk, inget stök... inte massa mat utanför. Bra tecken! Vill hon ha mat måste hon ju vara på bättringsvägen?! Hon somnade nån halvtimme efter och sov en stund. Därefter ville hon ha mer - och fick det. Peppar, peppar blir det inga bakslag den här gången och lilltjejen får behålla sin mat. Nu vill vi ha en frisk dotter här hemma, den pigga, glada lilla tjej hon brukar vara! 

Magsjuka till jul... tjolahoppsansa?!

Det verkar inte mycket bättre än att det lillan råkat ut för är en dundermagsjuka i kombination med bilåkande (kanske bilåksutlöst sådan?) som liksom tagit grepp om hennes lilla kropp. Lillan som sällan är sjuk.. eller sällan varit sjuk.. Det gör väl att man som hispig morsa blir extra nojjig och orolig när hon väl blir sjuk och det är av såpass kraftig karaktär.

Efter en natts ihärdigt matande med vätska och en natt utan kräkningar kände jag igår att vi var lite mer på banan igen - tji fick jag. Lillan var gnällig och irriterad och ville inte äta under dagen igår och på eftermiddagen/tidiga kvällen fick vi vårt svar på varför. Bakslag! De två diarréomgångar hon haft under dagen följdes av ännu en kraftig spya och det kändes som allt vi puttat i henne var förgäves...  grinade. Japp, jag grinade. Det blev bara för mycket!!

Under natten fortsatte vi med vätskematningen. Varje kvart till en början, sen var tjugonde minut och sen varje halvtimme. I slutet varje timme. Saft, sockervatten, vatten.. nutramigen.. ja, varvat och klockat och loggat. Ingen spya ännu och det som hamnade i blöjan imorse (numero två) var tack o lov inte någon diarré. Att hon imorse ville smaka på min soyayoghurt var väl ett gott tecken?! Vågade dock inte ge henne så mycket...  nån tesked.. rädd för bakslag. Vi fortsätter vår nutramigen och saftmatning under dagen och hoppas att det inte blir några fler bakslag. Det får det bara inte bli. Hon är slö såklart, men hon är i alla fall bra mycket piggare än igår.

Hur jag mår själv? Det får jag återkomma till i ett annat liv.. eller ja, ett liv där lillan är lite bättre. First things first..

Resan från helvetet

Fy fan. Jag måste börja dagens inlägg med dessa två ord. De är så väldigt beskrivande på hur upp och hemresan till släkten i Strängnäs gick. Nu pratar jag faktiskt inte om mig själv utan om min lilla. Eftersom vi aldrig haft problem med åksjuka hos henne förr (och vi har åkt långa sträckor med henne måååånga gånger, ända sedan hon var en liten, liten bebis... ) hade ingen av oss en tanke på att hon skulle kunna bli magsjuk eller kräksjuk den här gången heller. Det borde vi haft.

På uppresan började de efter ett par timmar och ville inte ge sig förrän vi var framme. Då åt hon dock och blev snabbt bättre. Hemresan däremot var en ren och skär mardröm. Väglaget, en tokuppstressad vovve och en liten som kräktes mer än vad hon nånsin gjort. Fick inte behålla någonting och hur jag mådde under o efter den där resan kan jag inte ens beskriva. Spenderade kvällen igår (då hon fortsatte kräkas och inte fick behålla någon vätska whatsoever) med att mata henne skedvis med vatten och sockerlösning..  hela natten fick hon vätska, ungefär en gång i halvtimmen-timmen. Spydde inte under natten (tack o lov!) men hon är långt ifrån fit idag heller. Vill inte äta, är gnällig, trött...

Sjukvårdsupplysningen ger jag inte mycket för. Varför vänder man sig till dem? Man vet ju vad som väntar. Jag vet. Idioter. Jag skulle lika gärna kunna sätta mig i den där telefonen själv. Ursäkta mig, men jag har aldrig fått några vettiga råd från dem. Igår blev jag mest förbannad. Tur man ha en vän (tack Camilla) med lite vett i skallen som man kan konsultera när de som borde veta bättre inte gör det.

Mår lagom dåligt idag. Har varit en stressig jul med mycket oro och jag måste erkänna att jag aldrig varit så slut en julhelg. På alla plan så att säga..   har dock varit en trevlig jul i sällskap av nära och kära, men just nu är jag glad att vi bara är hemma igen... vill bara få lillan bra igen. Det är det enda som spelar roll i min värld just nu. 

Magen gör sig påmind...

Det kommer bli ett litet juluppehåll i bloggandet eftersom mina övriga julplaner kommer krocka lite med just bloggandet och allt vad datorer heter i övrigt. Men... i mellandagarna är jag förmodligen uppkopplad några dagar igen innan det är dags att ta tag i nyårsbestyren!

Magen mår fortfarande apa vilket inte bådar nåt vidare inför julhelgen. Å andra sidan..  jag har inte mått bra på jag vet inte hur många jular det var sen sist? Minns faktiskt inte när jag hade en dräglig jul... trevliga har de varit, många av dem - men de har inte varit något vidare bra på magfronten. Julen brukar innebära smärre katastrof för en mage som min. Mycket mat, fel mat, fel kombinationer, fel tider, mycket stress.. ja, allt det där. Tänk att något som egentligen bara borde vara lugnt och trevligt (vilket det självfallet också är!) kan innebära en såpass stor press och orsaka så mycket onödigt ont? Med ont syftar jag på magen.

Julen är en tid med mycket press runt omkring sig. Många traditioner är bundna till den och många traditioner spricker när nya familjer bildas. Bara det kan skapa en viss ångest och frustration. Men ... livet förändras och skall så göra. Det går inte att hålla fast vid det som varit. Man måste blicka framåt. Hur skall man annars överleva?

God Jul allihop! 

Snart är julen här (?!)

Jag skall erkänna att jag liksom missat det där med julen lite i år. Adventsstjärnorna kom upp först i förra veckan och ljusslingan hittade sin plats häromdagen. Lite kulor o annat pynt har jag fått upp sista dagarna också men julkänslan, vart är den?? De fina snöiga dagarna liksom jobbade vi bort... de mer gråmulna har jag skyndat mig igenom och nu? Bara några dar kvar och det har fortfarande inte gått in.

Bakade några saffransmuffins igår (en hit faktiskt!) för att skapa lite julmysknäsla och gjorde lite julgodis, men tror mest att jag lurade mig själv. Känner mest stress just nu. Lillan har varit kinkig, sovit dåligt och varit ganska gnällig så nätterna har varit en smärre pers. Känner mig allt annat än utvilad inför julhelgen som står för dörren. Maken skall försöka komma hem lite tidigare idag för att hjälpa oss komma lite mer iordning, det ser jag fram emot! Att rusta ett hus på egen hand och ta hand om en liten o två vovvar, det tar faktiskt på krafterna. Speciellt när man själv mår apa. Tack o lov för min underbara mamma som ställer upp så mycket hon bara kan. En sak är säker: lillan älskar sin mormor! 

Första tanden!

Så var det alltså dags. Som vi väntat! Jag har ju trott att det varit tänder på g för lillan i flera månader nu - utan att en endaste liten tandbisse tittat fram - inte förrän igår vill säga. Förklarar kanske varför hon varit så grinig sista dagarna och sovit uruselt. Att lillan sover uruselt och är svårsomnad som sjutton gör ju även att vi andra i hushållet sover kasst. Det har blivit lite av en (o)vana i det här hemmet. Men efter jul vänder det..  önskar jag! :)

Magen lever fortfarande sitt eget liv och den är nästan för tragisk för att kommentera idag. Försökte få tag i min handläggare på FK och insåg ganska snart att hon inte går att nå eftersom hon är sjukskriven.. fantastiskt..  jag är sjuk, min handläggare är sjuk.. min läkare är sjuk? Fantastiskt var ordet.

Tack o lov har jag i alla fall fått nytt recept utfärdat så nu ser i alla fall julhelgen ut att klara sig rent medicinmässigt! Dags att ta tag i dagens projekt som är att måla hyllor och få upp gardiner. Hinner jag tänkte jag försöka slänga ihop lite julgodis också.. .det sista är dock tidsberoende! 

Mageländet fortsätter

Julgodis är inge bra för min arma stackars lilla mage. Ändå har jag varit en idiot och stoppat i mig skiten. Varför? För att jag fick den. Hade aldrig köpt den själv men det som ligger framför ögat är svårt att låta bli. Om man är inne i en period av dålig karaktär så att säga.

Magen? Mår apa. Inte bara på grund av godiset såklart, utan situationen i sin helhet. Har varit för mycket stress o press o saker som oroat mig på sistone för att det skall vara bra för en mage som redan är åt helskotta. Stress gynnar som bekant inte en ond mage. Inte heller min.

Idag är mitt största dilemma att försöka ta mig iväg o handla. Vet inte om jag lyckas. Nya bilbarnstolen är på plats i bilen, men backen utanför är hal o jävlig, magen är åt helvete och tja..  det är inte helt lätt att få ihop. Min hjälp med barnvakt under tiden försvann till mer akuta behov- och självfallet förstår jag det!  Min lilla veckohandling är ju liksom allt annat än akut ;-)  så planeringen sprack lite där med. Men det är bara o gilla läget, det är ju liksom inte hela världen! Handla kan jag göra imorgon med, det är väl mest att jag vill ha det gjort. Det blir inte mindre folk i affären ju närmare jul vi kommer. Jag får se om jag kan lösa det på nåt sätt. Men alla varor jag skulle ha lär jag inte få med mig med lillan i bilen :) Kanske bra för eknonomin om inte annat?? :) 

Det tar då aldrig slut..

Det sägs ju att ett problem eller en olycka sällan kommer ensam. Så sant som det var sagt. Har redan fått känna på hur det kan vara när man blir med hus. O hur mkt otur man kan ha. I och för sig ingen överraskning med tanke på den otur vi haft på sistone, men ändå. Det här hade man ju önskat att man slapp. De små besparingarna rinner iväg som jag vet inte vad - vattnet man spolar i en kran kanske? Ungefär på det viset.

Magen? Den mår ungefär därefter. Åt helskotta med den. Ingeting vill fungera och hormoner som spökar på det. Man kan bli deppig över mindre. Mens. I massor. Humör? Åt skogen. Skulle gått på HLR för barn med mammagruppen idag (har inte träffat dem sen vi flyttade hit pga att jag prioriterat att få huset och stöket här iordning före jul) men kroppen säger ifrån. Stress utan dess like, mestadels pga alla dessa oförutsedda kostnader, strul med både recepttjänster, mediciner, läkarsamtal, paket på vift och så vidare och så vidare. Ett värmesystem som pajat - ja, man kan gråta över mindre. Eller stressa över mer? Min kropp har i alla fall sagt ifrån så det räcker och blir över för en lång framtid. Magen orkar inte med. Prolapsen har bara blivit värre..

Kroppen vill ha en lugn dag hemma idag. Ikväll med. Det är därför jag tvingas ställa in den HLR kurs som jag faktiskt sett fram emot väldigt mycket. Både för att jag vill lära mig och för att jag vill träffa de andra mammorna. Jag saknar dem faktiskt och jag saknar nåt annat än all denna stress. Men efter jul intalar jag mig.. när allt lugnat ner sig? Då börjar nästa stress ;-) Men en sak i taget. Jag skall göra mitt bästa för att varva ner till dess i alla fall, även om jag oroar mig för hur julen skall gå.. .

Puuuuhhhh...

Det har visst blivit ett smärre uppehåll igen här på bloggen. Har haft fullt upp minst sagt. Med huset och med magen och med allt som rör de båda. Hade en riktig skitdag i fredags - ja, skitdag rent utsagt! Magen tokstrejkade, tarmen ville bara ut och inte stanna kvar. Mådde apa. Lillan var på sitt sämre humör. När min mamma (som snällt nog gick till apoteket för mig) kom till apoteket för att hämta ut fler mediciner åt mig fick jag till min förfäran vetskap om att alla mina recept på de mediciner jag använder dagligen inte längre fanns på recept (med andra ord, apoteket hade klantat sig och tagit ut de nya recepten och skitit i de gamla, vilket resulterat i att de gamla blivit FÖR gamla och gått ut och de nya använts och skrivits av trots att de inte haft tillräckligt mycket hemma.. ) Smått förbannad var jag.. blev alltså krissamtal både till Huddinge, Kungälv och försök att nå dem på webben (vi hade dessutom knappt ett fungerande internet hemma).

Inte nog med detta. 1177 sidan med mina vårdkontakter strejkade, mitt bankID hade gått ut pga bankbyte och dessutom fick jag inte tag på någon av mina läkare. Hade ett bokat samtal med min läkare i Kungälv men pga sjukdom fick jag tala med en kollega till honom istället.. en kollega som knappt visste vem jag var..

Var minst sagt ledsen och uppgiven i fredags. Var inte min dag. Massa annat strul också och inget av detta gynnade magen...   sedan blev vi spontant inbjudna på middag till grannen vilket inte var ovälkommet! Mycket trevligt initiativ! Lite ågren över hur vi skall klara av att matcha den middagen bara. Gud vilken fisksoppa han hade lagat! 

Back on movicol... :(

Magen har fullständigt ballat ur sista dagarna. Ni som följt bloggen (ni är ju några stycken..) är nog ganska väl insatta i hur illa min mage mått de sista veckorna. Fick nog igår och bestämde mig för att det var dags att prova något annat - igen. Vilken gång i ordningen? Det kan man fråga sig. Både en och två gånger. Jag tog med andra ord det jag hade hemma. På gott och ont. Movicol. Har för tillfället lagt ner tarmplus eftersom det verkar som den bulkade upp tarminnehållet så till den grad att det fick motsatt effekt och hela tarmen stannade av... vilket naturligtvis lett till att prolapsen förvärrats ännu mer.

Skall prata med min läkare på Kungälv imorgon. Hoppas att han visar lite förståelse, men det brukar han ju göra. Önskar bara han kunde trolla.. hitta på något som gjorde mig bättre. Men den önskan får jag snarare lägga på min läkare i Huddinge. Även om han inte kan utföra några mirakel. Då hade de redan skett. Botoxen funkade inte i alla fall, det är ett som är säkert. Värre blev det men den positiva effekten, den vi eftersträvade.. den lyser fortfarande med sin frånvaro... 

Nu kör jag alltså movicol junior neutral fyra påsar om dagen (två morgon, två kväll) i kombination med tarmslim. Vi får se om det vänder lite..  idag har jag känt mig otroligt magsjuk..  den som lever får se!

Nu har vi i alla fall (peppar, peppar) ett fungerande bredband här hemma.. i vårt eget hem.. hur bra känns inte det?
 

Stress o kass mage går inte ihop

Det är väl inte direkt någon nyhet. Att stress och magont inte går hand i hand. Eller förresten, hand i hand går de ju. Det ena föder liksom det andra. Men om man redan har en kass mage mår man absolut inte bättre av att känna stress. Vare sig fysisk eller psykisk. Ibland är det dock ganska svårt att undvika. Vi lever liksom i ett ganska stressat och pressat samhälle. Är det inte det ena så är det det andra - men däremellan passar i alla fall jag på att försöka stressa av så gott det bara går.. för en sak är säker:

Min tarm behöver tid för att inte balla ur. Den behöver tid och förståelse och den klarar inte av vare sig stress eller press. Minsta lilla kna räcka för att själpa en hel dag. Priset för det är ganska dyrt och det tar på krafterna att betala sina synder. I alla lägen går det som sagt inte att undvika men ibland önskar man att man vore lite bättre på att lyssna på sin kropp o lite sämre på att köra över den.

I ett annat liv..

I ett annat liv hade jag valt en mage som kanske kändes lite bullig att ta på, men som skötte sig som den skulle och inte trilskades med mig hela tiden. I ett annat liv hade jag försökt ta vara på dagen på bästa sätt, jag hade träffat mina vänner under helt andra omständigheter och med högre frekvens och jag hade inte planerat dagen i minsta detalj för att över huvud taget ta mig igenom den som en hel människa. Jag hade gjort mycket för att få det där andra livet (därmed inte sagt att jag inte är nöjd med mitt eget för det är jag! Rent familjärt så att säga... det är bara min förbaskade mage som sett sina bästa dagar och som jag gärna hade skickat in på rekond!

Huuu.. denna mage...jag får i alla fall veta att jag lever. Det går liksom inte att ta miste på. Vad vore väl livet utan lite värk... :-/ Lite? Allt är en definititonsfråga. Man definierar utefter sina egna mått. När man går med ständig värk blir "lite värk" något som i en annan persons värld kanske hade definierats som något helt annat. Kanske rent av som "gräslig värk" - vad vet väl jag?

Detta renoveringskaos tar i alla fall smått knäcken på mig då det hela tiden strular. Ett litet prohlem uppstår och tio nya föjer. MEN det går framåt trots allt och vårt enda "klara"  rum har fått sig några julstjärnor för att skapa lite hemkänsla. Tack o lov för det. När vi väl är klara är jag övertygad om att jag kommer känna mig nöjd med mig själv och min insats. För att inte tala om min stackars mamma som sliter som ett djur för att hjälpa oss med dessa förbaskade tapeter. Vad man använde att klistra med på åttiotalet vågar jag inte ens gissa på!!

Magen säger mig något

Söndag idag. Vilodag kallades den förr. Vilodag? Vadå vilodag? Här spenderar vi inga Söndagar i soffan direkt. I alla fall inte på förmiddagen eller dagen. Kvällarna däremot kan vi med gott samvete spendera nerdegade i soffan.

Hur som helst. Den här Söndagen kommer tillägnas huset. Denna med. O nästa... o många därefter. Det finns o göra så det räcker o blir över. Minst sagt. Magen...  ja, den kommer behöva ta in på rehab efter den här persen... nu protesterar den med alla medel den har. Tarmen har svullnat igen totalt, krampar, värker, invaginerar sig värre än nånsin, prolapsar .. ja, allt detta härliga kommer på en o samma gång som ett underligt otrevligt litet brev på posten. Låt oss säga att man skall lyssna på sin kropp.. inte köra över den gång på gång när den försöker att tala om att den inte tycker om behandlingen.. tänk om jag lärde mig lyssna jag med?

Så har dagen kommit...

Nu är denstora dagen här med besked. Mammas tangentbord verkar samtidigt sjunga på sista versen. Att få till mellanslag är en liten match i sig! Blir alltså inte något långt inlägg. Status för dagen? Kunde varit mycket bättre...men det är väl med andra ord ganska exakt på det vis som jag hade räknat med :( Inga överraskningar här inte!

Puh!

Det har varit en apdag rent magmässigt idag. Fy säger jag bara. Med tanke på att vi dessutom hade en hel del att göra idag och inte direkt kunde låta bli med tanke på morgondagens aktiviteter (möbelflytt) så var det inte bästa utgångsläget precis... Huuuu.. men, men på nåt sätt gick det idag med. Magen är som ett krigsfält och kroppen med för den delen. Har gjort mycket på en vecka men nu börjar kroppen strejka rejält och huset bråkat med oss nåt kollossalt. Jag hoppas vi får lite flyt snart för det skall inte vara såhär kämpigt att renovera lite... ;-)

Tack min fina mamma!

Hade en smärre magpers igår. Eskalerade under kvällen och skicket var något av en katastrof. Som jag sagt tidigare, det funkar inte att låtsas att man är "normal" och ignorera signalerna från magen. BAKSLAG! Tackar min gud eller vem jag nu skall tacka för min underbara mamma som ställer upp i alla väder. Igår var det den enorma hjälpen med lillan när kroppen braka loss och att hon även hjälpte mig på natten då lillan sov oroligt och vaknade gång på gång... guld värt! Tack mamma!

Idag försöker jag som vanligt få ordning på magen (eller ja, ordning o ordning allt är relativt!) för att kunna ta mig upp till huset och sanera lite inför möbelflytten imorgon. Lillan verkar reagera mot det hemska byggdammet dessutom, så något måste jag göra för att bli av med skiten. Städa gör jag i alla fall inte för lite!!

Time flies

Det har varit en hektisk vecka det här.. både för min egen, mammas och min makes del. Lillans och hundarnas också vill jag påstå. Jiiiises. Det har gått i ett. Magen mår inte bra. Huset börjar få en ny profil (våran) men oj vad mycket strul det är med allt... inget flyter som det ska och hela tiden uppstår nya små problem som måste lösas och stjäl av den värdefulla tiden som vi skulle lagt på annat. Fasar lite för att vi inte hinner bli klara ens med de rum vi påbörjat tills den stora flytten går av på lördag...   att hinna de rum jag hade tänkt från början har jag lagt ner för länge sedan..  vilken optimist jag var! Jiiises (återigen)

Nu handlar det mest om att få saker o ting att falla på plats, att avsluta påbörjade projekt och försöka lägga irritationen över att inte få allt klart bakom mig. Magen tar stryk!! Jag har inte lyssnat på den. Bakslag gång på gång och ändå kör jag över den. Inte bra. Det här kommer jag få sota för. Länge. Jag är mycket väl medveten om det.. men inbillar mig att det är "nödvändigt ont". Ah, jag vet inte jag..  har damm ända in i porerna. Perfekta offret för en skönhetssalong! De hade gnuggat sina händer om de såg mig.. "här kan vi göra pengar - totalsanering!" - tja, nåt i den stilen i alla fall...

Sista dagen att pyssla klart imorgon innan flyttlaset som sagt och innan dess skall jag försöka handla flyttkorv (ja, nåt måste man ju bjussa på, de stackarna som ställt upp att hjälpa oss vet ju inte vad de gett sig in på... vi har många tuuuunga möbler! Här kommer korven in.. ) men innan dess skall jag få igång min bil som stått kall och okörd i lite drygt en vecka nu...  ser jag fram emot att skotta fram den?? NOT!

Stressad själ...

Har haft det ganska tufft med magen sista dagarna och det har väl inte direkt blivit bättre av att jag kört över dess signaler totalt. Ja, totalt var ordet. Har inte lyssnat på min kropp ordentligt och har tvyärr även missat att ta mina tarmslim två kvällar i rad, vilket naturligtvis resulterat i att tarmen stannat upp..  mina tarmplus har jag inte glömt och dessa har ju en tendens att "bulka upp" lite FÖR mycket när man inte kombinerar dem med något som stimulerar peristaltiken då den redan är kass från början.. för dem som lider av diarré och inte har alla andra problem som jag har antar jag att produkten kan vara toppen i sig själv!

Kommer inte bli några långa inlågg idag heller. Fullt upp med renovering och att ta knäcken på mig själv (nåja, jag försöker faktiskt inte göra det men kombinationen av de två är inte helt lätt!) så jag får ta upp bloggandet igen när allt annat är på plats och det faller sig mer naturligt.

Tillfälligt tillbaks

Som jag gissade har jag inte haft tid eller möjlighet att blogga de senaste dagarna. Egentligen inte idag heller, men jag gör ett litet undantag på min mammas antika dator... normalt bloggar jag ju från min cykel.. två flugor i en smäll.. här har jag en cykel men saknat min laptop och en bra uppkoppling.

Hur som helst. Senaste dagarna har gått åt till huset och de kommande två veckorna lär kretsa kring samma sak. Roligt och jobbigt på samma gång.. När man dessutom mår apa och kämpar med energin till att klara sig igenom dagen som en hel människa då blir det lite extra tufft..  när man på det försöker överträffa sig själv och låtsas att man är en "normal" människa som inte behöver ta hand om sin kropp... ja, då går det åt skogen. Som idag. Sån värk i magen så jag skulle kunna krevera och hela kroppen säger ifrån. Har varit flitig i huset men fyyyy... kroppen vill bara ta semester från resten av mig tror jag. Känns som nån form av blindtarmsvärk jag har haft idag och är yr o snurrig i bollen... svartnar för ögonen så fort jag reser eller böjer mig. Nog för att jag har lågt blodtryck i vanliga fall men detta är helt extremt! Känner mig allt annat än fit..  nåja.. några dagar till så.. .hoppas jag..

Det blir fortsatt tunt på bloggen tills jag är i fas med dator vid cykeln och inte lägger energin på att få ett beboeligt hus.