tisdag 29 november 2011

Gravid med kassa tarmar

Det har väl blivit dags att göra ett litet erkännande som jag dragit mig länge för att lägga ut här på bloggen. Anledningen till att jag valt att hålla det hemligt har dels varit att jag inte vetat hur detta skulle gå och dels för att jag mått så förbannat dåligt. När man är gravid ska man inte må dåligt, man ska va lycklig och befinna sig på nån slags rosa moln. Det gör inte jag. Jag mår uruselt och det var länge sen jag mådde så förbannat dåligt. Tyvärr. Att sjukvården dessutom gör allt för att motarbeta eller rättare sagt inget för att hjäpa underlättar inte precis..  ingen vill ta i en gravid kvinna med tång, än mindre om hon har så stora tarmbesvär som jag har.

Det glädjande är dock att bebben verkar må bra. Snart nitton veckor gångna och ultraljudet visade en fin och hel lite krabat som redan verkar ha en egen och stark vilja. Envis kallade de den? Jo, ja jag är inte förvånad.. den gillar dessutom att stå på huvudet.. man kan ju undra vart det kommer ifrån ;)

Nu har vi i alla fall varit på rutinultraljudet som visade en frisk liten krabat som sagt (så mycket man nu kan se med det där ultraljudet) och då kände vi att vi var tvugna att gå ut med sanningen.. det börjar ju liksom puta på magen - det vill säga värre än normalt.. min mage är ju alltid putig pga alla gaser o tarmstopp men nu är den liksom aldrig platt längre. Kanske inte så konstigt med tanke på att bebbe mäter ca 20 cm från huvud till fot! :-/

Har levt på näringsdrycker o intagit de där hemska dulcolaxtabletterna sen igår o magen är väl förhoppningsvis ganska tom på avföring.. men det slutar inte krampa, bubbla o värka.. :( Hur denna resa skall gå är för mig fortfarande ett mysterium men jag hoppas bara överleva flygresan så hoppas jag resten ordnar sig på plats. Brädan o alla mediciner (de jag får ta urk..) skall ju trots allt med.. vem fan släpar på en situbräda  när de ska på semester?? Tullmännen lär få roligt i alla fall.. det är ju inte första gången..

Såååå.. jag vet inte hur mycket tid och ork jag kommer ha att lägga på internet därnere om vi nu kommer oss iväg så är det uppehåll på bloggen lär jag vara tillbaks igen efter den 15 december när vi kommer hem igen. Förhoppningsvis med bättre hälsa, bättre humör och en snällare mage! Jag skall dressera bebben att sparka tarmarna i rätt riktning har jag tänkt mig...

måndag 28 november 2011

Nåt slags sömnmedel

Inte heller den här dagen blev som jag hade tänkt mig - men när blir de någonsin som man tänkt sig? Denna dag har dock innehållit en komplett mix av både frustration, magvärk, besvikelse, ilska och irritation. Inte den bästa kompotten med andra ord!

Magen, tja, den har levt sitt eget liv även idag - det vill säga VÄRKER sönder mig. Mediciner har varit de vanliga plus två tabletter dulcolax till lunchen, men dessa har ännu inte gjort nån värkan. Relaxiten ville inte hjälpa alls..  av läkaren idag fick jag enbart sömnpiller utskrivna.. ville ha nåt att få somna på, nåt relativt "snällt" men tydligen var det väääääldigt svårt att få till. Gamla dönare som man sover mycket och länge på var tydligen enklare? Rimmar illa i min värld.. jag som egentligen avskyr mediciner och här går man som en vandrande kemikaliefabrik?

Ingen lycka med sköterskan hos kirurgen heller.. visst hade hon talat med honom MEN hon hade glömt vad han sagt och hon var inte på plats att kolla upp - summa summarum jag får ringa igen imorgon?! Vad är det frågan om?!! Några saker hade hon inte fått svar på men det hon fått svar på hade hon uppenbarligen glömt. Man kan bli trött för mindre..

Lagt ett meddelande via mina vårdkontakter till läkaren på Kungälv och bett honom skicka remiss för utredning av hirschprungs. Har trots allt flera noteringar i mina journaler där frågeställningen finns men aldrig riktigt tagits på allvar verkar det som. Avvikande anorektal manometri, avsaknad av lumenockluderade kontraktinoer (nåja, något sånt jag inser att det förmodligen är felstavat) och så vidare..  hur svårt kan det vara att göra en tarmbiopsi för att kolla de där gliacellerna??? Jag antar att jag återigen kommer möta kalla handen, jag är van vid det, men det är lika bra att fråga mens man fråga kan!

För övrigt..  allt jag hade hoppats få svar och klarhet över idag har gått emot mig, inget av dessa saker har fått minsta antydan till klarhet och här sitter man med världens magvärk när resan närmar sig med stormsteg. Börjar bli mäkta orolig nu då jag inte haft så här ont på åratal. Läkarna ser ut som levande frågetecken och skakar mest på axlarna. Stackars lilla gumman attityden hjälper mig inte!!!!!

Trött, arg och frustrerad. Jag hoppas att magen och humöret visar sig från en bättre sida imorgon. Vill bara magen vara lite mer medgörlig är jag säker på att humöret är snabbt att haka på! 

söndag 27 november 2011

Dulcolax = rävgift för tarmen

Jag fick vad jag förtjänade - och mer - för att jag testade de där dulcolaxtabletterna igår. Fy fan. Hela dagen var som en levande mardröm. Jag som trodde det skulle bli bättre.. som det var precis när smärtan släppte på natten, men tji fick jag. Underbart är kort som jag sagt så många gånger förr. Det blev snarare värre än vanligt under eftermiddagen.

Slutade med fler resulax än dagen innan, fler relaxit och ändå katastrof. Kvällspromenaden var en plåga. Ren o skär. Mamma kom över o hjälte mig massera min onda mage, som skvalpade av vätska från revbenen och neråt. Fruktansvärt. Maken var inte hemma så det är tur man har en sån underbar mamma som ställer upp i alla väder.. vad hade jag gjort utan henne??

Mina egna knogar var så ömma i slutet av kvällen att de svullnade upp.  Fick inte ordning på eländet vare sig efter massagen eller knådandet. Fortsatte långt in på kvällen och slutade med ett sent brädpass. Lite av smärtan släppte då jag fick ut en massa gas och slem med hjälp av brädan och resulax men det lät inte vänta länge på sig innan det var där igen. Uppe sen fyra imorse och sen dess har det varit samma helvete. I valet och kvalet (eller våndan!) över om jag skall ta fler dulcolax idag eller inte..  planen var ju att använda dem i nödfall för att tömma tarmen så mycket som möjligt innan resan. Men om det ska bli så här efter? Om de inte får med sig allt trots att jag tar fler tabletter? Hur fan gör jag då? Kan ju inte ha sån här värk o må så här jävligt om vi ska ut o flyga.. Som det känns nu vet i fan hur jag ska komma mig iväg. Hur jag ska klara flygresan har jag ingen aning om men jag antar att det får bli som det blir.. o hur det blir det fasar jag över.

Planen är i alla fall att ta ett par tabletter i eftermiddag efter lunchen, sen ett par till strax före läggdax. Sen köra näringsdrycker hela dagen imorgon för att inte fylla på tarmen ytterligare. Vi får väl se. Just nu känns magen som en stor värkande varböld.


Värre än värst

Efterdyningarna av de där jäkla dulcolaxtabletterna har gett sig väl tillkänna idag. Nog för att de fick igenom en del inatt men sen har det varit stopp på den fronten. Kramper, magsmärtor, gaser.. kör.. you name it det har funnits där. O inget vill ut.

Efter lunchen som bestod av bulgur och fisk tillagad i ugnen satte helvetet igång på riktigt. Har försökte med både medicinboll o avslappning men inget vill sig. Plan B återstod: relaxit. Har tagit en sån nu och magen är om möjligt ännu värre.. men jag hoppas att det skall vända och få med sig något nästa gång jag besöker toan.. :-/

---Efter toabesök--- magsmärtorna försvann inte. Fick lyckats tryckt ur mig en liten klump men det var skrattretande lite och hela magen spände upp med ännu mer gas. En omgång knådning på toagolvet fick en del att lossna men det infann sig snabbt igen så... nej, det hjälpte inte med relaxit heller. Det blir resulax och i värsta fall en omgång till med tabletter ikväll :( 

Dulcolax

Igår var en helvetesdag rent utsagt. Man tror man mår så dåligt att det inte kan bli värre - vad händer? Det blir ännu värre. En sak har jag lärt mig de senaste tio åren: Det kan ALLTID bli värre. Oavsett. När det inte längre kan bli värre har man redan gått i graven.

Smärtorna i buken och vätskan som skvalpade var inte att leka med igår. Överdoserade allt jag hade men inget verkade bita på eländet. Blev bara sämre och sämre. Middagen hos mamma var trevlig men en smärre katastrof magmässigt. Fy fan vilken smärta!

Åkte hem ganska tidigt, börjar bli en vana.. kände att jag bara måste hem o göra nåt åt eländet. Bestämde mig för att ta till ett par tabletter dulcolax som jag införskaffat inför resan på onsdag. Tanken var att försöka få tarmen så tom som möjligt innan vi sätter oss på planet och då tar jag till alla knep jag kan komma på. Har inte använt dulcolax på säkert tio år (!) eller jo förresten, i samband med nån undersökning, men inte annars. Är lite skeptisk mot dem eftersom de inte alltid får skiten att gå igenom och de retar tarmen nåt enormt. Kramperna de orsakar är inte att leka med. Blir dessutom både matt, yr och svimfärdig av dem och inte sällan kräks jag. Men jag beslutade i alla fall att testa dem igår. På vinst och förlust. Sagt och gjort. Tio på kvällen intog jag dem.

Halv två inatt vaknade jag av världens kramper och fick krulla omkring i sängen för att få dem att släppa innan jag tog mig upp. Två timmar senare hade jag lyckats få ur mig en jäkla massa brunfärgad vätska och tarmen kändes förvånansvärt lugn. Tack o lov! Vilken känsla! Höll dock inte så länge, enl förpackningen skall de här tabletterna tömma hela tarmen men icke. Inte i mitt fall. Imorse var det där igen.. undvek att ta min normala dos resulax på morgonen och bestämde mig för att testa med frukost istället. Vad hände? Katastrof igen. Ont direkt. Tog en relaxit för en stund sedan, vilken bekräftade mina misstankar och smärtor. De är inga skensmärtor de är inte inbillning tro fan att det kom ut en jäkla massa mer.. och ändå sitter det fast! Tarmen viker sig och pumpar och det finns ännu mer som vill lämna kroppen men som inte kommer ut... underbart. Not.

Skall försöka göra en liten utflykt med maken idag men vi får väl se hur det går.. mår inte direkt fit om man säger så.


lördag 26 november 2011

Journalkopior

Fick mina journalkopior från Karolinska igår. Spännande läsning! Man får reda på så mycket mer om sig själv genom att läsa dem än om man bara talar med sin läkare. Det står så mycket mer. Både sånt man förmodligen inte är ämnad att veta och sånt som de bara tror att man är för korkad för att förstå?

Men så kommer jag till sidan.. sidan som skulle kunnat hjälpa mig i så många situationer om jag bara hade haft den tillhands lite tidigare. Den som förkunnar att "patienten faktiskt har haft rätt". "här får vi en tydlig förklaring till patientens problematik och besvär" ja, precis..  detta är ett förkunnande från både kirurg och medicinare samt en professor som bedömt min MRI undersökning, den jag gjorde privat på Xyrinx i Göteborg.

Där står bland annat följande: "man fann en mycket prominent högerkolon som sträcker sig ner i lilla bäckenet och imprimerar i blåstaket. Vid inspektion av tunntarmen sträcker sig också de långt ner i lilla bäckenet. Det framkommer således att det finns ett djupt enterocele nere i lilla bäckenet som sannolikt komprimerar både blåsa och tarm. Tittar även på defekogratif från 2006 där man kunde konstatera ett enterocele. Pat´s besvär låter sig således förklaras av de röntgenfynd vi nu har tillhanda. Den metod som skulle kunna lämpa sig att behandla detta tillstånd är ventral rektopexi"..

Tja, vad hände sen? Kirurgen gick o bröt foten, Västra Götaland och sahlgrenska blandade sig i och där är vi nu.. underbara sjukvård. URK! 

Ont det gör ont.. :(

Kvällen igår gick inge vidare. Gjorde min goda sataymiddag och den blev verkligen så bra som jag hade hoppats. Maken var helt såld så på den punkten var jag nöjd. Dock var magen inte med på noterna. Återigen.

Gårdagens läkemedelsintag slutade med 3 resulax + 1 relaxit på morgonen, 1 relaxit och 2 resulax på eftermiddagen (brädläge!) men tarmen ville inte räta ut sig.. satte sig bara mer o mer ikläm och det slutade med en sista relaxit på kvällen tillsammans med en hembakt lussebulle. Bra kombination? Förmodligen inte, men den tog i alla fall med sig en satans massa gas och FY FAN vad ont det gjorde när tarmen satte igång att krampa och spasma som aldrig förr. Den kämpar emot och läkemedlen driver på. Underbart. Har gått ner till fyra påsar movicol junior per dag för jag har märkt att det spänner mindre i magen då.. men det ger inte lika stor effekt på tarmen som man hade hoppats.

Inget samtal från sköterskan på kirurgen igår.. men vem är förvånad? Hade inte räknat med att läkaren skulle lösa sina telefonsamtal på en dag.. urk! Det är ju sjukvården vi talar om DET SKA TA TID. Att stressa är inte deras grej. Man får vackert vänta på sin tur. När kommer den?

Idag är magen katastrofdålig. Ingen bra start med tanke på att vi skall hem till mamma på nån form av släktmiddag ikväll..  när det börjar så här blir det sällan bättre under dagen. Stryk sällan och ersätt med aldrig. Tarmen har knasat ihop rejält och bara tokspänner och värker. Man riktigt hör hur det kör därinne med vätska, bubbel och så vidare. På eftermiddagarna ligger den för närvarande helt still. Bubblar inte ens. Värker bara...


torsdag 24 november 2011

Det närmar sig...

Har haft en jobbig morgon idag med. Bestämde mig för att jag behöver klippa mig idag och bokade en tid klockan elva, vilket innebär att jag får gå upp tidigare än normalt. Ingen bra förutsättning när man vaknar med världens skallebank, näsblod och en mage som är sprickfärdig. La mig igår med dundervärk i magen och stoppade i mig två alvedon före läggdax. Lyckades på nåt sätt somna, men tji fick jag skiten var här igen imorse och vill inte ge med sig.

Samma visa som igår. 3 resulax och en relaxit redan.. långt före lunch.. det borde egentligen vara nog för en dag.. men det blir det inte. Långt ifrån. Tokdiarré som sitter fast. Lossnar undan för undan med varje liten klysma, men kör lika mycket fast.. krampar.. stopp.. magen sväller.. timmar på brädan redan. Underbara liv?

Det är i alla fall fredag idag, skall göra lite satay idag tänkte jag och bjussa mamma på julfika :) Vår resa närmar sig med stormsteg och jag ser fram emot den med både fasa och förväntan. Flygresan kommer bli ett helvete och jag vet inte riktigt hur jag ska klara av den än.. men på nåt sätt får det gå! Halva väskan lär ju bli full på bara mediciner som det ser ut nu, därtill extrapackningen med brädan (som vi tack och lov har fått löfte om att ta med gratis!)

Skall försöka få klart de mesta julklapparna idag också och hämta mina journalkopior på posten.. de jag beställde från Karolinska för ett tag sedan. De är skickade med rek och det skall bli intressant att se vad det står!! Alltid lika spännande att läsa.. ;-/ 

En blandning av sött och salt..

Dagens besök hos kirurgen var precis just vad rubriken säger idag. En blandning av sött och salt. Kom in förvånansvärt snabbt med tanke på hur mycket förvarningar jag fått om att jag skulle få vänta och minsann inte skulle tro att jag kunde komma in direkt - kirurgen var ju "snäll" o tog mig "extra" trots att han hade bakjour. Med tanke på det var han oerhört punktlig och ännu mer ostressad. Faktum är att han stressade mindre nu, än vad han gjort de andra gångerna jag träffat honom - när tiden varit bokad långt i förväg. Att han hade upp över öronen och knappt hade tid med mig som de sa på telefon märkte jag faktiskt inte av. Det var den söta delen av det hela. Positiv överraskning med tanke på vad som skulle kunnat ske och med tanke på hur länge jag räknat med att få vänta. Tidningarna jag släpat med förblev olästa och hundvakten var egentligen inte nödvändig- kanske var det just därför vi kom in så snabbt? Jag vet inte men omvänd psykologi kanske funkar ibland. När man minst anar det om inte annat :-/

Lite mer sött fanns det allt i påsen. Kirurgen var på ovanligt gott humör och försökte faktiskt tänka själv. Till det lite mer salta kom då själva verkligheten. Det vill säga att de inte vill skära i mig just nu.. varför får jag komma till senare. De vill praktiskt taget inte ta i mig med tång som läget är för tillfället. Han lovade dock att kolla runt med sina kollegor kring de mediciner jag eventuellt skulle kunna ta samt höra sig för med lite andra läkare kring andra grejer men så mycket längre än så kom vi inte idag tyvärr. Frustrerande med tanke på hur jag mår, vilken värk jag har och den resa som väntar oss nästa vecka. Känner paniken sakta komma smygande.

Fick med mig en pip och de diskuterade en tarmsond men vare sig kirurgen eller jag själv tror väl egentligen på att det kan vara en lösning för mig. Summa summarum blev i alla fall att sjuksyrran ska ringa mig när läkaren kommit fram till nåt vettigt.. förhoppningsvis innan tisdag nästa vecka. Jag kan bara hålla tummar och tår men jag tror inte på mirakel längre


onsdag 23 november 2011

Domedag nummer vilken i raden?

Jaha, så idag var det alltså dags (igen). Efter mycket väntan och panik skall jag nu alltså få träffa kirurgen idag och förmodligen bli överkörd som vanligt. Har laddat upp med ett helt A4 med frågor, men efter tidigare erfarenheter tvivlar jag på att han ens har tid att svara på dem. Svara på frågor? Det är inte hans jobb. Hans jobb är att förklara för mig att han inte kan erbjuda mig något just nu. Tyvärr. Nu är jag pessimistisk men jag vågar inte hoppas. Varje gång jag hoppas blir jag så förbannat besviken. Man vänjer sig vid att man SKA må dåligt. Alltid. Att man inte FÅR mår bra för det finns ingen som är redo att ta tag i problematiken på allvar och satsa på en multibehandling av alla problem.

Efter att ha sett programmet vårdkarusellen häromdagen är jag inte längre förvånad. Var jag ens det innan? Knappast. Det bekräftade bara ännu en gång det jag redan visste. Det finns första och andra klassens patienter och den där överbeläggningen de ständigt pratar om den existerar mest på papper.. när man vill det. Att jag tillhör svarte petter kategorin råder inga tvivel om. Vårdkrävande, jobbig att ha att göra med (jag ställer motfrågor, jag har krav, jag kan prata för mig..  JOBBIG PATIENT jag ska ju inte veta något, läkarna vet bäst.. not?) jag blir inte frisk med ett piller.. tja, redan där är väl ribban i princip satt? Dessutom har jag alltid med mig en anhörig som kan agera "försvarare" för mig och som hör vad de säger till mig. Det är inte heller speciellt kul. Någon annan kan ju redogöra för samma sak som jag. Jobbigt.

Nä, som sagt jag har inga större förhoppningar om hjälp idag. Men ändå finns en liten gnutta av det långt därinne, inbäddat i lager av skyddsmaterial, som hoppas.. hoppas på en liten förbättring.. något minilitet som gör att jag kommer på fötter om så bara för ett par dar.. någon som tar mig på allvar och i alla fall FÖRSÖKER hjälpa mig och FÖRSÖKER förstå. Det gör man inte genom att säga att man inget kan göra. Tänk om andra branscher fungerade så. De skulle snabbt förlora sina kunder till konkurrenterna. 

Sambandet mellan cancer och en taskig tarmflora

Det är väl egentligen ingen nyhet. Cancerpatienter har,som det skrivits en hel del om på sistone, en rubbad tarmflora och en katastrofal obalans mellan de onda och goda tarmbakterierna. Detta klassas som en "ny upptäckt" men för oss lekmän utan fin titel bakom namnen kanske det inte direkt kommer som en överraskning? Det mesta av hälsan härstammar från tarmen. Taskig tarm = taskig hälsa rent allmänt. Största delen av immunförsvaret sitter trots allt i tarmen. Det är liksom här det börjar..

Det är ju inte bara cancerpatienter som har rubbad tarmflora. De flesta av oss som har någon form av tarmproblem har säkert insett samma sak. Det finns många andra exempel. Nu riktar forskarna uppmärksamhet på att försöka behandla cancerpatienter med "snälla tarmbakterier" för att på så sätt få hälsan tillbaks. Jag tror inte de är helt fel ute - men jag tror man borde koncentrera den här typen av behandling till långt mycket mer än bara cancerpatienter. En bra tarm medför ett bättre liv och en bättre livskvalitet.

För er som vill läsa mer om detta..

   Cancerpatienter saknar de "vänliga! tarmbakterierna!
Dr Rau har upptäckt ett vanligt problem i tarmfloran på över tusen patienter med cancer. Hans forskning har inte har gjorts någon annanstans i denna skala. Förhoppningsvis, med denna nya information, kommer hälso och sjukvårdspersonalen att bättre kunna hjälpa cancerpatienter vars tarmflora "är skadad", som Dr Rau säger. Han tror också att tarmfloran kraftigt kan förbättras med ett flytande tillskott gjord av frukter, nötter och grönsaker.
Thomas Rau M.D. sitter på sitt kontor på den världsberömda Paracelsuskliniken i Schweiz, där han är medicinsk ansvarig. Den livliga kliniken besöks av ca 300 patienter per dag, nästan 30 % av dem kommer från engelskspråkiga länder. Dr Rau är expert på biologisk medicin, som istället för att använda allopatiska läkemedel, använder ett brett utbud av verktyg, naturläkemedel och kosttillskott, inklusive ett nyligen skapat flytande tillskott som heter regulat, som är tillverkad av frukter, nötter och grönsaker.
Biologisk medicin tar hänsyn till hela kroppen och inte bara ett symtom.
Paracelsuskliniken har specialiserat sig på svårbehandlade fall, inklusive cancer och autoimmuna sjukdomar. I en intervju i april 2011, talade dr Rau om hans forskning på över tusen cancerpatienter. Han har upptäckt ett vanligt problem i alla dessa cancerpatienter, något som kan ha diskuterats förut men aldrig riktigt bevisat eller som allmänt har godtagits.
Men förhoppningsvis kommer detta ändras nu. Vad han upptäckte var, att alla hans cancerpatienter hade mycket låga nivåer av de vänliga, anaeroba bakterier. Även kända som mjölksyrebakterier, dessa inkluderar acidophilus och bifidus. En cancer patients tarmsituation är att betrakta som "ett vrak'' sade han rakt på sak. "Den är verkligen förstörd."
Rau forskning är ett genombrott för de som inser vikten av dessa mjölksyreproducerande bakterier. Folk talar om probiotika och nyttiga bakterier, liksom vikten av en god matsmältning i allmänhet. Men detta är första gången någon faktiskt formellt bekräftat att människor med cancer har minskade nivåer av dessa tarmbakterier. Detta kan förklara varför dessa patienter har svårt att avgifta och avsyra sin kropp.
Enligt Dr Rau, är det nödvändigt att avgifta kroppen och stödja och ge näring åt de nyttiga bakterierna i tarmkanalen och minska de onyttiga bakterierna. Han anser att ett av de bästa sätten att göra detta på, är att använda ett naturligt flytande tillskott vid namn Regulat, en koncentrerad dryck gjord av enbart ekologiskt odlade frukter, nötter och grönsaker.
Regulat framställs genom en patenterad teknik som kallas kaskadfermentering där ingredienserna genomgår en kontrollerad jäsning med hjälp av specialiserade mjölksyrabakterier. Fermentering bryter ner maten till växt och mikronäringsämnen på ett sätt som efterliknar ett friskt matsmältningssystem. Ännu viktigare släpper fermenteringsprocessen ut de enzymer i ingredienserna, som enligt Dr Rau, är en annan anledning till varför Regulat är så unik.
"Det finns andra mjölksyreprodukter men de har inte förstadier av bakterierna och inte heller samma enzymatiska effekt", betonar han.
Avsyrning är viktigt för många människor - inte bara cancerpatienter – eftersom ohälsosamma bakterier trivs i sura miljöer i allmänhet. Dr Byron Braid, en annan komplementärmedicinare, säger att avlägsnandet av syror ur kroppen är det första steget i att återupprätta en normal och effektiv ämnesomsättning.
När den inre miljön (eller terräng) i kroppen förändras och blir mindre sur, kan de goda bakterierna lättare leva och frodas. Å andra sidan blir det en sämre plats för de dåliga bakterierna att överleva. Rau insisterar på att all avsyrning eller alkalisering bör ske genom tarmfloran och inte bara genom att ta alkaliska pulver. "Alkaliska pulver med bikarbonater är inte rätt tillvägagångssätt", säger han, "eftersom kroppen normalt avsyrar med hjälp av tarmfloran (bakterier). Dessa bakterier förändrar syran och bildar organiska syror som sedan elimineras genom avföringen. "
Han anser att floran i övre tarmkanalen - acidophilus, bifidus och Bacteroides - blir återställd genom regelbunden användning av Regulat. Utan rätt proportion och mängd av dessa nyttiga bakterier, har folk svårt att smälta sin mat ordentligt, få näring från maten, upprätthålla en hälsosam syra-basbalans och är mer mottagliga för matsmältningsproblem såsom uppkördhet eller gasbildning.
Denna nya förståelse av sambandet mellan tarmbakterier och cancer bör bana vägen till bättre hälsa. Det ger hopp för många människor och många bekräftar vad de flesta hälsoexperter redan vet - att matsmältningen och tarmkanalen, särskilt de övre delarna - är mycket viktiga och centrala faktorer för att bibehålla god hälsa och ge stöd till kroppens läkningsprocess


En hel natts sömn!

Det är sjukt att man ska vara glad över något som egentligen borde vara helt naturligt - att få sova. En hel natt dessutom. Nåja, vaknat ett par gånger och vridit på mig men somnat om ganska snabbt efter det. Det får man väl ändå räkna som en hel natt..! Till skillnad från de nätter då man knappt sover alls.. som blivit lite för mycket av en vana de sista månaderna. Ingen bräda och inget stök gud så skönt!

Magen skötte sig dessutom bättre under andra hälften av gårdagseftermiddagen, fick med mig ganska mycket avfall med min sista resulax och gud så skönt det var. Som en börda som lyftes från mina axlar (mage). Drömde dock mardrömmar om mötet med kirurgen imorgon och vaknade med världens skallebank som inte vill ge med sig.

Varit och tagit lite blodprover nu på morgonen vilket innebär att jag gick upp extra tidigt.. för att hinna med magproceduren innan det var dags att ge sig av vill säga.. dessvärre ingen bra sköterska som stack mig, hon träffade fel och nu har jag en sån där härligt tjock sprängande bula i armvecket.. en sån där tennisboll som liksom tar emot när man böjer armen.. men men, jämfört med magsmärtorna - är det en droppe i havet!

Jag är glad att jag fick sova lite inatt. Det var välbehövt! Idag har jag ganska mycket som jag tänkte hinna med.. har fått ett nummer till en "Knackare" som jag tänkte försöka ta mig för att ringa, men det har inte blivit av ännu.. får se om jag får tummen ur idag. När jag drar mig för något finns det väl en bakomliggande anledning antar jag.. kanske bra att lyssna på magkänslan då och avvakta tills tiden känns mogen? 

tisdag 22 november 2011

Det blir aldrig som man tänkt sig

Det är en sak som är säker. På gott och ont. Ibland skulle det dock vara trevligt om NÅGOT gick som man hade tänkt sig :-/

Spenderade eftermiddagen och kvällen hos mamma igår. Trevligt! Tyckte jag mådde lite bättre under kvällen.. tills all spännvärk började röra på sig strax före läggdax. Anade vad som komma skulle, och mycket riktigt. Det blev en natt på brädan med resulax och tokdiarré som värkte i magen. Underbart. Not. Inte många timmars sömn med andra ord.. morgonens procedur gick åt skogen. Rent utsagt. Inget ville funka och redan där sprack det alltså... fantastiskt med tanke på att vi hade bestämt att baka tunnbröd på mormors gamla häll tillsammans med svägerskan. Satte dock igång med baket tidigare så vi hann ungefär halvvägs innan hon dök upp med mitt lilla charmtroll till brorson. Hann gå en snabb promenix med hundarna också vilket var välbehövligt! Dessvärre blev det bara en fika ihop innan jag fick dra mig eftersom magen var så jävlig, men brödet smakade ju i alla fall kalasgott!

Det stoppade dock inte här.. nej då. Jag ringde upp Karolinska igen igår och fick tala med Maria. Tack o lov! Undrade varför läkaren inte ringt upp nån av dagarna när jag varit inbokat på telefontid och hon kunde inte förstå det.. lovade kolla upp men insåg att han är i Göteborg den här veckan.. underbart.. lovade då att försöka få nån annan läkare att åtminstone skriva ut de recept jag behöver men ändå!! Man blir bara så trött..  nästa pers var östra. De svarade inte igår så jag ringde idag igen. Först fick jag precis det besked jag hade räknat med, det vill säga att sköterskan inte lyckats få tag på läkaren. Då blev jag rejält irreterad o sa att jag kommer på återbudstid eller vad fan som helst bara jag får komma dit! Det tog ungefär en kvart efter det innan hon ringde upp och på nåt mirakulöst sätt (!?) fått tag i kirurgen. Fick en preliminär tid att träffa honom på torsdag halv tio, men med starka förmaningar om att jag måste va beredd att jag kan få vänta eftersom han har bakjour och tar mig extra..  jo, tack.. vänta.. jag är ganska övertygad om att jag blir sittandes där halva dan. Men då får det bli så för jag måste ju dit! Dessvärre krockade detta besök med ett annat läkarbesök jag hade inbokat.. men vad gör man? Man har att välja mellan pest och kolera det är bara att ta det minst smärtsamma..  

måndag 21 november 2011

Bakslag.. varför vänjer man sig inte?

Det blev ett rejält bakslag på magfronten igår - igen. Varför vänjer man sig aldrig? Man tror man lär sig leva med smärta med tiden, men med magen är det annorlunda. Magen styr så mycket mer än man kan tro. Hela humöret, hela kroppen påverkas av hur magen mår till skillnad från om man har värk i ryggen till exempel. Det kan man leva med såvida den inte är helt outhärdlig.

Igår var bara en sån där dag.. var på besök hos svärföräldrarna då svärfar fyllt år och de var sjuka när vi skulle åkt ner sist. Bilresan dit bäddade för katastrof, en timme stillastittande i fel ställning blir aldrig bra.. o sen fika i två timmar, mer stillasittande.. hemresa en timme.. tja, som sagt bäddat för katastrof. Gjorde mitt bästa för att lösa magvärken när jag kom hem men det gick åt skogen. Kort och gott.

Tyckte jag skötte mig rätt bra men efter laxmiddagen sprack det totalt. Kände vad som komma skulle redan innan middagen så egentligen borde jag väl hållit mig till en näringsdryck istället för mat.. men man gillar ju att tugga!!? Det gick åt skogen som sagt. Hade problem att få ner laxen trots att den var kalasgod. Den ville bara upp och magen protesterade så gott den bara kunde. Maken fick en bit av mig och var klar långt före mig. Inte helt vanligt i vår familj! Jag är ganska glupsk av mig, min storlek till trots ;)

Hur som helst. Magen vätskade upp sig, allt satt fast och det lät som ett vattenfall som körde runt i magen, kändes som nåt helt annat dock. VÄRK! Magen kämpade för att göra sig av med skiten, men den satt där den satt. Slutade med brädpass och två resulax på kvällen strax före läggdax eftersom den första fastnade i tarmen och ställde till ännu mer oreda. Var så öm i magen att snälla små klappar från maken kändes som jag vet inte vad.. hårdhänt massage på en varböld kanske???

Idag skall jag hem till mamma med vovvarna och hoppas på att få bli lite bortskämd ;) Jag hoppas också att magen skall visa sig från en lite bättre sida idag då jag inte har en fungerande cykel hos henne längre. Får ta till roddmaskinen, men den ger inte riktigt samma resultat.

söndag 20 november 2011

Nybakta pepparkakor

Det var en något bättre dag igår. Överlag så att säga. Till o med eftermiddagen var lite bättre än normalt. Jag tog en resulax mindre under eftermiddagen och två påsar movicol mindre. Minskade med en på lunch och en på kvällen. Magen spände mindre. Däremot körde den igång som fan o värkte skrutt när vi gick med hundarna på kvällspromenaden innan middagen, vilket inte var speciellt roligt. Tokvärk verkligen. Maken masserade lite innan vi åt vilket gjorde att smärtan i alla fall omfördelades en del.

Efter maten brast det igen. Fick dock flyttat en del av gaserna och kvällen i sig var ganska lugn. Dock blev det för mycket nybakta pepparkakor efter middagen och likaså för mycket lösgodis. Vet inte varför jag fick för mig att jag ville ha det, är egentligen inte förtjust i lösgodis nånstans.. men nu blev det alltså så. Man ska inte handla när man inte har huvudet på skaft!!

När jag reste mig ur soffan efter sista dosen movicol var det dock kört. Magen satte igång som bara sjutton och gav sig inte direkt när jag la mig. Uppkört och spänt som bara den.. somnade dock och ingen kräkande hund väckte mig inatt.. det var skönt!

Morgonen har dock inte börjat vidare bra. Värk redan från scratch och när jag nu tagit min relaxit värker den fortfarande som tusan. Funderar på om jag behöver ta en till.. det är lite på vinst och förlust. Antingen blir det bättre, om den får med sig något, eller så kör den upp magen ännu mer.. det är det som är den svåra avvägningen. Man vet inte i förväg hur det kommer att bli och det är omöjligt att förutse vad som komma skall.. jag vet bara att på egen hand kommer det inte att ge sig.. :./

lördag 19 november 2011

Ett snäpp bättre än igår

Morgonen började som bekant inte så bra för mig idag. Dagen har dock fortsatt åt det lite bättre hållet. En härligt fin räkmacka till lunch satt fint! Makens pepparkaksbak som förgyllt lägenheten med härlig doft kanske inte var lika bra för magen men ändå välförtjänt anser jag :) Jag hade den stora äran att ta tid, plocka ur ugnen och lägga över de färdiga kakorna på ett galler *S*. O käka dem såklart! Skall dock garnera några av dem senare, lite stora pepparkakshjärtan som jag gjort o tänkte hänga i fönstren. Så något har jag allt gjort ,)

Tyckte dock att jag och hundarna hade det bättre i soffan tillsammans med hypnosskivan. Gjorde oss gott idag. Vi behövde den efter nattens pers. Magen sprakade inte loss lika mycket under vilan idag som den normalt brukar, jag får anta att det är ett positivt tecken?! Tog ingen relaxit när jag låg ner idag heller utan väntade tills nu, när jag sitter här o trampar sönder min cykel igen. Sadeln sjunger verkligen på sista versen. Silvertejp i all ära men den håller faktiskt inte hur länge som helst...

Har minskat en påse movicol idag. Tog två till frukost, en till lunch och så får vi se om det blir en eller två till middagen ikväll. Något måste jag göra så uppkörd och upprörd som magen varit sista tiden.. bra med diarré om man får ut den kanske men när den kör fast och bara vätskar upp hela buken? Inte vidare bra..

Kvällens middag består i alla fall av en fin färsk lax från fiskhuset som vi skall köra i ugnen överbakad med en massa färska örter, apelsin, ingefära, vitlök och citron. Blir nog mumsemums tror jag! Maken har förberett sin berömda tzatziki att ha till så det kan inte bli annat än bra.. jo, det kan bli för mycket och det är väl det som är risken när man har en god middag framför sig.. men.. det är ju lördag.. den där ursäkten var dålig jag vet. Jag har dålig karaktär när det gäller att äta minilite många gånger. Jag är mer fast vid tre stora mål och lite däremellan.. 

Hemgjord glögg och pepparkaksbak

Försöker få lite julstämning här i lägenheten. Jag vet, det är inte jul än på över en månad men det är lika bra att vare ute i tid i och med att vi skall försöka ta oss iväg under första delen av december och inte är hemma igen förrän efter lucia.. då missar man liksom en viktig bit av julförberedelserna känner jag - så jag gör slag i saken och sätter glöggen redan nu! Makens pepparkaksdeg vilar i kylen sedan en vecka och idag är det dags att baka ut den. Det gäller att börja i tid om man vill bli snäll till jul ;)

Glöggen förberedde jag redan igår. En snabbvariant, alkoholfri den här gången. Lite mer äpplejuice än rödvin tillsammans med ett par stänger kanel, ganska många hela kryddnejlikor, apelsinskal, hel kardemumma, kryddpepparkorn.. detta kokade jag på svag värme runt 5-7 minuter och smaken var faktiskt förvånansvärt bra! Bättre än den söta blossa lättglöggen som jag tycker hade tjänat på lite mindre sliskighet i smaken.. man får ju sockerbeläggning i hela käften efter att ha druckit bara en minikopp sån där..   men glögg kan jag inte vara utan på jul så man tager vad man haver sa Kajsa Warg :) 

Vätska i buken... :(

Jag hade ingen bra dag igår, inte alls. Inte någongång under dagen var det "under kontroll". Det värkte mer eller mindre från scratch, det vill säga från det att jag steg upp ur sängen tills att jag gick och la mig. La inte av då ens. Tvärtom. Då bestämde sig magen för att svälla upp ÄNNU mer. Till o med maken kommenterade hur fort det gick. Det är nog inte meningen att jag ska få sova.. kanske i ett annat liv? Till råga på allt kräktes Lukas imorse igen. Galla inget annat och åt som vanligt sin frukost med ny aptit.. jag blir så trött.. varför???

Skall testa att koka fisk och ris till honom idag och se om det blir bättre.. jag tror i och för sig inte det har med dieten att göra men det är ju värt att prova!

Magen är, as we speak, inte i nåt vidare skick. Vätskan och diarrén från igår vill inte riktigt ge med sig och trots att jag faktiskt fått ut bra mycket mer än igår (i form av rinnande diarré då...) så slutar det inte att värka och spänna. Sitter kvar så mycket mer och mer mediciner än jag tagit redan kan jag inte stoppa i mig nu. Skall experimentera lite mer movicol dosen under dagen tänkte jag, dra ner en påse eller två och se om det kan bli lite mindre vätska då? Den kommer ju liksom inte ut som den ska ändå och diarré som sitter fast har jag ju oavsett... :( 

fredag 18 november 2011

Besvikelse igen

Sköterskan från Kolorektal ringde upp mig för en stund sedan, precis som hon lovade imorse. Dock hade hon inga glada nyheter att komma med. Hon hade inte ens fått tag i den berörda läkaren. Vad ska man säga? Jag försöker igen på måndag var svaret.. jo, tjena.. tiden går.. men det spelar tydligen ingen roll. Så länge man inte är halvdöd är det ingen som bryr sig? Tur att det bor en djävul därinne nånstans som vägrar att ge upp...  hade annars varit död för länge sen.

Lukas avrundade eftermiddagen med att kräkas. Hela lunchen kom upp och på den japanska kudden dessutom. Underbart. Bara o tvätta o sanera o hålla koll på lillkraken igen. Oroligt när han kräkts så många gånger på sistone! Ok, de flesta gånger har det bara varit en gång på morgonen och då mest i form av galla eller vitt skum, men nu idag var det ju hela lunchen som kom upp. Jag undrar vad han fått i sig? Det räcker så bra att jag är sjuk..  hundarna vill jag helst ha friska!! Mig me för den delen men det verkar vara ett större projekt att få mig på fötter så man får börja i den ände som verkar rimligast.. hundarna :)

Har spenderat dagen med att ha ont i magen, bli masserad av mamma, förberett kvällens fisksoppa med saffran, en chokladfondant och lite annat smått o gott. Kört min avslappningsskiva och mitt medicinbollpass så på den fronten känner jag mig i alla fall ganska duktig. Inga kakor än så länge, men fondanten väntar i kylen tills ikväll. Den ser jag fram emot. Tillsammans med lite hallonsorbet tror jag den kommer sitta fint :) Nåt ska man trösta sig med när inget annat verkar funka! Choklad är ju trots allt lite av ett lyckopiller sägs det... 

Magsmärtor

Jag hade en något bättre förmiddag igår igen. Fick ut mer avfall än jag hade kunnat hoppas på och bara det var ju en bra start. Inga kramper under morgonpromenaden utan dessa kom först efter frukost. Blev lite bättre efter en relaxit.. sämre igen strax efter men i alla fall hanterbart. Något lämnade kroppen!!

Dessvärre satt jag ner för mycket igår och efter andra omgången movicol (två påsar junior) till lunchen gick det åt skogen och eftermiddagspromenaden var mest bara överjävligt jobbig att ta sig igenom. La mig ner med min avslappningsskiva när jag kom hem men den gjorde föga nytta igår. Tog en relaxit också men den fick inte med sig vidare mycket, körde mest upp magen och fastnade. Likadant med resulax. Maghelvetet var tillbaks. Fortsatte på samma spår hela kvällen. Magmassage, ont ont ont o det ville inte släppa. Massa vätska o skvalp i buken och jag trodde det skulle bli en natt på brädan. Som tur var lyckades jag på nåt mirakulöst sätt slockna ett par timmar, för att sedan vakna med samma jävliga magsmärtor som när jag la mig. Sov inte så mycket men försökte ändå ligga kvar i sängen. Det blev Lukas (återigen) som stod för morgonens drama. Spydde på golvet o fick upp maken redan vid fem. Själv fick jag blodtrycksfall när jag reste mig och var inte till nån vidare nytta..  men.. man kan inte vara bra på allt??? ;) Idag har morgonen börjat på  ett sämre sätt än igår, kramper direkt, mindre ut ur tarmen och uppblåst och jävligt.. men jag hoppas kunna tämja magen under dagen. 

Hur ska man orka hoppas?

Blev ännu en besvikelse igår eftermiddag/kväll då läkaren (återigen) uteblev med sitt samtal. Samma visa som dagen innan, på helspänn med telefon på under hela dagen och hade med den överallt men till ingen nytta. Det enda jag tjänade på det var att veta att jag i alla fall inte missade samtalet. Urk. Jag blir så trött!! Vården och service... de hör inte hemma i samma vokabulär!

Försökte ringa dem igen idag, gastro alltså. Resultat? Ingen telefontid idag.. det är ju fredag.. vad ska man säga? De snackar om all stress inom vården men ibland undrar jag faktiskt. Jag har inte sett mycket av denna stress och jag har spenderat mycket tid på sjukhus i mina dar.. tycker mest jag ser folk som går omkring och rullar tummarna. Men det finns väl säkert undantag och dem ser jag inte..

Ringde även upp kolorektal på Östra för att höra hur det gått med min "akutremiss" o vad får jag höra idag? Sköterskan hittar den inte?! Den fanns där igår.. hon ser den i systemet men inte vad som står eller vem den skulle till.. så jag fick förklara vem och hon lovade att jaga honom under dagen.. försöka få till åtminstone en telefontid där vi kan diskutera hur vi ska gå vidare.. hon lovade återkomma till mig idag med resultat. Jag håller tummar o tår. Hon ställde sig i alla fall väldigt frågande till det svar jag fick från den andra sköterskan igår, det vill säga att jag inte kan räkna med en tid förrän nästa år? Öh, en tid ska vi allt kunna fixa..  ok? Jag fattar nada.. Vi får väl se. Jag vågar inte vare sig tro eller hoppas på någonting längre, även om jag inte vill annat än just det. Hopp kan man leva länge på och tro likaså.. men när man hela tiden blir överkörd och hoppet stryps innan det ens hunnit väckas ordentligt.. då är det ganska svårt ärligt talat.

torsdag 17 november 2011

Gastro - i väntan på samtal

Blev uppringd av sköterskan på Gastro idag vid halv två. Hon "kunde inte förstå" varför läkaren inte ringde mig igår. Haspla ur sig något om att hon skulle fråga honom men han hade mottagning o att hon skulle be honom ringa igen. Ok, fine.. men jag tvivlar? Samma sköterska som sist.. hon som inte verkar vilja ha med patienter att göra. Speciellt inte såna som jag, som inte blir friska av en ipren eller två. Inte heller en klapp på axeln.

Strax efter att hon ringt ringde nästa sköterska upp - även hon från Gastro.. då börjar man undra? Hur funkar systemet egentligen? Jag blir så trött..  vi får väl se vart det slutar ikväll, men jag blir förvånad om jag får det samtal jag blivit lovad. Det är ju inte första gången de "missar mig" .

Trevligt möte!

Det har varit en lite mer givande dag idag. Inte så mycket mag eller läkarmässigt (vem hade väl trott nåt sånt egentligen?) men mer på det psykologiska och sociala planet. Fick ett trevligt besök i förmiddags av en otroligt gullig tjej som tog sig tid att komma hem till mig och utbyta lite erfarenheter..  det roliga var att denna tjej, som jag hade anat redan innan vårt möte, en gång kommit till mig som kund. Detta var för många år sedan då jag fortfarande arbetade med ansiktsbehandlingar av lite mer alternativ karaktär. Spännande att våra vägar skulle mötas än en gång och under såna här omständigheter..  det var ett givande möte!

Man tror man är ensam med sin åkomma. Många gånger har jag känt mig ensammast i världen och undrat vad jag gjort för fel som gör att någon vill straffa mig så hårt, gång på gång på gång? Varför det aldrig är "enough". Varför turen aldrig vänder, varför solen inte vill lysa på mig? Det jag kommit fram till, mycket med hjälp av den här bloggen, är att jag är långt ifrån ensam i min tragiska situation. Det finns många fler därute som lider. Lider och kämpar både i det tysta och högljutt. Det som stör mig så är att det ska behöva vara så?! Är det mänskligt? Att det inte finns ett mirakelpiller som kan rädda alla, det inser jag med - MEN man borde i alla fall kunna förvänta sig lite respekt från dem som sitter med makten i sina händer. Läkarna. Tyvärr är så inte fallet i dagens Sverige. Inte i västra götaland i alla fall. Det är inte människors livsöden som styr vården, det är pengar. Pengar, pengar och åter pengar. Allt handlar om pengar. Pengar och prestige. Vart tog viljan att hjälpa och bota människor vägen? Någonstans gick den förlorad. Visst, än finns några tappra själar (läs läkare) därute som faktiskt kämpar för våra rättigheter som patienter - men det är få räknade. Alldeles för få. Jag blir lite förbannad varje gång.

Idag var inget undantag. Den här tjejen som jag träffade idag hoppas jag att jag kommer träffa många gånger i framtiden och jag hoppas att hennes öde, liksom mitt eget skall vändas till något mycket mer positivt. Hoppet finns och vilja också, men ibland tappar man bort den på vägen. 

Inget samtal

Det kom aldrig något samtal igår. På nåt sätt blev jag inte förvånad. Det har hänt så många gånger nu att jag tappat räkningen.. :( ska det vara så? Man går med telefon på sig hela dagen bara för att inte riskera att missa detta viktiga samtal (ja, för oss patienter är dessa samtal viktiga!) och så kommer det aldrig? Man inser att man väntat förgäves.. man förbereder sig, man laddar.. går igenom vad man ska säga o vips så försvinner allt hopp återigen.

Har ringt upp gastro idag igen. De slipper mig inte så lätt! Tänker tala om att läkaren inte ringde så får de se till att ordna en ny telefontid åt mig SNARAST. Men det är sjukt att man inte längre ska hoppas.. på en så liten sak som ett telefonsamtal?

Samtalet var inte det enda som uteblev igår. Remissen jag lagt stort hopp till verkar strula lika mycket den. Ringde kirurgen idag igen. Bara för att mötas av en otrevlig sköterska på kolorektal som förkunnade att några tider har de minsann inte förrän nästa år?! Nästa år?! Det går inte, sa jag. Det här är fan akut! Hon undrade vad jag baserar akut på.. tja, om inte remissen räcker som säger att jag behöver en tid inom två veckor o om det inte räcker med att jag har toksmärtor, totalstopp i tarmen och inte sover längre så.. ?!! Jag kallar det väldigt akut!

Sköterskan gick med på att lägga en "lapp" till läkaren o be honom se ifall han kan skapa en extratid åt mig? Va fan.. jag ska ringa igen imorgon.. om den u inte har några tider får de väl för i helvete (ursäkta språket men idag är jag vällldigt upprörd!) skicka mig till ett ställe där de har det?! Jag blir så trött. Det handlar inte om att de inte har tider, för de har de - om de vill! Det handlar om denna förbannade planekonomi och jag undrar om det trots allt inte är dags att blanda in media snart. Ska det få hålla på såhär??? 

onsdag 16 november 2011

Det kom ett brev på posten..

Bakat har jag gjort idag! Det blev två bikarbonatbröd (ser goda ut men har ännu inte smakat, doftar dock ljuvligt i köket :)) och en mjuk pepparkaka. Den kommer jag nog sätta tänderna i redan ikväll men egentligen är den tänkt till fikat imorgon då jag får besök av förhoppningsvis givande art!!

Fick ett brev på posten idag. Inte något roligt brev direkt men ett brev från en av mina läkare. Ja, jag har ju flera.. o ingen av dem verkar vara anträffbar vilket är helt sjukt! Hur som helst.. i brevet skrev han att han bad om ursäkt för att han inte ringt upp trots att han vet hur jobbigt jag har det, att han i dagsläget inte har nåt specifikt att erbjuda o att han hoppas att vi kan komma iväg på vår bröllopsresa trots allt..  tack.. jag vet att han försöker så gott han kan MEN om man nu inte har nån befintlig bot varför försöker man inte konsultera någon annan som vet? Jag trodde det var så det funkade men jag hade uppenbarligen fel..  försökte även få en telefontid till Greger i Huddinge (försöka duger..) innan vi åker men det var ju kört direkt. Jag vet, jag vet, jag har provat tidigare och då var svaret den 30 Nov. Nu fick jag 14 dec istället. Dagen innan vi kommer tillbaks från vår planerade resa. Kört med andra ord. Nästa därefter? 25 januari.. det känns som ett skämt! Speciellt med tanke på att jag har ett besök hos honom inbokat den 26e.. så nu väntar jag återigen på att få samtala med den läkare jag pratat med de senaste gångerna som ju faktiskt aldrig har träffat mig. Stackars människa känner jag för jag förmodar att han känner sig ungefär lika hjälplös som jag i det här fallet :-/ 

Baksugen

Jag tror jag ska baka lite i eftermiddag. Någon god kaka (jag har ju liksom snart tömt frysen på dem jag redan bakat trots att jag inte haft speciellt många fikagäster.. ok, mamma och maken då men.. det har blivit många kakor för oss i alla fall!) lite julinspirerad, vet inte varför men jag är sugen på julkryddor! Kanske nåt julbröd också, med lite frukt och nötter som man kan lägga en skiva kalkon med massa dijonsenap på. Jag älskar dijonsenap. Apotekets senap brukar också vara fin, men den har man ju inte hemma till vardags precis.

Sen blir det väl en sväng till just apoteket och hämta ut fler mediciner och andra preparat att stoppa i min stackars lilla kropp... :( göra hålet i plånboken ännu större o tja.. fortsätta vägen mot det ekonomiska förfallet som pågått större delen av det här året?!! Nä, ska inte vara sån men det här året har inte direkt gått ihop sig.

Googlar runt efter lite recept. Nåt ska man roa sig med när man ändå sitter här o trampar sönder sadeln (stort behov av att bytas ut, silvertejpen börjar ge med sig även den!). Hittar massa gott! Stomp, glödhoppor (det lät väl härligt!) och massa andra goda bakverk.. lussekatter! Jag vill baka lussekatter! Men det är ju det här med tid. Tid och magbesvär går inte direkt ihop. En kaka och kanske ett bröd hinner jag nog med att slänga ihop idag men så mycket mer kan det nog inte bli. Makens pepparkaksdeg ligger i kylen och väntar på att bli utbakad. Har en fånig idé om att göra såna där stora hjärtan jag kan garnera och hänga i fönstren. Vi får väl se hur det blir med det. Kanske är att reta Lukas lite vääääl. Han gillar ju pepparkakor ;) Men det luktar så förbannat gott med lite nybakt vid gardinerna ;)

Nåja, den som lever får se.. kanske blir det inte bak alls. Allt beror på hur det går med magen i eftermiddag och vart inspirationen tar vägen då. SMHI och YR lovar mulet hela dagen men ute skiner solen.. (!!) kanske dags att ta sig ut på långpromenix i eftermiddag...

tisdag 15 november 2011

Några timmars sömn = yihoo!!

Gårdagen var, precis som övriga dagar, otroligt jobbig. Kvällen var inget undantag. Plågade mig med ut på kvällsrundan med hundarna istället för att be maken ta dem själv igår igen. Det fick han göra kvällen innan då jag helt enkelt inte höll ihop. Resulaxen igår ville inte ta med sig något nämnvärt, men den fick med sig en hel del gas. Det gjorde att det i alla fall (till en början) rörde om i grytan och gick att knåda lite. Tills jag åt och det sprängde upp igen vill säga. Men det var väl bara att vänta? Jag ska nog inte äta.. :-/

Det blev svårare och svårare att få igenom gaserna under kvällen och strax före läggdax skvalpade det i hela buken. Nån timme efter att jag krupit till kojs var det dags att rusa på toa. Pinkeri. Har druckit otroligt mycket (vatten ;)) de sista dagarna då jag känt mig så förbannat törstig men när jag behövt gå och pinka har det liksom kommit otroligt lite och känts som jag inte kunnat tömma blåsan heller. Tydligen fick det där bakslag inatt. Sprang tre gånger på raken med ungefär femton minuters mellan och pinkade som sjutton. Magen sjönk ihop som en vattenballong som man tömmer på vatten. Skumt! Men efter det började det röra på sig igen, det vill säga jag kunde pressa ut lite gaser. GUD SÅ SKÖNT!

Sov några timmar i natt i alla fall. Lycklig! En "vanlig" Svensson skulle nog kalla det sömnbrist, men är man van att inte få sova var det guld värt. Dessa få timmar var som en dröm.. Lukas delade kudde med mig och jag fick världens kramp i armen men inatt gjorde det ingenting.

Resulaxen och relaxiten har gjort större nytta idag. Tre omgångar har fått med sig mer än vad jag lyckats klämma ur mig under veckan totalt sett och det känns som en annan kropp.. det går att ta på magen utan att jag skriker?! O ändå är den fortfarande bomfull?! Sjukt. Jag bara hoppas resten av dagen skall fortsätta på samma vis och att tarmen bestämmer sig för att göra sig av med allt det värkande innehåll den går och trycker på.. det gör redan ont igen. Underbart är kort.

De senaste tre dagarnas tarmrecept: 3-4 resulax, 2 relaxit, lite vatten i resulaxklysmorna, 6 påsar movicol junior.. 2 oxyflush.. linfrön, massor med vatten (oralt) o "snäll" få fart på magen mat..  man ska inte tro att det hjälper att vänta på att någon skall skita från himlen (För ärligt talat skiter de så hamnar det inte på dig!) 

"akutremiss" Jo man tackar..

Kom äntligen fram till avdelningen för remissförfrågan på Östra Sjukhuset idag. Efter en hel dags väntan (igår) med upptaget i andra änden och tre olika nummer att ringa på. Alla från Sahlgrenskas fantastiska växel, man undrar vad det är för stolpskott som sitter där?

Hur som helst. Jag kom fram. Tog "bara en dag". Dock blev lyckan över det ganska kortvarig (som för det mesta i mitt fall då vill säga) och det visade sig att den "akutremiss" läkaren skulle skriva till kirurgen kommit in först igår och fortfarande väntade på att bli bedömd. Underbart. Speciellt med tanke på att han lovade att den skulle gå iväg pronto och att han skulle göra allt han kunde för att vi skulle få komma dit inom de närmsta veckorna. Vi = jag + make. Jag uppsöker inte läkarna själv längre. Det är ingen idé. Ska man få något ut av dessa besök gäller det att ha med sig någon man litar på, som kan hjälpa till att tala i ens läge när läkarna behandlar en som skrutt. Det underlättar att ha med sig ett vittne. Vittnen kan vara bra att ha. Man ska inte räkna med att allt som sägs skrivs ner, det sker en viss utsållning av fakta och då är det bra att vara två öron som hört vad som sagts. Min make frågade vart fan vården är påväg? Svar: Jag vet inte. Han frågade hur fan den funkar? Svar: det gör den inte. Det är ett som är säkert. Vi förfasas över alla som far illa i vården, men istället kanske vi borde förundras över att det inte är fler ... 

Nya läkemedel mot olika typer av förstoppning på g..


Källa: http://www.janusinfo.se/v/Behandlingsriktlinjer/Expertradsutlatanden/Gastroenterologiska-sjukdomar/Behandling-av-obstipation-i-dag-och-i-morgon/

Behandling av obstipation i dag och i morgon

Dokumentet baserar sig på symposier och temamöten som expertrådet för gastroenterologiska sjukdomar i Stockholms läns läkemedelskommitté och terapigruppen för mage- tarm- och ämnesomsättning vid Karolinska Universitetssjukhuset anordnat. Föreläsare har varit Greger Lindberg, Henry Nyhlin, Per Hellström, Hans Törnblom och Sigurd Vitols.

Sammanfattning
Vid kronisk förstoppning rekommenderar expertrådet för gastroenterologiska sjukdomar i första hand det osmotisk laxativa medlet laktulos eller bulkmedlet isphagula (Vi-Siblin). I andra hand rekommenderas macrogol + elektrolyter (Movicol) och i tredje hand natriumpikosulfat (Cilaxoral) eller laurylsulfat (Microlax). Vid förstoppningsdominerad IBS rekommenderas sterkuliagummi (Inolaxol).
Det finns flera intressanta nya medel med olika verkningsmekanismer som kan få en plats i terapin vid obstipation och vid förstoppningsdominerad Irritable Bowel Syndrome (C-IBS). Studierna har haft lite skilda effektmått; antal spontana tarmtömningar eller antal fullständiga spontana tarmtömningar och medlen är inte jämförda med varandra eller mot äldre etablerade medel ännu. Fler studier behövs, inte minst avseende säkerhetsprofilerna, innan deras plats i terapiarsenalen kan fastställas.




Prevalens och diagnos
Kronisk förstoppning är en vanlig gastrointestinal åkomma. Det är vanligare hos äldre och förekommer oftare bland kvinnor än bland män. Prevalensen varierar, men är i i-länder i storleksordningen 10-15 procent.
Förstoppning kan indelas i primär och sekundär. Den primära förstoppningen kan indelas i funktionell, förstoppningsdominerad irritabel tarm (constipation IBS, C-IBS), slow-transit förstoppning och förstoppning associerad till defekt bäckenbottenfunktion. Till sekundär förstoppning kan räknas orsaker såsom metabol/systemisk sjukdom, mekaniskt hinder och läkemedelsbiverkningar (till exempel av morfin) med mera.
Kriterier för diagnosen kronisk förstoppning
Två eller flera av nedanstående kriterier ska vara uppfyllda vid minst 25 procent av tarmtömningarna (Rom III-kriterier):
 a)Behov av att krysta hårt
 b)Hård eller klumpformad avföring
 c)Känsla av inkomplett tarmtömning
 d)Känsla av anorektal blockering/obstruktion
 e)Behov av manuell tömningshjälp
 f)Färre än tre tarmtömningar per vecka
Det ska ha gått mer än sex månader och sammanlagd duration ska vara minst tre månader. För att sätta diagnosen funktionell förstoppning ska inte heller IBS-kriterierna uppfyllas. För att sätta diagnosen C-IBS krävs också återkommande smärtor/obehag i buken. Prevalensen för C-IBS är ungefär 5-10 procent och C-IBS beräknas utgöra cirka en tredjedel av alla IBS-fall.




Behandling
Nuvarande rekommendationer
Existerande behandlingsalternativ och medel för behandling av kronisk förstoppning är i dag relativt ineffektiva, speciellt vid svårare former. Det saknas i stort väldesignade kontrollerade kliniska prövningar för de traditionella medlen. Livsstilsförändringar såsom ökat intag av fibrer, ökat vätskeintag och motion brukar rekommenderas.
I dag används huvudsakligen bulkmedel (fibrer) såsom isphagula (Lunelax, Vi-Siblin) och sterkulia (Inolaxol) samt osmotiska laxativa såsom laktulos (Duphalac, Laktipex, Laktulos), laktitol (Importal) och makrogol (Movicol, Forlax, Moxalole).
För tillfälligt bruk kan också tarmirriterande medel användas, såsom natriumpikosulfat (Cilaxoral), bisakodyl (Dulcolax, Toilax) och sennaglykosider (Pursennid, Ex-Lax). I klysma finns bisakodyl (Toilax), larylsulfat + kombinationer (Microlax), natriumdokusat + kombinationer (Klyx) och sorbitol (Resulax).
Bulkmedel ökar volymen av koloninnehållet och stimulerar peristaltiken. En nackdel är dels att patienten tycker att det kan vara jobbigt att ta och dels biverkningar såsom gasbildning och distension/uppblåsthet. De osmotiska laxativa drar vätska till tarmlumen och problematiska biverkningar kan vara dehydrering och elektrolyt – vätskebalansproblem hos patienter med njur- och/eller hjärtinsufficiens. Någon egentlig evidens för att tarmirriterande medel skulle vara vanebildande finns inte och inte heller för att patienterna skulle utveckla tolerans mot medlen vid längre användning.
Expertrådet för gastroenterologiska sjukdomar rekommenderar i Kloka listan 2011 i första hand laktulos (Laktulos Meda, Duphalac) och isphagula (Vi-Siblin).
I andra hand rekommenderas macrogol + elektrolyter (Movicol, Laxido, Moxalole) och i tredje hand natriumpikosulfat (Cilaxoral) och laurylsulfat (Microlax). Vid C-IBS rekommenderas sterkuliagummi (Inolaxol).




Kliniska prövningar
Vid klinisk prövning av medel mot obstipation bör de starka placeboeffekterna (upp till 40 procent) alltid finnas i åtanke. I en sex veckors enkelblind trearmad studie på 262 vuxna med IBS randomiserades patienterna till observation (väntelista), placebo-akupunktur (validerad sham procedur) eller placebo-akupunktur + positiv och empatisk hållning av behandlande läkare [1]. Stora förbättringar sågs för alla tre grupperna i skalor avseende global förbättring, adekvat lindring, symtomens svårighetsgrad och livskvalitet. De flesta parvisa jämförelser var signifikanta med störst effekt i gruppen akupunktur + empatisk läkare. Proportionen patienter som rapporterade medel eller stark förbättring jämfört med baseline (global förbättringsskala) var efter tre veckor 3 procent för väntelista, 20 procent för bara akupunktur och 37 procent för akupunktur + etablerad kontakt med läkare.




Nya läkemedel
  • Metylnaltrexonbromid (Relistor), inj.
  • Oxikodon/naloxon (Targiniq)
  • Prukaloprid (Resolor)
  • Lubiproston
  • Linaklotid
Metylnaltrexonbromid
Metylnaltrexonbromid (Relistor) är en perifer opioidantagonist som nyligen godkänts på indikationen behandling av opioidframkallad förstoppning hos patienter med avancerad sjukdom som får palliativ behandling då effekten av vanliga laxermedel varit otillräcklig. Det är en kvartär amin med begränsad förmåga att passera blod-hjärnbarriären. Medlet fungerar därför som en perifert verkande µ-receptorantagonist och interagerar inte med opioidmedierade effekter i CNS. Medlet ges som subkutan injektion.
Klinisk effekt har visats i två placebokontrollerade studier på huvudsakligen patienter med cancer. Signifikant högre frekvens laxering inom fyra timmar från dos sågs med Relistor (62 % för 0,15 mg/kg och 58 % för 0,3 mg/kg) än med placebo (14 %). Liknande resultat sågs i den andra studien efter första dosen. Effektens varaktighet påvisades också i denna studie vid upprepade injektioner. Bland biverkningarna dominerar buksmärta, illamående, diarré och flatulens. Metylnaltrexonbromid är mycket dyrt och bör endast ges undantagsvis vid svår opioidinducerad obstipation hos cancerpatienter. Det bör då ges i enstaka injektioner.
Oxikodon/naloxon
Targiniq innehåller oxikodon och naloxon. Oxikodon är en opioid med liknande effekter som morfin och naloxon är en ren opioidreceptorantagonist. Syftet med kombinationen är att naloxon har en stor första passageeffekt vilket medför att biotillgängligheten är mindre än tre procent och därmed skulle medlet inte hämma de systemiska opioideffekterna. Den lokala opioideffekten i tarmen skulle däremot antagoniseras och därmed skulle störningar i tarmfunktionen av opioider minskas. Effekten som dokumenterats i klinisk prövning är svag. I en 12 veckors studie på 322 patienter med opioidinducerad förstoppning hade de som fått oxikodon/naloxon i genomsnitt en extra spontan avföring under sista behandlingsveckan jämfört med dem som bara fick oxikodon.
Prukaloprid
Prukaloprid (Resolor) är en 5-HT4-receptoragonist som nyligen godkänts av EMA. Det tidigare i USA för IBS godkända och på grund av allvarliga kardiovaskulära biverkningar (hjärtinfarkt, stroke) indragna medlet tegaserod hör också till denna klass av 5-HT4-receptoragonister. Prukaloprid är ett prokinetiskt medel och minskar oro-cekal och heltarm transittid. I en 12 veckors studie randomiserades 628 patienter med svår obstipation (< 2 spontana fullständiga tarmtömningar i veckan) till 2 eller 4 mg prukaloprid eller placebo [2]. Primär endpoint var proportionen patienter med tre eller fler spontana fullständiga tarmtömningar per vecka. Sekundära endpoints var olika skattningsskalor. Andelen patienter med tre eller fler tarmtömningar var 31 % för 2 mg, 28 % för 4 mg och 12 % för placebo (p<0,001 båda jämförelserna). Patient-tillfredsställelse med tarmfunktion och symtomens svårighetsgrad förbättrades signifikant med prukaloprid. Bland biverkningarna dominerade huvudvärk (prukaloprid cirka 27 %, placebo 17 %), illamående (prukaloprid 22 %, placebo 8 %) och diarré (13 respektive 18 % för 2 och 4 mg och placebo 5 %). Ekg-undersökningar var utan anmärkning, men den kardiovaskulära säkerheten måste säkerställas i större studier/uppföljningar. Noterbart är att något klart dos-effekt samband inte sågs i studien avseende primär endpoint.
I en liknande 12 veckors studie av Quigley et al. randomiserades 642 patienter med kronisk obstipation (≤2 spontana kompletta tarmtömningar (SCBMs)/vecka) till 2 eller 4 mg prukaloprid eller placebo [3]. Andelen patienter med ≥3 SCBMs/vecka var för 2 eller 4 mg prukaloprid 24 % och för placebo 12 %. Huvudvärk och buksmärtor dominerade. Påfallande lika resultat uppnåddes i en liknande studie av Tack et al. på 713 patienter [4].
Lubiproston
Lubiproston (Amitza) är ett fettsyraderivat av en metabolit till prostaglandin E1 och en lokalt verkande CIC-2 klorid kanal-aktivator som inducerar sekretion av kloridhaltig intestinal vätska och ökad gastrointestinal motilitet. Det är godkänt i USA på indikationen kronisk idiopatisk obstipation. I en fyra veckors studie randomiserades 242 patienter med obstipation till lubiproston 24 ug eller placebo 2 gånger dagligen [5]. Primär endpoint var antalet fullständiga tarmtömningar efter en vecka. Sekundära endpoints innefattade olika skattningsskalor. Efter en vecka var antalet fullständiga tarmtömningar 5,69 och 3,46 för lubiproston och placebo respektive (p<0, 0001, cirka 1,4 tömningar vid baseline för båda). För påföljande veckor två, tre och fyra var siffrorna påtagligt lika första veckan. Intressant är en relativt snabb effekt eftersom 57 procent i behandlingsgruppen (37 procent i placebogruppen) redan inom 24 timmar efter första dosen rapporterade en tömning. Bland biverkningarna dominerade illamående (lubiproston 32%, placebo 3 %), huvudvärk (12 och 6 %), flatulens (6 och 1 %), buksmärta (5 och 1 %) och diarré (5 och 2 %).  I en märklig publikation rapporteras resultaten från två fas III studier sammanslagna där dosen var 8 ug 2 gånger dagligen eller placebo på 1171 patienter med C-IBS under 12 veckor [6]. Primär endpoint var symtomförbättring med Likert skala med responder analys. Kombinerad "overall responder rate" var signifikant högre i lupiproston-gruppen (17 %) jämfört med placebogruppen. I ytterligare en studie under fyra veckor randomiserades 237 patienter med kronisk förstoppning till 24 ug lubiproston eller placebo [7]. Resultaten var mycket lika ovan refererad studie.
Linaklotid
Linaklotid är en 14 aminosyror lång peptid som binder till och aktiverar guanylat cyklas c-receptorn som förenklat kan sägas inducerar ett tillstånd som liknar gastroenterit med klorid- bikarbonat- och vätskesekretion till tarmlumen. Passagetiden i tarmen förkortas. Linaklotid är ännu inte ett godkänt läkemedel.
I en fyraveckorsstudie randomiserades 310 patienter med kronisk obstipation (baseline 2,3 tömningar/vecka) till 75, 150, 300, 600 ug linaklotid eller placebo [8]. Primärt effektmått var frekvens spontana tarmtömningar och bland sekundära effektmått fanns bland annat symtomförbättring. Ökningen i veckovisa tarmtömningar jämfört med baseline var 2,6, 3,3, 3,6 och 4,3 för de olika doserna linaklotid och för placebo 1,5 (p<0, 05 alla parvisa jämförelser med placebo). Signifikanta symtomförbättringar sågs också med linaklotid. Totalt 34 procent av de linaklotidbehandlade rapporterade biverkningar jämfört med 32 procent för placebo. Högsta dosen hade något högre biverkningsfrekvens, 38 procent. Diarré rapporterades av 5-14 procent i behandlingsgrupperna (utan klart dossamband) och av 3 procent i placebogruppen. Effektstorleken förefaller lovande för detta medel och det verkar fördras relativt väl enligt denna studie.




Slutsats
Sammanfattningsvis finns alltså flera intressanta nya medel som kan få en plats i terapiarsenalen vid obstipation och C-IBS. Studierna har haft lite skilda effektmått, såsom antal spontana tarmtömningar eller antal fullständiga spontana tarmtömningar och medlen är inte jämförda med varandra eller med nuvarande terapi ännu.
Biverkningsprofilerna förefaller något olika för prukaloprid och lubiproston med mer huvudvärk och diarré för prukaloprid och mer illamående med lubiproston medan linaklotid förefaller ha en god tolerabilitet i den mer preliminära dosstudien. Det är dock viktigt att betona att säkra jämförelser av biverkningsfrekvens/intensitet, liksom av effekt, bara kan göras i samma studie med samma metodik. Fler studier/uppföljningar krävs inte minst vad gäller säkerhetsprofilerna. Avslutningsvis kan nämnas att fler nya medel finns i på ingång, både prokinetiska 5-HT4-agonister och prosekretoriska guanylat cyklas-receptoragonister (ganilib).


O inte blev det bättre idag..

Har varit en lika jävlig dag idag. Om inte sämre än igår. I det stora hela så att säga. Jag kan bara hoppas att kvällen blir bättre! Orken är redan slut, det finns liksom inte mer att ta av. Man undrar hur mycket man ska klara av här i livet? När man tror att botten är nådd inser man snart att så inte är fallet. Man kan alltid sjunka djupare och man kan alltid må sämre. När man inte kan må sämre längre då har man gått och dött. Tyvärr.

Har haft sån värk i hela magen idag att jag vacklat mellan akuten och att försöka stå ut. Än så länge har jag stått ut. Känner inte för att spendera flera timmar på en överfull akut med magsmärtor som inte är av denna värld när jag vet att jag kommer få sitta där i timmar. Är dålig på att gnälla högt när det väl gäller. Jag är bra på att knipa käft.. när rädslan tar överhand. Gnälla kan jag göra här, men jag borde göra som så många andra och skrika o gorma när jag väl har chansen. När jag väl har chansen är jag i såpass dåligt skick att orken inte finns. Hade jag orkar gorma och skrika när jag kommit in till akuten anser jag inte att jag hade varit så dålig som jag faktiskt är. Men nån gång ska ju bli den första?? När man ser på tv vad folk åker till akuten för blir man ju nästan mörkrädd.. urinvägsinfektion?? Äh, jag ska inte skaffa mig fiender genom att klanka ner på andras åkommor men ibland undrar man verkligen hur det står till hos vissa. Det finns ju faktiskt vårdcentraler för sånt där. Akuten för mig är ett ställe man besöker när det är riktigt jävla illa. Men jag verkar inte dela den uppfattningen med resten av sveriges befolkning, även om jag vet att det finns fler som håller med.

Hur som helst. Mamma kom upp en sväng idag. Försökte knåda magen tillrätta men den vill bara inte. Fick bort en del som satt fast med min andra relaxit idag, men mer än hälften av det där jäkla pillret fastnade och det orsakar nu koliksmärtor istället. Magen är som en stor, ja jag behöver nog inte förklara mer. Jag har gjort det så många gånger förr. Men det är verkligen inte bra. När jag funderar på om jag måste ta mig till sjukan då är det illa, det är en sak som är säker.. för jag avskyr sjukhus och åker sällan dit om jag inte har ett bokat besök.

På tal om bokade besök.. har försökt hela dagen att nå fram till Kirurgmottagningen på Östra sjukhuset för att ta reda på ifall min remiss kommit in och när de kan kika på mig. Har hängt över telefon i princip hela dagen. I alla fall de delar av dagen jag inte hängt upp och ner eller varit ute med hundarna. Till o med när jag åt. Kom jag fram? Icke. Det ena numret (där de enl uppgift har telefontid mellan 13-15) fick jag telefonsvar om att de träffas åter i morgon (sista dagen innan helgen) kl 8.30. Den andra hade stängt, den tredje hade enligt växeln (som jag satt i telefonkö till i över en kvart! Till växeln?!) öppet mellan 8.30-15.30 men där gick det först fram en signal och tutade sedan upptaget. Under hela telefontiden. Känns inte som det satt nån i andra änden precis.. så många remissförfrågningar kan de knappast ha!! Blir så arg.. så jag kom inte det minsta närmare ett svar på den frågan heller. Blir till att försöka igen imorgon. Man tappar liksom hoppet..?

Sköterskan från stomimottagningen på Karolinska i Huddinge som skulle ringa upp mig har ännu inte ringt, inte heller min läkare från Kungälv som jag väntat på i över en månad..  vad hände med att vilja hjälpa folk?? Jag blir så arg att jag kokar. 

Firat mammas 65 årsdag och min bortgångne far

Helgen var en smärre pers för mig. På alla plan. Fredagens bröllop tog jag mig igenom med nöd och näppe men bakslaget på det kom ju under lördagen som var en ren och skär katastrof. Usch vad jag mådde! Däremot var söndagen något bättre. Vet inte hur många resulax (eller jo det vet jag , det var fyra) jag tog och hur många relaxit (två) men nåt gjorde de. 6 movicol junior stoppade jag i mig och mamma hjäpte mig att massera magen.. hon är grym på det där. Fick en massa gaser som fastnat att flytta på sig och lite av smärtan släppte. Var hos henne och firade fars dag på kvällen, vid min pappas grav och lämnade en bukett rosor.. så fridfullt på kyrkogården när alla ljusen brinner och det börjat skymma.. så stilla.. men så sorgligt. Så förbannat orättvist rent utsagt! Det är inte rätt nånstans. Man ska inte förlora sin pappa när han inte fyllt mer än 62 år.. :(

Hur som helst. Middagen hos mamma passade mig som handen i handsken. En god laxgryta med ris och till efterrätt hade jag bakat en kokosrulltårta med vaniljkräm som jag gjorde små bakelser av. Det gick hem! O magen verkade tolerera det rätt bra. Sov inge vidare under natten, mestadels pga att Tuffe beslagtog det mesta av mitt täcke och att kudden var för låg.. men jag var i alla fall inte vaken på grund av magen. På morgonen käkade jag frukost med mamma och kämpade lite med min bångstyriga mage innan vi begav oss av in till stan. Vi hade en mysig dag men magen var långt ifrån med mig. Tvärtom. En god lunch på lilla thaien (mae krua, grym thaimat!) men en miss med tåget hem gjorde att vi kom hem en timme senare än beräknat och där sprack både mag och hundplanering totalt. När vi väl kom hem var magen i upplösningstillstånd och trots att jag hade tagit fyra påsar movicol under dagen, 6 dagen innan plus 2 oxyflush och en massa resulax o relaxit satt det där det satt o magen bara växte.

Blev tre resulax och en relaxit på kvällen igår. Katastrof. Magen var bomstopp och totalvägrade på alla plan. Smärre panik då värken bedövade mig fullkomligt. Trodde verkligen vi skulle hamna på akuten ett tag. Lyckades hålla mig därifrån men det var ännu en helvetesnatt. Ingen bräda mitt i natten men sent på kvällen o sen en natt utan sömn. Denna gången enbart på grund av en värkande mage. Idag börjar det på samma vis. Tokvärk och bom stopp. Har beställt nya näringsdrycker, kanske jag kan vila tarmen med lite flytande några dar? Skall dessutom ringa kirurgen o se om de fått in remissen från min läkare o se när de kan tänkas ta emot mig. kan verkligen inte gå såhär länge till. Jag håller på att ta kål på mig själv. :( 

söndag 13 november 2011

Helvetesnatt

Den här helgen har verkligen inte varit min helg. Jag undrar när det ska vända? Tycker min mage har varit förjävlig lite för länge nu. Alltså, den är ju ALLTID förjävlig vilket på något sätt blivit "normaltillstånd" för mig. Att inte ha värk i magen existerar liksom inte i min värld. Men som det varit på sistone.. när den verkligen är katastrof dygnet runt, inte en minut som den mår ok.. det är bara för mycket. Jag pallar liksom inte med. Känns som den inte bara styr mitt liv den ÄR mitt liv just nu.

Bakslaget efter bröllopet kom naturligtvis igår. Värk, värk och återigen värk. Var ute och gick några snabba promenader med maken för att skaka om i systemet, men hjälpte det? Icke. Blev bara ännu värre. Föreställ dig känslan av att vara otroligt magsjuk då det kör och bubblar och spänner i magen och det enda du vill är att sitta på dass resten av dagen -men att detta inte går? Att du tvingas gå omkring med denna spännande, bubblande, jäsande magsjuka mage som bara växer, växer och växer med behovet av att gå på toa som bara blir större o större. Tyngdkänslan som gör att det känns som tarmpaketet skall trilla ur kroppen på den och magen som känns som den är full till bristningsgränsen. Det är inte bara en känsla - det är så det är.

Magen tokspränger full med diarré som självfallet inte vill annat än att lämna kroppen. Det är ju en av anledningarna till att man får diarré- nåt är inte bra o kroppen vill göra sig av med det. Men när det inte går? Kämpade hela dagen igår, tog till alla knep jag hade och några till. Inget hjälpte. Bestämde mig för att stoppa vid fyra resulax och en relaxit. Då var magen som en hård stenklump. Blev bara värre. La mig på brädan en timme innan det var dax att ta hundarna på kvällspromenad men det gjorde inte ett piss. Skulle tagit en resulax till men tarmen var så förbannat irreterad.

Hela kvällen var en katastrof magmässigt. Gjorde en god middag men den rökta laxen ville bara upp. USCH! Den var inte lika god tredje gången jag fick smaka den som den var vid första tuggan.. mat är inte gjort för att komma upp samma väg som man kör ner den. Bestämde mig tillslut, när varken våldsam magmassage, snäll magmassage, tabletter eller knådning hjälpte för att försöka lägga mig och sova. Lycka till. Gick inge vidare. Efter en o en halv timme och hjärtklappning gav jag upp. Fram med bräda och en resulax. En timme senare (nu är vi mitt i natten) fick jag ur mig en skjuts diarré och en jäkla massagas. Blev magen lugnare? Icke. Men jag orkade inte mer. Lyckades på nåt mirakulöst sätt somna och vaknade imorse med samma helvete. Tre resulax senare sitter skiten fortfarande fast och magen spränger. Testar med vatten. Än så länge kvar, efter snart två timmar. Man kan bli trött för mindre. 

lördag 12 november 2011

Relaxit bakslag

Försökte mig på samma knep med magen idag som jag gjorde igår. Magen har, som bekant, varit överjävlig den här morgonen (vad annat att vänta efter sen och övermäktig bröllopsmiddag igår?) och så även fram tills nu. Både vatten och resulax har bestämt sig för att fastna så jag valde att testa relaxitgrejen från igår. Samma koncept. Mindre verkan.. suck. Den fick mig att springa på dass inom en halvtimme men vad som kom ut.. tja, inte mycket :( det som sitter det sitter där  det sitter helt enkelt. Rätt och slätt. Magen spärrade upp sig ännu mer och nu ser den verkligen ut som en sprickfärdig badboll. Känns ungefär likadant. Tog nog en påse movicol mindre igår också, kanske det gjorde nån skillnad? Ingen papaverin ännu men jag ska trycka i mig ett par tabletter o se om de gör nåt.. kan ju knappast bli värre än vad det redan är..

Dags att hämta in värmekudden från den kalla bilen också.. känns som den inte gör så mycket nytta av att ligga i en nollgradig bil och bli kall?!

Har förberett kvällens middag. Blir varm rotfruktssallad med en dressing av bland annat dijonsenap, lime och honung och varmrökt lax till det. Funderar på sås det får bli nån kall yofubaserad tror jag. Efterrätt ska jag fixa idag med. Det är ju lördag. Minipaj med frukt och vaniljsås tänkte jag.


Relaxit uppdatering

Gårdagen var en smärre pers från morgon till kväll. Började självfallet med en mage som var åt skogen, inget som egentligen ville funka. Men vad annat hade jag att vänta? Det var ju bröllop på kvällen, klart det skulle bli katastrof.. det var som sagt bara att vänta. Gjorde allt för att få magen så lugn som möjligt. Tog mig ut på flera långa promenader i den svinkalla dimman bara för att få tarmarna att skumpa runt, körde min hypnosskiva, åt bara "snäll" mat - läs yofu med flingor och banan till lunch - inget mer innan bröllopet.. körde med tre resulax, vatten.. o så sista omgången med relaxit. Trodde inte den skulle hjälpa igår, med tanke på resultatet dagen innan MEN igår gjorde den faktiskt nytta!

Tog den precis före jag lade mig med min hypnosskiva och försökte slappna av. Magen körde naturligtvis igång som fan. Spände, värkte.. efter en halvtimme (när sessionen var över) tog det skruv i magen då jag reste mig upp igen. Bara o springa på dass! Gud så skönt! Massa slem och annat gojs tog sig faktiskt ut den rätta vägen, även om det var långt ifrån allt som satt där. En del av trycket lättade. Underbart! Bestämde mig för att ta två kramplösande också, eftersom magen trots allt var allt annat än i fas. Sagt o gjort. Två papaverin. Ingen större förhoppning om att de skulle hjälpa. Men igår tror jag att de gjorde det. I alla fall lite grann. Lite av kramperna höll sig faktiskt i schack.  Så pass att vi tog oss iväg på bröllopet med värmepåsen på magen. 

Väl där gick det ganska snart utför, redan i kyrkan satte det igång igen. Knaprade i mig två papaverin till strax efter vigseln (som naturligtvis var en fin upplevelse) och tog oss ut i den svinkalla novemberkvällen. Stackars brud som fick stå där med axelbandslös klänning säger jag bara. FY vad kallt! Då tar jag hellre de 27 grader jag hade när vi gifte oss i somras ;) men fint var det! 

Middagen var som bäddad för katastrof. Sprack redan vid förrätten. God var den, absolut men vad hjälper det när magen går åt skogen och man har en LÅNG kväll framför sig? Blev inte bättre av att det bara verkade finnas en toalett på ett sällskap på över femtio pers. Ok, det fanns två ute också. Ute. Men dit tog jag mig aldrig. Att knåda på toa var inte att tänka på. Middagen drog ut ganska mycket på tiden då det var en hel del tal men just den biten gjorde kanske inte så mycket med tanke på hur full magen var efter förrätten. När varmrätten väl kom in bestod den av en ganska stor portion fisk för min del tillsammans med potatis och en fond som var på tok för salt. Annars var det gott, kan inte säga annat. Kocken är bra o han skötte sitt jobb. Däremot åt jag alldeles för mycket, precis som jag hade gissat från början. Svårt att lämna när man blir bjuden på bröllopsmiddag!! 

Sen kom nästa pers. Mitt tal. Ångrade det hela dagen igår. Mådde fan o kände att det blev mig övermäktigt, men bestämde mig ändå för att köra. Min väninna, som gifte sig, var trots allt tärna på mitt bröllop i somras.. något var jag ju tvungen att göra! Så det fick bära eller brista. Vilket det också gjorde. Fy fan vad nervös jag var! Stod där på skakande ben med dallrande röst och tappade bort mig hela tiden kändes det som. Fick inte med allt jag hade tänkt, men jag tog mig i alla fall igenom det och jag hoppas att det framgick det som jag ville få fram. 

Efterrätten föll mig i smaken, hallonsorbet med bär räckte mer än nog för min överfulla mage. Dessvärre var det också där kvällen slutade för min del. Nåja, efter att de gått igenom möhippa och svensexa och spexat lite. I pausen passade vi på att dra oss hem, då hade jag ont till sprickningsgränsen. Hemskt att missa brudvalsen, tyckte jag själv, men vad gör man? Jag är i alla fall stolt att jag tog mig dit, jag tog mig igenom middagen och jag höll mitt tal. Jag firade bruden och hennes make och det är jag glad för att jag klarade av. Kvällen kunde lika gärna slutat hemma i soffan... Grattis Camilla o Patrik! 

fredag 11 november 2011

Relaxit vid tömningsproblematik

USCH! Jag säger bara det. Usch. Det var en hemsk eftermiddag och en hemsk kväll igår. Magen bara tokbråkade med mig. Återigen. Varför blir jag ens förvånad?

Bestämde mig för att hämta ut de stolpiller läkaren föreslagit mig att testa. Dum som jag var testade jag på kvällen. Idioti! Kvällen är som bekant min sämsta tid. Att testa nya läkemedel när jag mår som värst är inte vidare smart. Det var det inte igår heller. Skulle dessutom på en husvisning (av ren nyfikenhet) och hur bra var det då att proppa kroppen full med skumma kemikalier som bara ställde till det ännu mer.. för det var precis vad de gjorde..  det där stolpillret gjorde inte annat än spänna upp o reta upp magen ÄNNU MER. Nu var det inte bara resulax och vatten som var fast utan även denna koldioxid.. fantastiskt? Magen tokjäste, spände och var allmänt superirreterad. Hela kvällen. Smällen (dundersmällen) kom naturligtvis strax före läggdax. Kramper, gaser, värk. Det smällde o bullrade i magen och var så ömt att det knappt gick att ta på skinnet. Fy fan säger jag bara.

Hade hoppats att detta, i kombination med mina andra grejer skulle bli en lösning och kanske kunna underlätta för mig idag. Ska ju på bröllop o fasar för hur det ska gå? Men jag vågar inte testa idag igen.. fel dag med tanke på hur det gick igår. Mår apa redan nu o magen är i olag som väntat.

Stomisköterskan ringde mig igår vid fem. Dessvärre var hon inte vidare tillmötesgående. Lappen från läkaren hade hon tydligen inte fått (?) och hon hade inte en aning om vad jag pratade om - till en början. Sen fattade hon men då med kommentaren att "såna har inte vi, de har de bara inne på vårdavdelningarna vid typ tarmvred och sånt" Ja, precis! När jag frågade om man inte kunde vända sig till en avdelning och få en sådan från dem undrade hon om jag hade några bra kontakter där som jag kunde få den av? Öhhh?! Är det kontakter man ska ha för att få hjälp??? Jag sa vilka läkare jag går hos och hon kikade i min journal, därefter lovade hon försöka kontakta dem och återkomma. "men inte imorgon" som hon sa.. nä, tack .. jag vet. Inte imorgon. Om en månad kanske. När eländet gått ännu längre och jag är påväg att explodera bokstavligen. Jag bli så less..  varför denna jävla byråkrati? Vad hände med empatin? Viljan att hjälpa människor att må bättre???

Som det ser ut nu blir det näringsdrycker resten av dagen. Åt riktigt frukost i morse. Bara näringsdrycker blir jag svimfärdig av. För lite för kroppen att arbeta med..  det är dessutom svinkallt idag. Sen blir det till att packa baggaget fullt med filtar och annat mjukt så jag kan ta mig ut och knåda i bilen när det krisar.. väskan full med alla tabletter jag har i förhoppning om att någon av dem kan hjälpa.. tja, ungefär så. Tar jag mig igenom middagen är jag glad. Då kan jag vara stolt. Men som det känns nu kommer det bli en pers. 

torsdag 10 november 2011

Alternativmedicin humbug eller inte?

Det pågår en häxjakt på de flesta av landets alla alternativmedicinare. Ändå förespråkar fler och fler anställda inom vården (jag pratar läkare, sjuksköterskor etc) alternativa metoder och tillskott för att få människor på fötter. Hellre än kemiska piller som kroppen inte kan ta upp. Hur går detta ihop? Det är i Sverige mer eller mindre olagligt för en läkare att rekommendera alternativmedicinska metoder och medel eftersom de enligt våra normer inte är "vetenskapligt bevisade".

Senast i raden är det program som gick igår på TV3 "sanning och konsekvens" där man på alla vis, såvitt jag förstått, försöker få alternativmedicinska utövare att framstå som kvacksalvare. Jag såg själv inte programmet, magen tillät inte att jag satt uppe men jag skall försöka se det i efterhand. Skall ännu inget säga om programmet, mer än att jag kan förställa mig ungefär hur det kommer att vinklas och vad som kommer att tas upp. Tv är bra på att vrida saker liksom media och sen finns det självfallet även alternativmedicinare som enbart är ute efter att tjäna en kosning på desperata människor. MEN det betyder inte att alla alternativa terapeuter kan dras över samma kam! Tvärtom. Många är väldigt seriösa i sina terapier och de flesta lovar vare sig guld eller gröna skogar. Det är med anledning av detta jag valt att kopiera det brev jag idag fick på mailen från MR-Ab´s Boris som uppenbarligen var med i TV 3's program och har en helt annan bild av sanningen. För att kunna bilda sig en korrekt och egen uppfattning måste man ju ha med sig ett mynt med två sidor. Ett ensidigt mynt är sällan särskilt användbart.

Brevet från Boris:



Hej kära vänner!

Jag skriver till dig med anledning av att TV3 på falska grunder har sablat ner alternativmedicinska metoder. TV3 har, via produktionsbolaget Strix, klippt ihop lösryckta delar av vad jag sagt och i programmet ”Sanning och konsekvens” framställt mig som en kvacksalvare. Här följer några fakta. Bolaget Strix, som jobbar åt TV3, skickade en ung kvinna (anställd av Strix) till mig som sade att hon har cancer och att hon ville ha behandling. Jag sade att vi inte behandlar cancer och att jag bara kunde kolla hennes hälsostatus. Det visade sig att hennes hälsostatus var god, och jag sa då att kroppen kan klara av det om hon stärker sitt immunförsvar med naturliga metoder, men att det naturligtvis är hon själv som bestämmer. Men hela tiden ställde hon provocerande frågor som ”Kan jag bli av med cancer utan operation?” Jag fortsatte förklara att det är hon som bestämmer. Men hon envisades, och då sa jag att det finns särskilda droppar i Amerika som påstås hjälpa mot cancer och andra svåra sjukdomar och hänvisade henne till det företaget via e-mail. Efter några veckor mailade kvinnan ”med cancer” och sa att hon ville träffa mig igen, jag svarade att det gick bra. Den dag hon skulle komma, 18 oktober, kom hela gruppen från Strix och började filma mig. Det blev en riktig chock! Jag och min advokat har anmält Strix för olagliga intrång i lokalen och för filmning. Med anmälan vill jag inte bara skydda mitt namn juridiskt utan har också gjort det med tanke på alla de människor som känner och litar på mig.

Jag undrar av vilken anledning Strix kommer till mitt företag och provocerar mig med sina osanna påståenden. Deras påståenden är rena och skära lögner, inget annat! Som du vet, bygger min verksamhet på att hjälpa människor att stärka sin hälsa, vilket jag gör genom att föreläsa, skriva böcker, göra olika hälsoprogram och sälja några hälsoprodukter. Jag gör inte behandlingar och botar ingen, vilket framgår på vår hemsida www.mr-ab.sesedan många år: ”Vi botar inte, vi hjälper dig att öppna dina hälsoresurser”. Det finns inte enda ord i mina böcker (och jag har skrivit 9 böcker) som säger att man kan bota cancer med mina metoder, inte heller säger jag det på mina kurser. Det är välkänt att olika alternativa hälsometoder inte är välkomna i Sverige och bara förlöjligas. Man påstår att de är verkningslösa. Varifrån kommer de påståendena, och finns det forskning som belägger dessa påståenden?
Huvudargumentet för alternativmedicinens motståndare är att det inte finns vetenskapliga bevis. Men har alternativmedicinare möjligheter att investera i forskning? Och vill medicinska strukturer göra sådana studier? Nej, absolut inte. Ett mycket tydligt bevis på detta var när Karolinska Institutet för 4 år sedan fick ett bidrag på 43 miljoner kronor från Osher Centrum I USA för att forska på alternativa metoder - och ingenting har hänt! Nu har folk runtom i landet börjat upptäcka detta  missförfarande och protesterar högljutt: http://www.namninsamling.se/index.php?nid=5944= 
Alternativa metoder kan hjälpa människor att bli friskare, förebygga sjukdomar, stoppa utveckling av hälsoproblem och att hjälpa människor stå emot olika livspåfrestningar såsom stress, kemikalier i maten, strålning mm. Hälsan är människans dyrbaraste gåva, och förebyggande hälsoåtgärder är mycket viktiga. Men tyvärr finns inte stöd för alternativa hälsometoder i Sverige. Nästan det enda som rekommenderas som hälsoförebyggande åtgärd är motion, vilket oftast inte är tillräckligt. Ofta behövs även vitamintillskott, andningsövningar, örter, homeopati m.m. Varje år dör 4 000 människor i samband med felaktig medicinering http://home.swipnet.se/isop/misstag.htm#Socialstyrelsen
Om man använde alternativa metoder skulle den siffran kunna vara mycket lägre. Jag vill ta upp detta ämne angående hälsa i Sverige till debatt med läkare, journalister och media. Det är något som många i Sverige har gått och väntat på eftersom det handlar om det viktigaste vi har - vår hälsa.
Jag tar den här fighten inte bara för min egen del, utan framförallt för alternativmedicinens fortlevnad. Hjälp mig att trygga alternativmedicinens framtid genom att skriva en referens till mail@mr-ab.se om hur du eller dina klienter har blivit hjälpta av mina metoder, eller hur det du har lärt dig på mina kurser har varit till hjälp. Du får även gärna berätta att du aldrig hört mig säga att mina metoder botar cancer.
Tacksam om du kan att agera mycket snabbt!
Stort och varmt tack för ditt engagemang!

Hjärtliga hälsningar,
Boris

Människans resurser AB
www.mr-ab.se/mail@mr-ab.se